Etikett: Kriminalroman

Publicerat

Solig seglarlunch med Ann Rosman

På en segelbåt, i soligaste Stockholm, lunchade Breakfast Book Club (och hangaround Bob) med författaren Ann Rosman idag. Hon är aktuell med sin tredje bok om kriminalinspektör Karin Adler som löser mordgåtor i Marstrand på västkusten.

Ann Rosman själv kommer från en riktig seglarfamilj. Hon var fyra månader när hon var med på sin första segeltur och har tillbringat varje sommar som barn på däck. Det var de gamla fiskarfarbröderna längs den bohuslänska kustens historier när hon seglade med familjen, som fick Ann Rosman intresserad av seglarhistoria. Hon utbildade sig inom ekonomi och IT och när företaget hon arbetade på fick i uppdrag att restaurera en gammal fyr väcktes även intresset för fyrhistoria och hennes berättelser om Marstrand väcktes till liv.

När hon var föräldraledig med sitt första barn började hon skriva  om inspektör Karin Adler som lämnar sin man och flyttar in i sin segelbåt.  Tre böcker har det nu hunnit bli och hon kan idag försörja sig helt som författare. Den tredje boken kommer i maj och heter Porto Francos väktare. Ramhistorien handlar om Marstrand som frihamn. 1775 får Marstrand frihamnspriviligier av den dåvarande kungen Gustav III. Det innebar att Marstrand var ett eget land med egna gränser och egna regler. Marstrand fylldes med rika fransmän som flydde den franska revolutionen och judiska handelsmän.

– Man behöver inte hitta på helt egna historier, säger Ann Rosman. Det är roligare att blanda fiction med gammal historia.

Till Marstrand rymmer Agnes från sin familj i Lysekil. Hon beger sig till frihamnen utklädd till man. Tvåhundrafemtio år senare hittas en kvinna och ett barn döda och inspektör Karin Adler kallas in. Rosmans böcker utspelar sig lika mycket på 1700-1800-tal som i nutid och hon väver skickligt samman nutid och dåtid.

– Jag skriver alltid dåtids- och nutidshistorierna parallellt, berättar hon, jag vet inte alltid vad som ska hända eller var berättelserna tar vägen.

Porto Francos väktare utkommer 24 maj på Damm förlag. Ann Rosmans tidigare böcker Fyrmästarens dotter och Själakistan har dessutom översatts och sålts vidare till åtta andra länder.


Maten vi fick ombord kom från Mäster Anders och bilderna är tagna av Leo Ahlgren, Skugge & Co.

Publicerat

Frukostträff om Vyssan lull

Idag gjorde bäbis Bob sin debut på bokfrukost med Breakfast Book Club. Iskallt även denna morgon, 12 minusgrader, men vi var åtta stycken som dök upp på dagens frukostträff. Boken vi läst var bokbloggarprisvinnaren Vyssan lull av Carin Gerhardsen.

Åsikterna var blandade. Några tyckte den var mycket bra, välskriven och väldigt spännande. Andra tyckte den hade för många ologiska luckor, att man inte förstod för man inte läst de tidigare böckerna och att den var tråkig. Några, bland annat undertecknad, hade inte ens orkat med att läsa ut boken.

I Vyssan lull finns ett stort persongalleri som delvis presenteras på insidan av bokens omslag. Paralleller drogs till gamla ryska författare vars persongalleri krävde ett helt register i början av boken. Boken är inte särskilt tjock men ändå är det flera parallellhistorier och massor av människor att hålla reda på. En jämförelse drogs till Stieg Larssons Män som hatar kvinnor som innehåller relativt få personer men är kanske tre gånger så tjock som Vyssan lull.

Och så diskuterade vi varför så många deckare är skrivna efter exakt samma mall, först en ganska poetisk beskrivning av själva mordet sedd ur mördarens synvinkel, med fördel skriven i kursiv stil. Sen en introduktion av mordplatsen med de viktiga utredarna/huvudpersonerna på plats, sen ledtrådar och utveckling och sen ett rafflande, snabbt, filmslut med mycket action.

Vill du också lära dig skriva deckare håller Folkuniversitetet en kurs just nu

Publicerat

Postcard Killers av Liza Marklund och James Patterson

Postcard killers åker runt och mördar par i europeiska städer. Från varje plats postar de vykort till lokala journalister.

Svenska journalisten Dessie Larsson på Aftonposten är en av dessa journalister. Tillsammans med en avdankad polis från New York vars dotter var en av de som blev mördade av the Postcard Killers i Rom jagar mördarna hack i häl.

Det hela är ett konstigt sammarbetsprojekt. James Patterson har under 2000-talet skrivit böcker tillsammans med andra författare. Jag läste hos Boktoka att det är Patterson som hittar på historierna och den andre författaren som får skriva. Dessutom får dom inte avslöja några detaljer kring samarbetena för James Patterson själv.

Postcard Killers har en bra grundstory. Jag gillar plotten, deckargåtan och upplösningen men i det är alldeles för tunt skrivet. Det är inte ofta man säger det men jag tror boken vunnit på att vara längre. Den känns supersnabbt och slarvigt skriven. Kapitlen är superkorta, man lär bara känna karaktärerna väldigt ytligt, de framstår som karikatyrer och det är så flyktigt att man aldrig riktigt kommer in i historien trots en annorlunda och kul plott.

Publicerat

Deckarsexet: prolog

Om sex i deckare. Beskrivningarna är överväldigande många på män som blir förförda av sexgalna kvinnor som bara inte kan få nog eller bli kvitt den starka dragningskraften det manliga könet har. Väldigt sällan tvärtom. Kvinnorna i deckarna är antingen småbarnsmorsor som löser mord, prostituerade som blir mördade eller just de här cougars som tar för sig och förför. Det är spännande det där, för ofta är det manliga författare som beskriver sina hjältar som sexuellt oemotståndliga. Snuskiga, alkoholiserade och asociala visst, men nog väl ett måste för var och varannan kvinna att sätta tänderna i. Och så finns det de andra beskrivningarna så klart, de om den djuriskt sexuelle mannen som lider samvetets kval eftersom hans kvinnliga partner inte tycker om sex i princip alls, varför han tvingas gå nästgårds för att bli tillfredsställd. Idén var att diskutera det här och rada upp en mängd exempel, det blev ett större jobb än jag tänkt mig eftersom både jag och Petra gick igång och har massor av citat, passager och beskrivningar som skulle passa. Därför gör vi en större grej av det när vi har tid. Här kommer istället bara två sköna teasers.

Om mannens starka sexualdrift och kvinnans icke befintliga (gammal härlig myt):

Både hans kompisar och andra män hade berättat helt andra historier när han mött dem över en öl eller i bastun efter en träning. Om hur fruarna gradvis hade förändrats, tappat intresse både för sig själva och männen […]Han konstaterade att deras stabila förhållande, inklusive spänningen och den livsbejakande sexualiteten han var så beroende av, inte längre var någon självklarhet. ( Kommissarie Colt funderar i Ares tecken)

Den oemotståndlige mannen som får alla kvinnor att förbi se alla inre principer och yttre hinder:

-Mikael, jag har ljugit för dig och mig själv hela tiden. Jag har
aldrig varit särskilt sexuellt lössläppt. … Men du lockade fram
någonting hos mig. Jag kunde bara inte få nog. Det hade något med att
allting hos dig var så kravlöst.” (Cecilia Wanger berättar som en av väldigt många kvinnor om sitt begär efter Mikael Blomkvist i Män som hatar kvinnor)