Etikett: Lavender Lit

Publicerat

Inte för nära av Colleen Oakley

Jubilee och Eric möts då hon räddar livet på hans adoptivson. En räddning med stora konsekvenser för Jubilee, hon är allergisk mot människor. En allergi som hållit henne isolerad inomhus i nästan ett decennium. Sakta men säkert börjar en djup vänskap växa fram mellan Jubilee, Eric och pojken Aja. Tre kantiga, kantstötta och vänliga personligheter, vars liv innehåller sorgesam dramatik. Som att någon nära hastigt dör i en flygolycka eller som att din mor lämnar dig för en ny partner. Som att din dotter inte längre vill veta av dina trevande försök till kontakt.

Av någon anledning som jag inte riktigt kan förklara, går Inte för nära mig djupare till sinnes än feelgoodromaner av detta slag vanligtvis gör. Kanske är det för värmen och den underfundiga humorn i personporträtten, kanske för de älskansvärda personerna med sina fel och brister, det finns en handfull till förutom de tre huvudpersonerna. Texten är så fjäderlätt intagande att jag bara slappnar av, lutar mig tillbaka i läsfåtöljen, och njuter. Förtjusande är ett adjektiv som används på bokomslaget och jag kan bara hålla med. Utan tvekan skulle den kunna bli en underbar romantisk komedi! Lägg därtill att den också innehåller en hund samt att Jubilee älskar böcker och jobbar på bibliotek.

Utgiven 2017 på Lavender Lit, bokförlaget som på sin hemsida profilerar sig med att de ger ut ”skönlitterära pärlor som bosätter sig i hjärtat”. Ack, vad det stämmer när det gäller mig och Inte för nära. Översättningen är gjord av Hanna Williamsson.

Ps. För ett par år sedan hade vi nöjet att göra en frukostintervju med Sofia Ejheden på Lavender Lit. Du hittar intervjun här.

Publicerat

Frukostintervju med Peo Bengtsson

Vi älskar hans humoristiskt allvarliga roman Min bästa väns fru ! Naturligtvis måste vi ta reda på vad han äter till frukost!

God morgon Peo! Vad äter du till frukost?
Kliver upp tidigt, helst innan resten av världen gör det, älskar tystnaden och ljuset, brygger kaffe, pressar apelsinjuice, hackar frukt i skål och äter med filmjölk. Jag tar frukosten på största allvar. Är vrålhungrig efter sömn, alltid.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Läser absolut ingenting till frukosten. Jag sitter vid köksbordet och stirrar rakt ut i tomheten. Ingen radio heller, inget brus. Uppskattar tystnaden. Men! Jag vaknar upp mitt i nätterna när jag läser något riktigt bra, drömmarna blir avbrutna, historien mellan pärmarna tar över och jag måste bara ta reda på hur det ska gå. Så jag läser innan frukost, kan man kanske säga. Och skriver jag på eget manus så tar jag ofta anteckningar medan kaffet brygger klart, annars går tankarna från sömnen förlorade, det har jag lärt mig med tiden.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Alltså en roman som passar särskilt bra att läsa på morgonen, menar ni? Jag föreslår böcker med kortare textsjok, romaner med flyt, destillerade noveller eller vacker lyrik.
David Levithan – Liten parlör för älskande (roman)
Claire Castillion – Insekt (noveller)
Anne Sexton, Tranströmer, Sylvia Plath, Bruno K Öijer. (lyrik)

Vad läser du just nu?
Den här veckan är det Melissa Borders ”So sad today” som betas av.  Förra veckan plöjde jag tre romaner av Marguerite Duras och nästa vecka vill jag läsa Anne Carson. Ja, det finns ett lässchema.

Vad använder du som bokmärke?
Mina döttrar tillverkar bokmärken åt mig på slöjdtimmarna! (Eller om det är pyssel som de ägnar sig åt efter skolan, blir osäker nu…) Vissa bokmärken har varit avancerade, med vackra teckningar på pappret och sedan laminerat för maximal läsglädje. Just nu har jag ett bokmärke som är vikt av tjockt papper. Det föreställer en emoji som blinkar med ena ögat och man ”hänger” bokmärket över sidan där läsaren befinner sig. Ja, jag vet inte om jag lyckas förklara det ordentligt. Man blir glad av det i alla fall.


En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Det finns två bokhyllor där hemma. Den största, som täcker en hel vägg, tillhör familjen gemensamt och där står allting sorterat efter färg på bokryggarna. Sedan finns det en mindre bokhylla lite undanskuffad i ett hörn precis vid min arbetsplats. I den är det bara jag som ställer böcker och där förvarar jag min favoritlitteratur, alltså böcker som har betytt mycket för mig genom åren av olika anledningar. Där är böckerna sorterade efter genre.
Den lilla bokhyllan innehåller så mycket kraft. Kanske är det bara jag som uppfattar hur mäktigt det är, jag vet inte. Men när det går trögt att skriva så ställer jag mig framför dessa bokrader och inbillar mig att orden hoppar från hyllan och rakt in i min bröstkorg. Det känns hoppfullt att tänka på det viset.

Underbart med din lilla bokhyllas kraft, för min inre syn kan jag se hur orden hoppar från hyllan och in i dig. Bra, för vi vill läsa många fler böcker av dig. Tack för intervjun.

Publicerat

Min bästa väns fru av Peo Bengtsson

Svante och Cecilia lever i ett tjafsfyllt men ”okej” äktenskap. I bokens första kapitel är de, tillsammans med sina två döttrar, på väg mot Österlen för den traditionella sommarveckan i ”hipstertorpet” som Svante kallar den ombyggda skånelängan. Stället hyrs av parets nära vänner Henning och Karen och tidigare somrars samvaro har präglats av harmoni, vänskap och okomplicerat umgänge. Men denna sommar kommer att bli annorlunda. Redan första kvällen avslöjar Karen och Henning att de ska genomgå konstgjord befruktning och att de gärna ser Svante som spermadonator. Cecilia känner sig direkt obekväm medan Svante skämtar bort allvaret. Han är smärtsamt medveten om den åtrå som länge funnits mellan honom och Karen.

Bokens berättare är Svante, impulsiv och känslostyrd, men också i all sin ofullkomlighet älskansvärd och sympatisk. Hans repliker är obetalbara!  Faktum är att jag under läsningen ibland kände mig ångerfull gentemot karaktärerna bara för att jag skrattade så mycket. Deras sommarvecka är så förtvivlat Bergmansk, de är alla människor jag gillar och jag lider med dem. Varför skrattar jag egentligen? Kanske jag kan skylla på Peo Bengtsson som skrivit en så underbart humoristisk text? Nog om humorn, boken är även en insiktsfull relationsroman, framförallt tror jag många läsare kan känna igen sig i Svantes och Cecilias parrelation. Cecilia säger till Svante att hon får det sämsta av honom, att han är mycket enklare och trevligare att ha som vän än som partner, en sanning som är sorgligt allmängiltig.

Texten är sparsmakad och flyter lätt, mycket finns att ana mellan raderna. Jag gillar språket och lägger speciellt märke till frasen ” vad mig anbelangar” och att Svante beskrivs som ”stingslig”. Dessa ord används allt för sällan i det moderna svenska språket. Min bästa väns fru är perfekt bokcirkelbok, det finns tillräckligt många tolkningsmöjligheter för att diskussionens vågor ska gå höga. Det skulle också vara en höjdare att skratta i grupp åt skildringen av loppisbesöket, åt hipstertorpet ägare; den ständigt påtände hampabonden och när Svante förirrar sig in till en spågumma på Kiviks marknad.
Så gillar jag slutet, det går inte att lista ut i förväg och det är bra, rentav väldigt bra.

Utgiven på Lavender Lit 2017.

Publicerat

Brev från Europa: Gent

gentLivet är hektiskt så här års. Men ibland uppstår en lucka där tiden på något sätt går långsamt, när det svårlösta kan lämnas på en flygplats i Sverige och caféläsning i sommarvärme blir möjlig.

Och staden. Staden! Vilken tur att det var just hit jag skulle. Vackra hus och vad gör det att jag går vilse åtminstone två gånger. Fram kommer man alltid.

skrev jag förra gången jag var här och jag dubbelsignerar. Så är det.

Även om jag har mina uppdrag i staden är jag fokuserad på den lediga tiden och läser tre böcker på samma antal dagar. Koncentrerad och uppslukande läsning. Underbart. Hör här:

Vi var alla helt utom oss av Karen Joy Fowler. Hur ska man berätta en historia? Börja i mitten. Det förslaget får den pratsamma Rosemary av sin pappa när hon är barn. Jag börjar också i mitten. För det var där som Rosemary berättade för mig vem hennes syster egentligen är. Och jag blir högst förvånad. Bit för bit trillar allting på plats i denna obeskrivliga roman som inte liknar något jag tidigare läst. Är inte de böckerna de bästa? Jag tänker på sättet att röra sig i tiden så snyggt som författaren gör. Och på Fern. Och på vad vi gör med sådana som Fern. Missa inte den här romanen, trots att jag är kryptisk. Jag sa ju att jag började i mitten och det är där jag stannar. Utgiven 2014. På svenska (i översättning av Cecilia Falk) av Lavender lit 2015.

Semestern av Emma Straub. Åh, när ledigheten äntligen kommer. Då ska allt upplevas och göras. Gamla knutar lösas upp. Samtalen ska samtalas. Umgänge och verkligen rå om varandra. Så är tanken för Franny och Jim nu också när de åker två veckor till Mallorca tillsammans med barnen, den nästan vuxna Sylvia och den väldigt (?) vuxna Bobby. Med i huset är bästa vännen Charles med sin man och solen skiner och allt är vackert. Men förstås – somligt krackelerar, annat spricker i fogarna, en del smälter ihop igen.  Och det är intressant och avkopplande att vara den som ligger på luftmadrassen i swimmingpoolen och bara tittar på. Utgiven 2014. På svenska (i översättning av Klara Lindell) 2015 av Massolit förlag