Etikett: Mats Jonsson

Publicerat

Nya Norrland

Det dröjer inte länge förrän jag letar upp youtube-klipp om Bollstabruk. Föralldel är romanen Nya Norrland grafisk men jag vill ändå se fler bilder från bruket, torget, vattnen, trakten. Mats Jonsson frågar sig var Sveriges välstånd uppstod och svaret blir uppenbart i boken.

Genom att betrakta Bollstas utveckling kan man också se en industriell utveckling i stort. Man lägger ner. Affärerna överges. Husen lämnas tomma. Intressant blir det också när roman-Mats ställer detta mot Stockholmslivet. För författaren är ju också den som lämnat Bollsta, bidragit till avfolkningen för att i stället bo i det dynamiska Stockholm. Där hipstern vill vara rejäl och naturnära, hugger ved och äter närodlat. Beskrivningen är smashing.

Boken är tjock och tätskriven/tätritad och ibland överväldigas jag, det blir för tätt och för mycket information för den grafiska stilen. Jag letar efter förstoringsglaset. Samtidigt vet jag inte inte heller hur man skulle kunna berätta de här historierna med samma läsar-effekt. Det är ju just den här Jonsson-stilen som är grejen. Så läs den. Bli berörd och (folk-)bildad, begrip hur välståndet i Sverige uppstod och fundera över resursallokering. Och ha roligt under tiden.

Nya Norrland. Mats Jonsson. Utgiven av Galago 2017

Publicerat

Mats kamp – sommarens finaste

Efter ett halvår av total läskoma (tidsbrist, stress, orkeslöshet, oinspirerad) sträckläser jag det fina seriealbumet Mats kamp på en stenig strand i Kroatien. Miljön är så långt från boken som det bara går. Där Mats knappt rör sig utanför Söders höjder stirrar jag ut över hav, sol och klippor. Det är 35 grader i både luften och mitt sinne. Semester!

Mats kamp handlar om Mats och hans sambos resa från parrelationens ensamhet till att bli föräldrar. Det är träffsäkert med samtidigt en gnutta av 70-talisternas ironiska syn på livet samtidigt som han får in poäng efter poäng i genialisk samhällskritik. Särskilt gentemot den svenska skolan och vad som hänt med den de senaste femton åren. Mats Jonsson får in otroligt mycket detaljer i varenda serieruta vilket gör boken väldigt maffig. Serier brukar gå så fort att läsa men här kan man fördjupa sig i varje sida länge.

Han beskriver också den dubbla kärleken till familjen och den gränslösa till det lilla barnet otroligt fint. Detta måste läsas!

Mats kamp ges ut av Ordfront. Mats Jonssons blogg kan läsas här.

 

Publicerat

Mats kamp (och min)

Mats kamp. Så många hurrarop bland recensionerna har den fått. Och , jo den var bra. Inte så att jag vill bygga altare som JoÖ uppmanar till i sin entusiasmerande bloggy. Men ett stort hurra ska boken få!  Jag har tidigare läst om ungdomsåren i Hey Princess (men inte Pojken i skogen) och här kommer karriärutveckling och familjen in. Det är smart, engagerande och träffsäkert.

När jag tittar på de vältecknade sidorna önskar jag åter att mina dagböcker var ritade i stället för skrivna med alla dessa ord. Observera nu när du läser vidare att jag på intet sätt jämför mig med Mats Jonsson. Vad jag vill göra är att i elfte timmen uppfylla det nyårslöfte jag lite luddigt avlade i januari : att ge mina vanligen svårmodiga och ordrika introspektioner ett illustrativt lyft. För saken är den att jag inte en enda gång tecknat i mina anteckningsböcker under året.

Så: Jag börjar med en enkel men typisk händelse i mitt liv (klicka upp bilden om den är för liten)

 

Utan att värdera mitt liv, så ber jag dig betrakta bilderna. Det tog mig galet lång tid att rita. I januari skrev jag att en finess med att teckna istället för att skriva var att det skulle gå snabbare. Det är inte så.  Jag suddade, ritade om, suddade och ritade om.  Det beror förstås på att jag inte är konstnär och heller inte tränat särskilt mycket. Jag hade Mats kamp som förlaga för att rita mig själv.  Ändå är det sammanhanget som gör att vi förstår att det är en och samma kvinna, inte fyra stycken, som har magasin-problem.  Men det svåraste var själva innehållet. Att komma på vad jag skulle välja och hur jag skulle illustrera det . Min sorterings- och städiver i all ära. Men om det nu ska ta en förmiddag  för en sådan liten händelse,  hur ska det gå när jag vill utreda meningen med livet eller funderingar kring roliga saker att göra nästa vecka?

Så, jag vet inte jag.  Mina moleskine-böcker får nog fortsätta att vara ordrika, ältande och babbliga. Och med dessa visdomsord avslutar jag mitt års sista recce. Läs Mats kamp uppmanar jag dig och tackar för uppmärksamheten. En avslutande Årets-lista kommer förstås närmare tolvslaget.

Mats kamp. Mats Jonsson. Utgiven av Ordfront 2011