Etikett: Klas Östergren

Publicerat

Klas Östergren

Jag har läst allt av Klas Östergren, brukar jag säga. Övertygad om att jag talar sanning. Men går jag igenom hans långa bibliografi ser jag att så är inte fallet. Hans två första romaner Attila och Ismael som kom ut 1975 respektive 1977 läste jag till exempel inte alls och kan inte minnas att någon i bekantskapskretsen gjorde det då. Vi läste i stället Jack (även om jag då var alltför ung för att riktigt förstå och uppskatta den). Sen kom Fantomerna, 1978, och då hade jag fått upp ögonen för Östergren. Den utspelar sig i Paris och Lilla Essingen och ligger just nu på bordet framför mig för omläsning. Kommer den hålla? Troligen.

Gentlemen läste alla 1980 och vi smög omkring vid Hornsgatan 29C. ”Det är där han bor, Henry Morgan”. Efter det tappade jag bort Östergren under flera år. Mitt litterära fokus var någon helt annanstans och först med Under i september hittade jag tillbaka. Romanen brukar sägas vara den tredje i en österlen-svit. Efter det har jag läst de flesta och gillat det mesta. Det är de oväntade berättelserna med reflexer från samtiden, de (ofta) udda karaktärerna, samtalen och betraktelserna och inte minst det precisa språket. Numera kan man dessutom lyssna till böckerna där Östergren läser in dem själv. Det går inte av för hackor.

I går kväll var jag på Södra teatern i Stockholm för föreställningen Östergren om Östergren. Under två timmar samtalar Klas Östergren med sin förläggare Stephen Farren-Lee om sina böcker i synnerhet och litteratur i allmänhet. Samtalet strösslas med musik av Mattias Alkberg och bandet The Bear Band. Så njutningsfullt, roligt, tänkvärt. Så Klas. Östergren.

Publicerat

I en skog av sumak

Nu har vi läst den tredje Augustprisnominerade romanen: I en skog av sumak av Klas Östergren. Romanen utspelas 1970 i Stockholm. Bokens berättare Kenneth Jansson lever under små förhållande tillsammans med sin mor som försörjer sig som sömmerska. På andra sidan lägenhetsväggen hemma hos kamraten Håkan spelas Beatleslåten Yesterday om och om igen, som ackompanjemang  till  fylla och gräl. Kenneths värld är liten och inåtvänd till den dagen då Dan Schoultze börjar i hans klass.

Maggan: Boken slår an en speciell ton hos mig. Har alltid varit svar för romaner där huvudpersonen tänker tillbaka och återger händelser som ägde rum för många år sedan. Händelser som retrospektivt fått ett förklarande ljus över sig och som präglat berättaren.

Ann-Sofie Jag gillar att läsa romaner som utspelar sig i skolor. Gärna retrospektivt som här. Det brukar sällan dröja förrän det dyker upp någon försupen adjunkt och här är det fröken xx som skåpsuper Beefeaters gin. Den här Dan är en intressant karaktär därför att han är laddad med en sådan mystik. Han gör egentligen ingenting men rör upp så mycket känslor hos klasskamraterna. Jag tycker han är fantastiskt skildrad i sin återhållsamhet. Han och systern Hellen blir outsiders med en oerhörd lockelse på andra. Han kommer, han deltar och han försvinner ut ur romanen vid slutet och jag skulle nästan vilja börja skriva fan-fiction över vad som händer med honom sedan.

Maggan: Sant, skolor är en klassisk romanmiljö och kanske även försupna adjunkter. Östergrens Kenneth är också en klassisk romangestalt, en ung människa som desperat söker stimulans för att komma ur sin egen lilla trånga värld. Skildringen av Sumakskogen är lysande i just det sammanhanget. Fast jag blev mest gripen av skildringen av Håkan och hans föräldrar men även road av den kortvuxne herr Sandin där han stod på köksbordet för att få sina kläder ändrade. Jag var lite rädd att han skulle trilla ner. Kenneths värld är rester av 60-tal medan, syskonen Dan och Hellen gått vidare till 70-tal.

Ann-Sofie: Njae Håkans familj brydde jag mig inte helt i även om den var tragisk och hemsk. Jag ville att Kenneth skulle kvickna till lite och kanske gjorde han det, eller? Jag tycker om sättet romanen är uppbyggd på med olika berättelser som framförs och gör att historien inte går så rasande snabbt fram. Och språket. Skarpt! Jag önskade att romanen skulle bli nominerad, men är inte säker på att det här är Östergrens bästa. Har du läst annat?

Maggan: Tyckte inte att Kenneth kvicknade till, han hade en rörig tid och visst förstod han till slut, men inte förrän många år senare. Jag gillar språket i romanen, det är skrivet med lätt och säker hand som det anstår en författare av Östergrens kaliber. Jag tycker dock inte att romanen är  Östergrens bästa,  Twist från 2014 är min favorit. Jag storgillade Fattiga riddare och stora svenskar som kom på 80-talet, har dock ingen aning om hur den står sig idag.

Ann-Sofie: Ja, Twist gillar jag också. DEN borde (också) ha nominerats. Men nu tackar vi för god läsning och önskar lycka till.