Det jag gillar allra allra mest med Anders de la Mottes deckartriologi om den halvkriminella HP och hans polissyster Rebecka Normén är de fantastiska vändningar som historierna hela tiden tar. I samma stund som jag tror mig räknat ut fortsättningen, eller i alla fall ser ett möjligt scenario tona fram så vänder berättelsen och tar en ny riktning. Fängslande och svårslutat är läsningen och jag sträckläser så pass att jag till och med drömmer mardrömmar att jag själv befinner mig mitt i böckerna.
Så läser jag att böckerna ska bli film och blir genast lite orolig. Jag tycker ofta att svenska deckare blir helt förstörda av att filmas. Ta bara Camilla Läckbergs deckare eller Stieg Larssons. Det blir liksom inte bra. Flera gånger tänker jag att ”HP” verkligen har potential att bli en ny ”Jason Bourne” och att böckerna verkligen skulle vinna på att bli tre påkostade bra långfilmer än som SF nu tänker, en film och kanske lite tv-serie av resten. Nej. Ge ”HP” och [Geim], [Buzz] och [Bubble] den plats de förtjänar på filmduken istället. Sälj rättigheterna till Hollywood!
Tillbaka till böckerna.
Jag gillar det egna språket som Anders de la Motte har och jag gillar att allting är nästan på gränsen till helt trovärdigt, precis som i Stieg Larssons böcker. Dessutom är jag imponerad över att författaren lyckas göra uppföljaren [Buzz] ännu mer spännande än debuten [Geim]. Alla tre böckerna har samma tvister och vändningar och samma rappa tempo.
Däremot har jag några funderingar och om du inte har läst böckerna och tänker göra det så sluta läsa nu för nu kommer det spoilers.
Men den här uppgörelsen med Nilla? Var tog den vägen? Den glömdes bort? Och Micke? Hade han bara en likadan telefon eller vad?
Rekommenderar varmt dessa böcker till alla som gillar spänning, fart och dramatik! Läs de här tre böckerna i sommar.
När jag läser deckare vill jag ogärna ha ett samhällsproblem inblandat. Typ kriminella gäng eller mördade uteliggare. Jag vill inte heller ha beskrivningar av alltför mycket polisiärt arbete. I alla fall inte en polis som grubblar över samhälls-utvecklingen eller meningen med polislivet. Jag vill ha en berättelse med tydligt persongalleri där jag involveras i lösandet av krim-gåtan så att jag mer och mer misstänker två, tre personer men ändå blir förvånad på slutet. En pusseldeckare alltså.
