Jag minns att jag köpte böckerna om Alberte i vuxen ålder. Kanske till någon av Alla Mina Barn. Vi läste och vi tyckte sådär, eller kanske till och med inte alls.
När jag lockades in i Anneli Furmarks bok var det därför inte på grund av att den handlar om Alberte, utan för att den handlar om Tromsö och om Barbro som åker till staden för att hitta spår efter sin bokfrände. Barbro ägnar så mycket tid åt att granska sig själv – självbetraktande är ordet som används – och ja, det tar tid. Hennes berättelse skildras i färg och vävs samman med de gråvita bilderna från Alberte och Jakob. Allt blir en helt fantastisk helhet.
Jag älskar Nordnorge och i de här bilderna, i den här texten blir det ännu ett lager att tycka om. Och Barbro. Jag tror allt blir bra nu.
En sol bland döda klot. Anneli Furmark. Utgiven på Kartago 2016.