Etikett: Läsutmaning

Publicerat

Söndagstankar om utmaningar

Same same varje år. Så nu ger jag upp. Så här skrev jag för ett år sedan.

En bokbloggar-tolva tänker jag mig. Så här:

En gång i månaden besöker jag en av bokbloggarna jag läser och ber om ett “bästa boktips”. Det får väl bli slumpen som avgör vem jag ber om råd eftersom jag följer fler än tolv bloggar. Bloggaren ger ett förslag, jag läser och bloggar sen som vanligt om boken.

Komma ihåg då, varje månad? Hm. Jag får lägga in en påminnelse i mobilen helt enkelt.

Januaris boktips ber jag Enligt O om!

Det började bra. Enligt O gav mig Islossning och jag läste. Februariboken kom från Hermia och sammanslogs med en passande Osloresa. Sen kom marsboken. Bokbloggaren svarade inte och när jag deprimerades över o-svaret fick jag höra om familjetråkigheter och förstod. I april fick jag tips av fru E. I maj glömde jag bort att fråga någon och när jag mindes till sommaren så tänkte jag att va f-n. Och gav upp.

Enligt O kör en liknande variant i år, och det är ju onekligen roligt med de dedicerade boktipsen Men jag tänker inte inte inte ha någon planerad utmaning i år. Ingen spänningsläsning, ingen författarfemma, ingen boktolva.

Inte ens den fina tusen-och-en-natt-läsningen tänker jag lockas in i.

Det får gå som det går.

Publicerat

Friheten förde oss hit

Han erbjuds ett jobb i Liberia. Sextiotalets frihetstid är här och det skulle vara svårt, för att inte säga omöjligt, att höja levnadsstandarden med bara egna resurser. Så att sprida svensk företagskultur i gruvindustrin, ja det är en utmaning för Hektor. Nu skulle han som personalchef få skapa förändring, göra avtryck. Eller har han inget val?  Det är svårt att veta. Med till Liberia tar han med sig sin familj. En familj som inte är så följsam som Hektor kanske vill tro. Hans fru har just avslutat ett långt förhållande med en annan man, sonen Mårten vill inte alls  lämna Sverige. Men nu, nu är chansen här till något nytt. Hela familjen samlad. Allt ska bli annorlunda. Bättre! Både för Liberia och för familjen.

En månad senare är mycket fördärvat. För alla. Och kanske är det där som förbättringen äntligen kan få sin början?

Den här romanen är så initierad och trovärdigt berättad att jag blir övertygad om att författaren var i sextiotalets Liberia och såg allt, registrerade allt. Hettan som dallrar, ormar av alla de arter som lurar, industrin som förtrycker, byråkratin som förlamar. Jag imponeras av välskrivna berättelsen och känner igen det vackra språket från en tidigare bok jag läst. Bra!

Friheten förde oss hit. Gunnar Ardelius. Utgiven av Norstedts 2012

_ _ _

Det här var mitt boktips från fru E och ingår i min bokbloggartolva 2012.

 

Publicerat

Tjugofyra timmar Oslo

Jag rullar in på Oslo S när han handlöst faller från en scen i Paris. Hela hans liv borde passera revy. I stället: Ett fruset ögonblick och med ens ser han sig själv stående utanför Bruns Musikk & Noter på Bygdøy allé och längtar efter en Fender Stratocaster. Jag tar spårvagn nummer 12 åt samma håll. Något Musik & Noter finner jag inte. Inte heller Finsens blomsterbutikk som romanjaget i Saabyes Cirkus tar anställning hos när han vill finansiera den galet dyra och galet vackra gitarren. Blomsterbud med uppdrag att leverera blommor i hela Oslo. Snart fyller han sin anteckningsbok— Blomsterbudets bibel — med gatunamn efter gatunamn

Och det slog mig att de flesta gatorna i staden, i varje fall inom Oslo 2, hade namn efter generaler, kungar, biskopar, hovmarsalkar, gudar, präster, professorer, häradshövdingar, ståthållare och andra högdjur.

Längs spårvagnens fönster rinner regnet nu. Jag ser igenom allt, noterar gatunamnen, nickar igenkännande. Här levererade han blommor och här och här. Och där:  Haxthausens gate 17 där den hemlighetsfulla Aurora Stern bodde! Som jag älskar att läsa romaner på den plats de utspelar sig.

Saabyes Cirkus är ändå långt mer än gatunamn i Oslo. Långt mer än en barndomsberättelse. Det vuxne berättaren är hela tiden närvarande och för mig med elegans fram och tillbaka i tid och rum. Som jag fascineras över sättet att berätta och hålla mig — läsaren — helt i sin hand. Språket och ordvändningarna, så välfunna och unika.

Tjugofyra timmar senare åker jag tillbaka mot Stockholm. Jag har hunnit att besöka operahuset två gånger, tittat på klassisk balett och förundrats över att tåspetsdans lever kvar 2012. I Saabyes cirkus är nästan tusen kronor intjänade och avgörandets punkt nås när expediten i Bruns Musikk & Noter säger:

Du kan få den på avbetalning. 965 konor idag. Och så hundra kronor i månaden från och med första januari. Vad sägs om det?

Fiestaröd strata eller morgonrodnadens gudinna? Valet är enkelt.

Saabyes Cirkus. Lars Saabye Christensen. Utgiven 2006. På svenska av Wahlström & Widstrand 2008.

_____

Det här var min februribok, vald av Hermia. Tack!

Publicerat

Islossning av Barbara Voors

En far och dotter är på väg ut på isen en vacker senvinterdag.

Isen sjunger. Sedan ger den sig. Några veckor senare hittas de döda kropparna efter Fredrik och Elin. Kvar finns Iris som i ett slag förlorat man och dotter. Kvar finns också Sofie vars dotter Anneli var bästis med den döda Elin. Och kvar finns också Daniel, Fredriks bästa vän. Det finns ett före och det finns ett efter för dem alla.

I cirklar benar författaren upp hur relationerna ser och såg ut. Hon låter såväl Iris som Sofie och Daniel berätta ur sina perspektiv.  Iris som i ett Före finns hos Paul i Bretagne när hon träffar Fredrik och blir passionerat förälskad. Iris som i ett Efter betraktar de istider som funnits mellan henne och Fredrik. Daniel som bara vill veta hur olyckan gått till och tar till drastiska metoder och skäl för att få svar. Sofie som i sitt Efter är den bästa vännen. Men Före?

Jag tycker om det sakta berättandet. Att få stanna i tankar och händelseförlopp som inte går fort fram. Att sorgen är så väl beskriven. Spillrorna som är kvar, hur fogar man samman dem till något nytt? Språket är sparsmakat och vackert.  Framförallt tycker jag om Iris delar och också Sofies. Men Daniels perspektiv blir ett onödigt lager och slutet blir därför rörigt och oklart.

Tack till Linda på Enligt O som gav mig den här romanen som min januaribok. Läs vad hon tycker om Islossning. Februariboken hoppas jag att Hermia vill tipsa mig om.

Islossning. Barbara Voors. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2007.