Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Ahndoril

Privatdetektiv Julia Stark blir uppsökt av en skärrad man som tappat minnet efter att kvällen innan ha kombinerat sprit och tabletter. I hans telefon finns ett nytaget fotografi av en av allt att döma död person och han fruktar nu att det kan vara han som är mördaren. Julia tar sig an fallet och är snart på väg norrut till det gods i Västernorrland där mordet bör ha skett. Med sig på resan har hon sin exman Sidney som är polis till yrket. Väl framme installeras paret i stora huset och välkomnas med en tjusig middag. Det är tydligt att gamla anor regerar och det framgår snart att hela familjen var närvarande på godset kvällen då mordet ska ha skett. Julia kan börja lägga sitt pussel eller som hon uttrycker det: ”Jag kommer att hitta nyckeln.”

Alex Ahndoril är ingen mindre än paret Lars Kepler som ju faktiskt båda två heter Alex. Att de skulle skriva pusseldeckare kanske först ter sig förvånande, men om man tänker på saken är helt logiskt. Deras knivskarpa visuella språk med förmågan att måla upp skeenden inför läsarens inre syn är som klippt och skuren för genren. Att Julia är en ung kvinna med traumatiskt förflutet ger berättelsen en extra dimension av mörker och att även hon är ett mysterium som behöver lösas. 

Boken är utgiven på Albert Bonniers förlag 2023 och är den första i en serie pusseldeckare av Alexandra och Alexander Ahndoril.

Paret Kepler


Paret Kepler var så otroligt fina och inspirerande på Yourlifekvällen i veckan. De avbryter varandra, fyller i varandras meningar och verkar helt nykära efter arton år tillsammans.

De avslöjar faktiskt att förhållandet fått en nykick efter att de börjat skriva tillsammans som Lars Kepler och skämtar om att de ska skriva en bok om relationer och parterapi som ska heta ”Skaffa er en pseudonym”.

Alexander Ahndhoril och Alexandra Coeljo Ahndoril har försökt skriva romaner tillsammans förrut men aldrig lyckats. Det var när dom bestämde sig för att bli någon annan som de först lyckades. Lars Kepler hette egentligen Lotta Kepler från början men det var inte förrän de bytte kön och namn som det lossnade ordentligt.

Nu är dom aktuella med andra boken som Lars Kepler, Paganinikontraktet, som min bloggkollega Johanna läst och tyckte var sådär. Jag, som tyckte Hypnotisören var sådär också, kommer nog inte läsa så mycket mer av paret Kepler men tycker de känns oerhört inspirerande som författarpar.

Och faktiskt, ibland kändes de nästan generade över deras framgångar som Lars Kepler. Det faktum att de båda har individuella författarkarriärer som på varsitt håll inte varit lika framgångsrika men kanske betraktade som mer ”fina författare” verkade störa dem lite grann. Lite som om de måste ursäkta sig med översvallande kommentarer om hur mycket det betyder för dom att de blir lästa av en stor massa.

Ekonomiskt kunde de inte sticka under stol med att det blivit lättare för dom efter framgångarna. Framförallt berättade Alexandra Coelho Ahndoril att det gett henne möjlighet att leva ut som jul-älskare och att julen börjar efter 7 oktober hemma hos familjen Ahndoril!

Paganinikontraktet

Tanken var att jag skulle skriva en recension av Lars Keplers Paganinikontraktet nu.  Men det tar verkligen emot. Jag hann knappt börja läsa innan jag förstod att Hypnotisörens uppföljare skulle bli en besvikelse. Klyschiga personbeskrivningar, tröttsamt ihåliga uttryck, inget driv i berättandet och en intrig som känns krystat påhittad allt eftersom kapitlen går. Rådjurskvinnor och machomän är helt enkelt inte min grej. För mig blev det en kamp att faktiskt ta fram boken och ännu mer att slå upp den. För att inte tala om att börja läsa. Så tråkig och inte värd min tid tyckte jag att den var. Visst, jag hade kunnat slå ihop den för alltid efter de där första sidorna. Varför jag inte gjorde så har bara med envishet att göra. Och att jag skulle skriva en recension. Vi kan väl komma överens om att mitt projekt ”Läsa Paganinikontraktet och skriva en recension” gick käpprätt åt oönskat håll.

Ny dag, nya tag.