Dikten ”Urgamla Urban” av Lennart Hellsing.

images[1]Han har skrivit om Selma Selleri, Peter Palsternack och Gabriel Gräslök. Men han har också skrivit om Urban.

Urgamla Urban
vandrar i turban
nej, inte turban det heter turban.
Urgamla Urban,
en urban muselman från Durban.
Nej, från Durban, sa Urban.

 

Fick ni till det?

På något sätt så känns det väldigt aktuellt att skriva om selleri, gräslök, palsternackor och muselmaner. Men så är ju också Lennart Hellsings texter moderna klassiker. Jag kan ännu minnas när min fröken på lågstadiet la sina fingrar på  orgeltangenterna och sjöng:

Duddeldi, duddeldi
här kommer Selma Selleri

Eller:

Krakel Spektakel, kusin Vitamin
hängde och slängde i en gardin

Eller:

Trimmel tramm, trimmel tram
här tittar Gabriel Gräslök fram

Orgeln brölade och vi sjöng förmodligen väldigt falskt. Jag vet att vi före vi sjöng det mer lätta materialet av Hellsing sjöng en psalm eller två, men de texterna har helt fallit mig ur minnet.

Jag hoppas att ingen tar illa upp för att jag skriver ordet muselman. Jag vet att man kanske inte använder benämningen längre men för mig är ordet positivt.  Jag lärde mig av versen var Durban låg och jag kan den fortfarande utantill. Tror jag…för ett par år sedan hävdade jag att Lennart Hellsing hade skrivit ” Bagar Bengtson är nu död, han har bränt sig på ett bröd, här ligger han begraven i en limpa”. När jag kollade upp saken förstod jag att jag skapat en travesti. Men en rätt kul sådan om jag får säga det själv.

Det finns ett Lennart Hellsing-sällskap som du kan läsa mer om här. 

Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra

hellsingMed Alla Mina Barn utom synhåll är skype räddaren i nöden. Men hur förklarar man för bebisar att man är samma person i iPad som i verkligheten? Jag grubblade länge. Så kom jag på – signaturmelodi! Jag tog Herr Gurka för att den har en så trevlig takt och också för att det är en av de få sångtexter som jag inte byter ut ord i. Sången fick bli inledningsmelodin till samtliga bebismöten och har bara gett mig glada leenden tillbaka. Såpass att jag funderar över att prova taktiken i andra möten.

Lennart Hellsing har som bekant en sånglista som närmast kan betraktas som oändlig. Femtio av sångerna – kända och mindre kända – är samlade i en mycket fin utgåva med tillhörande musikspelare. Det är ju bra, eftersom man kanske inte kommer ihåg alla melodierna och inte heller kan läsa noter. Det är enkelt att bara knappa fram låtnumret och höra den spelas. Bortsett ifrån att alla sånger ligger in en tonart som inte är min tycker jag ändå att det är synd att det låter för burkigt. Ge mig musiken på spotify tack, för Klas Widén och Johanna Hellsing låter bättre än det här.

Bilderna är fina förstås. Om texten är ett, musiken två så är illustrationerna det tredje benet i det hela. Bebisen har fått röra boken mycket kort men i övrigt bara lyssnat till allas vår skönsång. För sjunger bokens sånger gör vi så det rungar. Och jag börjar såklart alltid med Herr Gurka som en gång dansade i dimmiga odlingar i Furusund.

Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra. Lennart Hellsing. Utgvien 2013 av Rabén & Sjögren

0–3 år

bebislasningI takt med att skaran av Alla Mina Barn växer får jag återerövra nya världar inom litteraturen. Jag är nu målgrupp 0-3 år. Ett fullkomligt gigantiskt litteraturområde kan man tycka då skillnaden mellan att vara 0 år och 3 år är enorm. Redan skillnaden mellan 0 månader och 3 månader är ofattbar.

Vi läser. Min läsröst är en högläsningsröst och något annat än när jag pratar i största allmänhet. Med den rösten och med boken i händerna blir vi Läsarna tillsammans. Det är väldigt trevlig! De senaste dagarna har vi läst:

Hej, sa Petronella och Det var så roligt.  De välbekanta låttexterna av Lennart Hellsing blir här väldigt tydliga och roliga när de i lugn takt kombineras med Charlotte Ramels bilder. Petronella-sången är dessutom positiv och uppbygglig för att bättre hantera somliga sommardagar. Allt blir faktiskt bättre med paraply, regnkappa och stövlar i samma färg.

Alla kläder på av Lotta Olsson och Charlotte Ramel är en berättelse på rim om en unge som ska få på sig alla sina kläder för att gå ut. Korta strofer och med humor och knorr i kombination med roligt oväntade bilder. Samma sak med Bilen säger brum som är en berättelse där ljuden tar plats. Poesins musik när den är som bäst. Dessutom är jag fascinerad när en sådan bebisbok också innehåller en blinkning till oss vuxna.

Utöver detta, hälsar bebisen, är boksidorna goda att slicka på. En nog så viktig litterär kvalitet.