Etikett: Massolit Förlag

Publicerat

Liv efter liv av Kate Atkinson.

liv_eftr_nyam_10750[1]I parallella världar lever Ursula Todd parallella liv. Hon föds under en rykande snöstorm 1910, i sitt första liv är hon dödfödd, i ett av de kommande lyckas hennes mor klippa av navelsträngen som bildat en strypsnara runt hennes hals. Atkinson utnyttjar hela sin potential som berättare i denna fantastiska roman. Hon broderar många, både längre och kortare löpare av Ursulas olika liv, och jag fascineras av hur många berättelser det faktiskt är möjligt att skapa utifrån samma utgångspunkt.

Förmodligen kan man dra ett antal slutsatser om parallella världar och hur olika val påverkar den enskilda människan, men det överlåter jag till någon annan. För mig tar Atkinson ett litterärt grepp i sin roman och låter läsaren följa med på en resa tillsammans med Ursula och låter oss uppleva de  möjligheter som finns i intrigen.

Liv efter liv skildrar framförallt tiden under 1900-talets två världskrig och åren däremellan. Starkast grips jag av skildringarna av livet i London under blitzen. Ursula tillhör en räddningspatrull som har till uppgift att gräva fram överlevande ur de bombade husen. Medkänslan och godheten hos räddarna är intensivt beskriven. Familjen Todd är den samma i alla Ursulas liv, hennes syster Pamela är sympatiskt skildrad, modern Sylvie en styvnackad kvinna. medan fadern Hugh blir min favorit, jag älskar hans kärleksfulla smeknamn på Ursula ”Min lilla björn”.

Jag lyssnade till boken, Anna Maria Käll har gjort en utmärkt inläsning av texten. Jag är dock en van lyssnare, jag har hört från andra att man tycker boken är svårlyssnad pga. hoppen i Ursulas olika liv.

Utgiven på Massolit förlag 2015, översättningen är gjord av Anna Strandberg.

Publicerat

Brev från Europa: Gent

gentLivet är hektiskt så här års. Men ibland uppstår en lucka där tiden på något sätt går långsamt, när det svårlösta kan lämnas på en flygplats i Sverige och caféläsning i sommarvärme blir möjlig.

Och staden. Staden! Vilken tur att det var just hit jag skulle. Vackra hus och vad gör det att jag går vilse åtminstone två gånger. Fram kommer man alltid.

skrev jag förra gången jag var här och jag dubbelsignerar. Så är det.

Även om jag har mina uppdrag i staden är jag fokuserad på den lediga tiden och läser tre böcker på samma antal dagar. Koncentrerad och uppslukande läsning. Underbart. Hör här:

Vi var alla helt utom oss av Karen Joy Fowler. Hur ska man berätta en historia? Börja i mitten. Det förslaget får den pratsamma Rosemary av sin pappa när hon är barn. Jag börjar också i mitten. För det var där som Rosemary berättade för mig vem hennes syster egentligen är. Och jag blir högst förvånad. Bit för bit trillar allting på plats i denna obeskrivliga roman som inte liknar något jag tidigare läst. Är inte de böckerna de bästa? Jag tänker på sättet att röra sig i tiden så snyggt som författaren gör. Och på Fern. Och på vad vi gör med sådana som Fern. Missa inte den här romanen, trots att jag är kryptisk. Jag sa ju att jag började i mitten och det är där jag stannar. Utgiven 2014. På svenska (i översättning av Cecilia Falk) av Lavender lit 2015.

Semestern av Emma Straub. Åh, när ledigheten äntligen kommer. Då ska allt upplevas och göras. Gamla knutar lösas upp. Samtalen ska samtalas. Umgänge och verkligen rå om varandra. Så är tanken för Franny och Jim nu också när de åker två veckor till Mallorca tillsammans med barnen, den nästan vuxna Sylvia och den väldigt (?) vuxna Bobby. Med i huset är bästa vännen Charles med sin man och solen skiner och allt är vackert. Men förstås – somligt krackelerar, annat spricker i fogarna, en del smälter ihop igen.  Och det är intressant och avkopplande att vara den som ligger på luftmadrassen i swimmingpoolen och bara tittar på. Utgiven 2014. På svenska (i översättning av Klara Lindell) 2015 av Massolit förlag

 

Publicerat

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins.

O_HawkinsKv_påtgeCMY_10751[1]

Jösses vilken bladvändare, trots en massa andra åtaganden lyckades jag sluka Kvinnan på tåget under ganska precis ett dygn.

Rachel pendlar till London varje dag med tåg. Rälsen på sträckan hon färdas är gammal och  ständiga reparationer tvingar tåget att allt som oftast krypa förbi den lilla orten Witney med dess gamla victorianska hus precis invid spåren. På så sätt får Rachel gott om tid att ingående betrakta husen och dess invånare. Inte minst det hus där hon en gång bodde, det hus hon fortfarande äger tillsammans med sin före detta make. Han bor kvar, tillsammans med sin nya fru och deras gemensamma barn. Det barn som han och Rachel så hett önskade sig men aldrig fick. I ett annat av husen har det nyligen flyttat in ett par som Rachel döper till Jess och Jason och vars historia hon modellerar fram i sin fantasi.

Vem är hon egentligen Rachel, den försmådda och smått alkoholiserade f.d. hustrun? Vad är hennes uppsåt? Vem är Megan och Scott, paret som Rachel döpt till Jess och Jason? Vem är den rödhårige mannen på tåget? Sakta börjar historien rullas upp genom växelvis berättande av de tre kvinnliga huvudpersonerna. Kvinnan på tåget är ett mycket välkomponerat hantverk i thrillergenren. Med små subtila grepp lyckas Paula Hawkins hålla en krypande oro levande i läsaren. Man bara måste veta mer.

Översättning av Jessica Hallén, utgiven på Massolit Förlag 2015.

 

Publicerat

Peter James skriver utmärkta deckare med sällsynt urkassa titlar!

Om jag inte av en slump kommit igång med att lyssna på ” Ett snyggt lik” hade jag förmodligen bara slängt en förströdd blick på Peter James nio böcker om den Brighton-baserade kriminalaren Roy Grace. James texter är filmiskt visuella och har ett fantastiskt driv med ofta rent plågsam spänning. Grace är en sympatisk man som kämpar med en personlig tragedi, även om han och hans kolleger vid Sussex-polisen egentligen är tecknade ur en stereotyp, är de levande och lätta att fästa sig vid. Jag gillar framförallt skildringen av vänskapen mellan Roy Grace och hans kollega filmnörden Glenn Brannson.

2545_image1[1]Så varför dessa titlar? Levande begravd, Ett snyggt lik, Långt ifrån död, Död mans fotspår, Den enes död, Död mans grepp, Död som du, Till döds. Och ja, de heter ungefär det samma på originalspråk.

Mycket bra deckare trots titlarna alltså, jag som är ytterst tveksam till serier kommer att fortsätta läsa tills både jag och Roy Grace vet vad som egentligen hände med Sandy. För vad som egentligen hänt med Roy Grace fru Sandy är böckernas twist. I vanliga fall struntar jag högaktningsfullt dylika men här kommer jag att läsa och läsa tills jag vet. Fast en sak måste jag ge Peter James eller vem som nu kommit på dessa boktitlar. Rättigheterna till böckerna ägs av ett bolag som heter Really Scary Books LTD, det mina vänner, är ett ytterst lämpligt och passande namn.

Böckerna är utgivna av Massolit förlagsgrupp,  finns i Ponto Pocket och som ljudböcker. Jag har lånat nästan alla på biblioteket.