Etikett: Lind & Co

Publicerat

Ofri jord av Claire Fuller

Ofri jord börjar då en äldre kvinna, Dot, dör hastigt i sitt hem. Här i den enskilt belägna stugan har hon bott tillsammans med sina barn, de drygt femtioåriga tvillingarna Jeanie och Julius. De har levt enkelt, odlat grönsaker och hållit höns. Julius gör enklare byggjobb ute på bygden. Jeanies hjärtsjukdom har hållit henne borta från skolan och hon kan inte läsa eller skriva. När Dot dör uppdagas en lång rad problem. Inga pengar finns, bara skulder. Hur ska syskonen ska klara livhanken nu? Ganska snart blir de också brutalt fråntagna huset.  

Romanen blir ett porträtt av tvillingarna Jeanie och Julius. De är komplexa karaktärer. När de bit för bit får veta hur de ligger till med allt det som mamman berättat för dem, det som varit sanningen och riktningen för dem, raseras deras värld. Ändå ger de inte upp. Framför allt Jeanie hanterar allt de utsätts för med lika delar ilska och stolthet. Berättelsen är osentimental när den pendlar mellan misär och hopp. Och in i det sista vet man inte hur det ska sluta. Det tycker jag mycket om.

Samtidigt finns så många frågor jag inte förstår. Varför gjorde mamman som hon gjorde är väl den första, största. Varför ett kuvert med pengar samtidigt som elräkningen inte är betald? Varför berättade inte mammans väninna tidigt för tvillingarna hur det låg till? Varför håller alla inne med sanningen hela tiden? Jag skulle kunna rada upp fråga efter fråga och de förtar lite av trovärdigheten i den i övrigt intressanta och läsvärda berättelsen.

Med det sagt är det ändå en bok att sträckläsa, mycket att tänka på och gärna diskutera. Jeanie och Julius glömmer man inte i första taget.

Ofri jord. Claire Fuller. Utgiven 2021, på svenska hos Lind&Co 2023 i översättning av Ylva Stålmarck.

Publicerat

Ett ord för blod av Faysa Idle, Daniel Fridell och Theodor Lundgren

En uppväxtskildring från dagens Sverige, från ett Sverige som de flesta svenskar inte vet existerar.  Rakt upp och ner utan en enda krusidull, berättar 25-åriga Faysa om sin uppväxt i en familj bördig från Somalia. Fadern lämnar familjen tidigt och modern arbetar hårt för att försörja Faysa och hennes syskon. Under bara några år utvecklas Stockholmsförorten Tensta där Faysa bor till ett laglöst land och när en av hennes bröder väljer den kriminella banan, får det konsekvenser för hela familjen. 

Det är en mörk och skoningslös skildring av Faysas liv från det hon är ganska liten. Nära vänner dör, en bror dör men hon tappar aldrig styrkan att gå vidare och kämpa för att skapa sig ett eget liv och en egen röst. Hon är som en eld som inte låter sig kvävas. Som liten läser hon Pippi Långstrump som tröst, senare skriver hon poesi och hon har skrivit den här boken som jag hoppas många ska läsa. Tyvärr är den mer än högaktuell och oändligt hjärtskärande. Så läs, bara läs!

Utgiven på Lind & Co 2023.

Publicerat

Dubbel frukostintervju med Eva Swedenmark och Annica Wennström

Den här morgonen blir det dubbelintervju med två författare som ligger bakom ”bär-böckerna”. Den första kom 1998 och hette Smultron och svek och jag minns den som väldigt trevlig feelgood, fast då hade vi inte börjat använda ordet, tror jag. Böckerna handlar om familjen kring restaurang La Stella i Åre. Nu kommer Rönnbär och romantik som Maggan ska läsa snart. Så hur är frukostvanorna undrar vi!

God morgon! Vad läser ni helst till frukost? 
Eva: Älskar prasslet av min morgontidning till frukostkaffet.
Annica: Det jag skrivit dagen innan. Det är en bra start på arbetsdagen. Men jag kollar förstås också sociala medier. 

En bra morgonroman, vad kan det vara? 
Eva: En som försätter mig i ett harmoniskt och skrivlystet tillstånd. Till exempel Agneta Pleijels suveräna vackert skrivna Dubbelporträtt 
Annica: Åh, det är ju den som man tvingade sig att sluta läsa kvällen innan för att få några sovtimmar! Om jag ska välja en ny läsning någon morgon så får det gärna vara någon mysig roman som går bra att umgås med i sängvärmen. Gärna med starka relationer. 

Vad läser ni just nu? 
Eva: Alltid flera böcker på gång. Just nu Guillaume Musso La fille de Brooklyn (i min ständiga strävan att förbättra min franska). Zadie Smith Aningar, Louise Glück Meadowlands och Alice Zeniter Konsten att förlora 
Annica: Eftersom jag är inne i en intensiv skrivperiod blir det mitt eget och det jag och Eva skriver tillsammans. 

Vad använder ni som bokmärke? 
Eva: Jag viker ett hörn 
Annica: Jag har ett väldigt fint bokmärke från det samiska författarcentrumet Tjállegoahte, det påminner mig om hur många viktiga, och oskrivna historier det finns att berätta. 

Vilket är det bästa stället att läsa? 
Eva: Nersjunken i min soffhörna insvept i en pläd eller i hammocken på sommarön. 
Annica: Hm. överallt skulle jag säga. Men min favoritfåtölj är inte så dum. Den var min farmors. 

Härliga platser! Skriver ni på något nytt redan nu?
Eva: Annica och jag skriver på två manus. Jag, Eva, har två egna projekt som jag funderar på intensivt och skriver så sakteliga på. 
Annica: Det känns som om jag och Eva alltid har något på gång! Både var och en för sig och tillsammans. Pratar vi med varandra så liksom ramlar det ut idéer. 

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur ni sorterar böckerna i
hyllan? 
Eva: Oj, det skulle bli ett långt svar! Poesin är färgsorterad. Mina kvinnliga favoriter, har egna stringhyllor. Det finns en fransk hylla i vardagsrummet med fotoböcker och fakta och en stringpockethylla med fransk litteratur, en algerisk hylla med fakta och skönlitteratur. Alla andra romaner i bokstavsordning efter författarnamn. Det jag läser just nu i en stringpockethylla vid min säng. Och så vidare. Ja, jag har stringhyllor i alla rum! 
Annica: Lite alfabetiskt för att det ska gå och orientera sig, men jag ställer också författare som jag tror skulle gilla att umgås med varandra tillsammans i bokhyllan.   

Stringhyllor i varje rum låter flott! Då tackar vi för intervjun och önskar en trevlig fortsättning på dagen.

Publicerat

Frukostintervjun: Veronica Linarfve

Understundom läser vi feelgood här för att må bra och i dagarna kommer en ny feelgood-roman att gotta ner sig i. Vi intresserar oss förstås också om frukostvanorna hos författaren, Veronica Linarfve.

Godmorgon Veronica! Vad äter du till frukost?
Godmorgon! Ingen frukost utan kaffe! Varje morgon väcks jag av min man som serverar mig en kopp kaffe på sängen, superlyxigt! En gest om betyder oerhört mycket och som han vet att jag uppskattar enormt. När jag stigit upp blir det kokt ägg och ett glas rödbetsjuice samt grekisk yoghurt med granola. Jag är en riktig frukostmänniska.

Härligt! Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
I mitt författarskap är jag inne i den fiktiva världen hela dagen så på morgonen måste jag uppdatera mig på nyheterna.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Det bästa är en härlig feelgood som får mig att le och känna mig varm i kroppen resten av dagen!

Berätta lite om din nya bok.
Inte helt Miss Lyckad är rolig feelgood med temat insikt och ensamhet. Boken är en fristående uppföljare till I huvudet på Miss Lyckad. Louise är nu gift och befordrad till chefredaktör på resemagasinet där hon jobbar. Allt borde ju härmed vara toppen. Men är det verkligen yttre omständigheter som gör oss lyckliga? Den frågan tampas Lousie med. Och så får vi stifta bekantskap med Kajsa, Louise syster som bestämt sig för att utbilda sig till livscoach och flytta in hemma hos Louise. Kajsa är en karaktär som utvecklades medan jag skrev boken och som jag tycker mycket om. Hon är förresten bra på att laga nyttiga frukostar.

Bra! Vad läser du just nu?
Dels läser jag om Stora små lögner av en av mina favoritförfattare, australiensiskan Lian Moriarty. Dels läser jag underbara och roliga Bettys resa av svenska Marie-Louise Marc.

Vad skriver du på just nu?
Just nu skriver jag på en fristående roman som känns väldigt viktig. Den handlar om vad som händer när man glömmer bort att ta hand om sig. Temat är allvarligt men jag försöker beskriva det tunga ämnet med en stor portion humor, så det kommer väl att bli en ”feel all” kan man säga.

Vad använder du som bokmärke?
Ibland använder jag ett gem men oftast viker jag hundöron. Jag vet att många tycker att det är synd och skam! Men jag är en person som läser aktivt, det vill säga med en penna i handen för att kunna markera fantastiska meningar eller nydanande karaktärsbeskrivningar. En arbetsskada kanske? Jag stryker under och gör noteringar i marginalen, viker sidan på olika sätt beroende på vad jag markerat i texten. Jag har faktiskt utarbetat ett litet system för de där hundöronen. Jag älskar att kunna gå tillbaka till en bok, slå upp en sida, läsa om och njuta av en underfundig formulering.

Jag är hundöre-förespråkare också. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Lästa böcker sorteras i färgordning. Sedan har jag en hylla för böcker jag köpt och ska läsa, de är ordnade i ett eget kösystem.

Åh, kösystem i bokhylla, det ska bli min modell. Tusen tack för intervjun, ha en fortsatt bra dag!