Det är Nobelvecka och just nu sänds ett program på P1 om Mario Vargas Llosa, med intervju och uppläsning ur böcker.
Nobelpristankar….
Min första spontana tanke när jag hörde att Mario Vargas Llosa fått nobelpriset i år var: ”Wow! Vad kul och oväntat”. Det är en författare jag varit jättesugenpå att läsa länge men det har inte blivit av. Den stygga flickan har legat på nattduksbordet i oläst-högen ett bra tag och nu kanske jag borde ta tag i och läsa den.
Men så läser jag lite om honom och hans böcker och blir lite halvt osugen ändå. Sexist? Gubbsjuk? Nyliberal? Titlar som Den stygga flickans rackartyg och Bockfesten.
Men så läser jag att han också skrivit en bok om Paul Gauguin, Paradiset finns om hörnet, och en doktorsavhandling om Gustave Flaubert och så blir jag lite sugen ändå.
Och så har han sjukt snygga boksomslag till sina böcker:
Nobelpriset i litteratur till Mario Vargas Llosa!
Det var ingen av de jag hoppats på som fick Nobelpriset i år. Men därmed inte sagt att jag tycker att valet var dåligt. Jag har nämligen inte läst något som peruanska Mario Vargas Llosa har skrivit. Han får priset för ”hans [sic!] kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag” och politiken sägs ligga till grund för hans historier på ett mycket påtagligt sätt. Ännu står inget på de stora argentinska siterna om att en sydamerikansk författare vunnit, ska se om det kommer under dagen.
Update: Nu står det både i Clarín och la Nacion, de största tidningarna i Argentina, båda mycket positiva till valet.