Från A till Ö: Y som i Yarden

Går man från A till Ö i Lästa böckers förråd ställer alltid X till ett problem. Urvalet är väldigt litet . Jag ska inte säga att Y är lättare, men man kan alltid lita på Yarden. En av de få böcker jag läst om dessutom. (Apropå omläsning: Läs min bloggy om Vivian Gornick)

Ni minns väl Yarden? Här har vi en självbiografisk skildring när författaren Kristian Lundberg åkte ut i kylan och tvingades ta ett jobb på Yarden, en biluppställningsplats i Malmö hamn. 2011 skriver jag:

”Det började en sen eftermiddag. Jag hade tagit ledigt ett par timmar och jag visste inte vad jag skulle göra med min tid. Det är viktigt att komma ihåg: jag anklagar ingen. Detta är vad det blev; en nedstigning i hamnens larmande helvete, och för att kunna överleva på botten av mig själv var jag plötsligt tvungen att återskapa min historia.”

Enastående bok. Håller för omläsningar, lovar och hälsar jag från Lästa böckers förråd.

Från A till Ö: U som i Ulla-Lena Lundberg

Det var länge sedan sist. Som jag tänkte på den här boken alltså, Allt man kan önska sig. Det är den tredje delen i Sjöfartstrilogin, meddelar Schildts & Söderström. Men när jag skriver att boken är författad på en prosa som får mig att tappa andan”, då måste man ju fundera över vad man ska läsa härnäst av författaren. Så här skrev jag:

Det fanns en tid då vi hade klippkort på färjorna. Kickoff, arbetsmöten och projektavslut – allt kunde utföras under de 36 timmarna som en tur och returresa Sthlm – Helsingfors tog i anspråk.

Rösidan och Vitgås. Så kallas de stora rederierna i Ulla-Lena Lundbergs makalösa bok Allt man kan önska sig. Den är en avslutande del i en trilogi om sjöfarten mellan Sverige och Finland. Skriven som en mosaik av antropologiska intervjuer av dem som arbetar på färjorna och berättelser om släkten på Åland. Det sammanhållande kittet blir Leonora, berättaren, med sin skarpa blick och milda öga.

Allt författad på en prosa som får mig att tappa andan.”

Allt man kan önska sig. Ulla-Lena Lundberg. Min utgåva är utgiven av Bonnier Alba 1995, men finns hos Schildts & Söderström. Det här en promenad i lästa böckers förråd som jag gör just nu.

Från A till Ö: V som i Volvo lastvagnar

På bokmässan lyssnade jag till Erlend Loe. Det var längesen sist. Jag har läst det mesta han har skrivit och alltid tyckt om att lyssna på honom. Jag sätter Naiv Super högt. Därför att den är den mesta bästa existentiella roman jag vet. Men jag har i stort sett alltid gillat det han skrivit. Nu ser jag fram emot att läsa hans nyaste (på svenska); Drömmarnas cykelregister. Jag tror den är mycket tänkvärd. Som alltid.

Men nu är vi i Lästa böckers förråd och har nått V. Och då blir det V som i Volvo lastvagnar. Håll till godo med en bloggy från 12 juni 2010 .

”Jag började läsa Doppler för flera år sedan men slutade och som jag minns saken beror det på att Doppler knivmördade älgkalven Bongos mamma.*  Men nu när det var dags för ny Norge-resa uppmanades jag att läsa Volvo Lastvagnar. Jag hoppade bara över ett avsnitt i romanen, nämligen detaljerna om Maj-Britt och undulaterna.*

Maj-Britt är en äldre dam som tycker att hennes man aldrig fick riktig cred för sin utveckling av en lastvagn av typen Volvo Globetrotter. Hon ägnar därför en del tid att påminna den nuvarande ledningen i Volvo Lastvagnar om detta. När hon träffar Doppler kommer han att hjälpa henne att utföra det slutliga anfallet.* von Borring är Maj-Britts granne. Han är hängiven scout och mycket förmögen. Maj-Britt och von Borring är inte längre goda vänner. Maj-Britt ägnar också en del tid för att påminna von Borring om detta. Och också här blir Doppler en viktig länk i händelseutvecklingen.*

Att Volvo lastvagnar är en fiktion påminner författaren oss läsare hela tiden om genom att ständigt gripa in i fotnoter.*

Volvo  Lastvagnar är en festlig bok, med existentiella frågor som skvalpar under den roliga ytan Men den är inte i  klass med det existentiella djup som finns i  Naiv.Super.*  Kanske är jag den sista som inte hade läst Volvo lastvagnar, då den har några år på nacken. Om jag ändå inte är den sista som läst den, rekommenderar jag den varmt för sommarläsningen.

—–

* ang älgkalvar. Jag blir väldigt lätt rörd och berörd av lidande för djurbarn. När lille Bongo blev ensam och utelämnad till Dopplers godtycke blev det för mycket för mig. Nu visade det sig i denna senare bok att allt ordnade sig för Bongo, så jag kan om jag vill läsa vidare i  Doppler i den trygga vissheten.

* ang. undulaterna. Jag blir dessutom väldigt lätt illamående och ältande  av mina egna inre bilder när det gäller lidande också för vuxna djur. Detta som Maj-Britt gjorde med undulaterna kan du läsa själv i boken. Jag tänker verkligen inte ge mig ner i det äckliga-inre-bilder-skapade-från-böcker-träsket.

* ang. sista anfallet. Det går utmärkt att läsa boken trots detta ”avslöjande.”

* ang. händelseutveckling. Se ovanstående not. Samma gäller även här.

* ang. fotnoter. Genom att använda författarens system vill jag inte likna mig vid författaren utan bara prova systemet.

* ang. Naiv.Super. Alla böcker behover inte vara i klass med Naiv. Super. Det skulle till och med bli mycket tråkigt om det var så. Det är viktigt med olika sorters böcker, tror jag, så att man inte tröttnar samt att varje inlägg på OOOF bok inte blir likadana.

Fri av Natsuo Kirino

Jag har ju läsmånad Japan. När jag jag rotar i Lästa böckers förråd om Japan hittar jag den här spännande romanen och bjussar på en gammal bloggy.

Efter det första kapitlet skriver jag ett litet namn- och relationsschema för att slippa gå tillbaka. ”Vänta, vem var Yoshiki gift med? Eller var det hon som dödade, nej just ja det var Yayoi.” Sen går det lättare.

Det här är en otäck roman. Jag är specialist på att göra om ord till detaljerade bilder i huvudet. Därför läser jag sällan skräck- eller kriminalromaner där det finns risk för ingående skildringar av våldtäkter, fingrar som knipsas av eller ögon som sticks ut. I Fri finns mycket material att göra bilder av.

Samtidigt: När jag lägger ifrån mig boken är nästan alla blod-bilder borta i huvudet. Jag minns annat.  De många sidorna får mig att lära känna de olika personerna väl, somliga blir trevligare än andra. Fyra kvinnor vars gemensamma arbetsplats är fabriken för matlåde-packning står i centrum. Vanliga (nåja, ganska) kvinnor med sina olika relationer och bakgrunder.  Vad ska man göra om man är gift med ett svin till man, blir en kärnfråga.  Det löser sig och plötsligt är de tre andra kvinnorna involverade i ett mord och konsekvenserna är inte överblickbara.

Det vilar en kyla över hela boken. När jag skriver om den nu tänker jag: är det natt under hela tiden? vilket det inte är. Men den känns metallisk och mörk med inslag av neonljus och blinkande gatlampor. Det är inte bara den deprimerande miljön eller de oväntade personerna som skapar stämningen. Jag tror att det ligger i språket också, de korthuggna meningarna.

Läser du Fri så titta på mitt relationsschema efteråt.  Fick jag det rätt?!

Fri av Natsuo Kirino. Utgiven 2007 av Bra böcker i översättning av Lars Vargö