Etikett: Leopard förlag

Publicerat

Svarta Vatten av Attica Locke.

Svarta-vatten1-300x466[1]Staden är Houston, året är 1981, delstaten är Texas, landet är USA. Svarta vatten är förvisso en kriminalroman men också en skildring av miljöförstöring, arbetarklass och rasism. Attica Locke har arbetat som manusförfattare inom filmindustrin och det märks tydligt i denna hennes debutroman. Skickligt bygger hon upp en komplex historia med en filmisk dialog. Man kan i början av romanen förledas att tro att det rör sig om ännu en hårdkokt deckare av amerikanskt snitt men Svarta vatten är mer än så.

Advokaten Jay Porter får kämpa hårt för att få sin lilla advokatbyrå att gå runt. Han är en svart man på några och trettio, har fattig bakgrund, uppvuxen i ett område kallat Niggerville. Jay är gift med den unga Bernie vars far är predikant och aktiv i de svarta hamnarbetarnas kamp för bättre villkor.

Ingenting är enkelt för Jay, hans fru är gravid och han bär med sig en ständig oro för ekonomin. Hans svärfar och vänner tar för givet att han med sina juridiska kunskaper ska stötta sina gelikar i deras kamp. Vi förstår att han har en bakgrund som politiskt aktiv men att hans illusioner är krossade. När han av en slump blir indragen i händelsekedjan kring ett mord och trasslar han in sig i allt fler lögner och undanflykter. Ändå fortsätter han framåt såsom driven av en osynlig kraft.

Politik och lobbyism, fackföreningspampar och industrimagnater, en kvinnlig borgmästare och ett ruttet politiskt system bildar ram åt Jay Porters livsöde som förhoppningsvis inte är hugget i sten. Återigen slås jag av hur begränsade mina kunskaper om det enorma landet USA är, för den geografiska del samt de människor som Locke låter mig möta i sin roman, skildras sällan i den amerikanska litteratur som översätts till svenska.

Svarta Vatten är utgiven av Leopard Förlag 2014 och är översatt av Ia Lind.

Publicerat

Jakten på Kapten Klänning av Jonas Trolle

 Styrkan i Trolles bok om ”Kapten Klänning” är att den faktiskt skildrar polisens arbete på ”riktigt”.   Även om berättelsen kan liknas vid en nutida kriminalroman eller en söndagsfilm på TV4, så är sanningen den att f.d. polismästaren tillika rektorn vid polishögskolan, Göran Lindberg greps den 25 januari 2010 misstänkt för sexualbrott. Han dömdes i november samma år av hovrätten till sex års fängelse för grov våldtäkt, våldtäkt, köp av sexuella tjänster, försök och medhjälp till sexköp samt koppleri och misshandel.Han friades vad gäller våldtäkt av barn, som inte ansågs styrkt.

Jonas Trolle är kriminalkommissarie och hösten 2009, när han är tillförordnad chef på människohandelssektionen vid Stockholmspolisen, tar en kollega vid länskriminalen kontakt. Under utredningen av ett våldsamt gruppsex har en flicka uppgett att en känd polis är en av förövarna. Flickan har sett Göran Lindberg på en bild i en tidning och efter identifikation, startas ett sekretessbelagt spaningsarbete upp. Sekretessen är hård med anledning av att man är orolig för läckor, Lindberg är trots allt polis.

Vi får följa polisen under en hemlig husrannsakan på polishögskolan, skuggning med bilar många mil genom Sverige. Ett team av poliser åker efter Lindberg när han är på sina långa resor, de ligger ute på vägarna under många långa timmar, utan möjlighet till avlösning. Hela tiden på helspänn för att inte bli upptäckta eller tappa bort Lindberg. Det är driv i historien inte minst under bilskuggningen, men den ger också en förståelse för hur tufft det är att vara polis och hur det kan påverka familjelivet.

Sedan är det de omöjliga avgörandena som polisen ställs inför. Med hjälp av spaning vet polisen att förövaren är på väg till ett gruppsex med unga kvinnor. Om polisen inte ingriper kan ett brott begås, om polisen ingriper finns inga bevis, gärningsmannen blir varnad och ännu fler kommer i förlängningen att bli offer.

Efter att ha fått ta del av de unga kvinnornas vittnesuppgifter om hur Lindberg utnyttjat dem, kan man nästan tro att han med berått mod skaffat sig öknamnet ” Kapten Klänning”. Lindberg ivrade för jämställhet och var en ofta anlitad föreläsare i ämnet, varför några spydiga kolleger gav honom namnet. Det gamla ordspråket ” I de lugnaste vatten går det största fiskarna” känns mer än relevant. För vem kunde ana att den rättfärdige mannen som förespråkade jämställhet mellan könen i själva verket kränkte och traumatiserade kvinnor för livet?

Och man förstår varför grova brott kryper under skinnet på den enskilde polisen  för att bli kvar som en ständigt närvarande melankoli.

Jakten på Kapten Klänning av Jonas Trolle är utgiven av Leopard Förlag, Ljudboken som läses av Martin Wallström är producerad av Storyside.

Publicerat

Torsdagsänkorna

På mötet pågår diskussionen högt. Den ena falangen – de är få– vill att vi ska tydligt avgränsa våra hus och vår trädgård från omgivningen. Staket. Skyltar med Privat område. Den andra falangen – min – svarar: Kanske vi helt enkelt skulle flytta våra hus någon annanstans? Någonstans långt från Stockholm. Dit man måste ha bil för att komma och där vi kan omringa vårt hus med höga murar för att markera att vi är något annat än det som finns utanför? Mötet avslutas. Ingen konsensus uppnås.

Utanför Buenos Aires ligger ett sådant muromgärdat område. Inga likheter i övrigt med mina bostadshus. Här, i La Cascada som området i Argentina heter, bor de mer lyckade, de mer exklusiva, de som har behov av att skydda sig mot  fattigdom och våld. I husen lever kanske inte de lyckligaste familjerna, de sliter med sina problem som alla andra. Men det är i alla fall skönt att bo ombonat och tryggt. Eller som vakten säger när det är bråk utanför staden.

Ni behöver inte oroa er, vi är rustade, i La Cascada kommer de inte in.

Om torsdagarna träffas några av männen för en middag med kortspel hos Tano Scaglia. Den här torsdagen är som vilken torsdag som helst.  Bortsett från att tre av dem kommer att hittas döda i botten av Scaglias pool.

Det är inte dödandet som är centralt i den här berättelsen. Det är det som pågår bakom de stängda dörrarna i husen. Det välordnade samhället: Enade vi stå, söndrade vi falla. Högst intressant och spännande. Romanen har dessutom det där språket jag tycker om. Detaljrikt utan att bli bildspråkligt och pladdrigt. Exakthet utan att bli torftigt och fattigt. Om Claudia Piñeiro kan jag läsa att hon har skrivit många böcker på spanska. Jag är glad över översättningen. Hon kommer till bokmässan, förresten och jag ska försöka komma förbi och lyssna. Jag tror att hon är lika intressant som sin bok.

Torsdagsänkorna. Claudia Piñeiro. Utgiven 2005. På svenska av Leopard förlag 2012.

Publicerat

Jakten på Venus

Missade du Venuspassagen 2004? Då har du chansen i morgon bitti igen. Då passerar som bekant Venus framför solen. Från övre vänster del av solen ner till något lägre höger,  om jag förstått saken rätt. Efter det dröjer det till 2117 innan nästa par av passager sker. Med tanke på vädret känner jag mig tveksam om jag ska släpa mig upp.

Inför passagen 1761 ansåg vetenskapsmannen Halley att det skulle vara ett fantastiskt tillfälle att samla in en stor mängd information om solsystemet. I en vetenskaplig tidskrift uppmanade han omvärlden att lägga stor kraft på detta och ge sig ut på expeditioner för att observera.  Hans uppmaning hörsammades och vetenskapsmännen gav sig ut. Observationerna blev dock inte lyckade. Svåra omständigheter och tekniska problem uppstod och man lyckades inte göra relevanta analyser av det insamlade materialet.

Vi måste vänta på en Venuspassage under bättre omständigheter år 1769, för att med precision kunna bestämma Solens Parallax.

I åtta år förberedde man sig. Nu var flera länder intresserade att delta i det globala projektet, också Sverige. 1769 satt män runt om på jordklotet och observerade.  Sjuka som friska pressade de sig till sitt yttersta och förenades i ett vetenskapligt arbete som trotsade ekonomiska och politiska hinder.

Att läsa Jakten på Venus där Andrea Wulf berättar om arbetet och observationerna 1761 och 1769 är som att läsa en välskriven äventyrsroman. Det trodde jag faktiskt inte. En riktig bladvändare! Och den inspirerar.

När vi höjer blicken och ser en planet som nästan är lika stor som vår egen, men obetydligt på grund av perspektivet mot den enorma solen, då står vi på axlarna på de hundratals modiga män som betraktade exakt samma skådespel för tvåhundrafemtio år sedan.

Okej! Jag är övertygad. Om vädret är molnfritt i morgon bitti står jag på bryggan med kikare och papper och ser om jag lyckas fånga Venuspassagen. Rapport följer.

Jakten på Venus. Andra Wulf. Utgiven 2012, på svenska av Leopard förlag samma år.