Etikett: Min bästa väns fru

Publicerat

Min bästa väns fru av Peo Bengtsson

En romanfavorit från 2017 har kommit som ljudbok, inläst av André Christenson, finns bla. på Storytel. Läs mer om romanen i vintage-recensionen nedan:

Svante och Cecilia lever i ett tjafsfyllt men ”okej” äktenskap. I bokens första kapitel är de, tillsammans med sina två döttrar, på väg mot Österlen för den traditionella sommarveckan i ”hipstertorpet” som Svante kallar den ombyggda skånelängan. Stället hyrs av parets nära vänner Henning och Karen och tidigare somrars samvaro har präglats av harmoni, vänskap och okomplicerat umgänge. Men denna sommar kommer att bli annorlunda. Redan första kvällen avslöjar Karen och Henning att de ska genomgå konstgjord befruktning och att de gärna ser Svante som spermadonator. Cecilia känner sig direkt obekväm medan Svante skämtar bort allvaret. Han är smärtsamt medveten om den åtrå som länge funnits mellan honom och Karen.

Bokens berättare är Svante, impulsiv och känslostyrd, men också i all sin ofullkomlighet älskansvärd och sympatisk. Hans repliker är obetalbara!  Faktum är att jag under läsningen ibland kände mig ångerfull gentemot karaktärerna bara för att jag skrattade så mycket. Deras sommarvecka är så förtvivlat Bergmansk, de är alla människor jag gillar och jag lider med dem. Varför skrattar jag egentligen? Kanske jag kan skylla på Peo Bengtsson som skrivit en så underbart humoristisk text? Nog om humorn, boken är även en insiktsfull relationsroman, framförallt tror jag många läsare kan känna igen sig i Svantes och Cecilias parrelation. Cecilia säger till Svante att hon får det sämsta av honom, att han är mycket enklare och trevligare att ha som vän än som partner, en sanning som är sorgligt allmängiltig.

Texten är sparsmakad och flyter lätt, mycket finns att ana mellan raderna. Jag gillar språket och lägger speciellt märke till frasen ” vad mig anbelangar” och att Svante beskrivs som ”stingslig”. Dessa ord används allt för sällan i det moderna svenska språket. Min bästa väns fru är perfekt bokcirkelbok, det finns tillräckligt många tolkningsmöjligheter för att diskussionens vågor ska gå höga. Det skulle också vara en höjdare att skratta i grupp åt skildringen av loppisbesöket, åt hipstertorpet ägare; den ständigt påtände hampabonden och när Svante förirrar sig in till en spågumma på Kiviks marknad.
Så gillar jag slutet, det går inte att lista ut i förväg och det är bra, rentav väldigt bra.

Utgiven på Lavender Lit 2017.

Publicerat

Frukostintervju med Peo Bengtsson

Vi älskar hans humoristiskt allvarliga roman Min bästa väns fru ! Naturligtvis måste vi ta reda på vad han äter till frukost!

God morgon Peo! Vad äter du till frukost?
Kliver upp tidigt, helst innan resten av världen gör det, älskar tystnaden och ljuset, brygger kaffe, pressar apelsinjuice, hackar frukt i skål och äter med filmjölk. Jag tar frukosten på största allvar. Är vrålhungrig efter sömn, alltid.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Läser absolut ingenting till frukosten. Jag sitter vid köksbordet och stirrar rakt ut i tomheten. Ingen radio heller, inget brus. Uppskattar tystnaden. Men! Jag vaknar upp mitt i nätterna när jag läser något riktigt bra, drömmarna blir avbrutna, historien mellan pärmarna tar över och jag måste bara ta reda på hur det ska gå. Så jag läser innan frukost, kan man kanske säga. Och skriver jag på eget manus så tar jag ofta anteckningar medan kaffet brygger klart, annars går tankarna från sömnen förlorade, det har jag lärt mig med tiden.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Alltså en roman som passar särskilt bra att läsa på morgonen, menar ni? Jag föreslår böcker med kortare textsjok, romaner med flyt, destillerade noveller eller vacker lyrik.
David Levithan – Liten parlör för älskande (roman)
Claire Castillion – Insekt (noveller)
Anne Sexton, Tranströmer, Sylvia Plath, Bruno K Öijer. (lyrik)

Vad läser du just nu?
Den här veckan är det Melissa Borders ”So sad today” som betas av.  Förra veckan plöjde jag tre romaner av Marguerite Duras och nästa vecka vill jag läsa Anne Carson. Ja, det finns ett lässchema.

Vad använder du som bokmärke?
Mina döttrar tillverkar bokmärken åt mig på slöjdtimmarna! (Eller om det är pyssel som de ägnar sig åt efter skolan, blir osäker nu…) Vissa bokmärken har varit avancerade, med vackra teckningar på pappret och sedan laminerat för maximal läsglädje. Just nu har jag ett bokmärke som är vikt av tjockt papper. Det föreställer en emoji som blinkar med ena ögat och man ”hänger” bokmärket över sidan där läsaren befinner sig. Ja, jag vet inte om jag lyckas förklara det ordentligt. Man blir glad av det i alla fall.


En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Det finns två bokhyllor där hemma. Den största, som täcker en hel vägg, tillhör familjen gemensamt och där står allting sorterat efter färg på bokryggarna. Sedan finns det en mindre bokhylla lite undanskuffad i ett hörn precis vid min arbetsplats. I den är det bara jag som ställer böcker och där förvarar jag min favoritlitteratur, alltså böcker som har betytt mycket för mig genom åren av olika anledningar. Där är böckerna sorterade efter genre.
Den lilla bokhyllan innehåller så mycket kraft. Kanske är det bara jag som uppfattar hur mäktigt det är, jag vet inte. Men när det går trögt att skriva så ställer jag mig framför dessa bokrader och inbillar mig att orden hoppar från hyllan och rakt in i min bröstkorg. Det känns hoppfullt att tänka på det viset.

Underbart med din lilla bokhyllas kraft, för min inre syn kan jag se hur orden hoppar från hyllan och in i dig. Bra, för vi vill läsa många fler böcker av dig. Tack för intervjun.

Publicerat

Min bästa väns fru av Peo Bengtsson

Svante och Cecilia lever i ett tjafsfyllt men ”okej” äktenskap. I bokens första kapitel är de, tillsammans med sina två döttrar, på väg mot Österlen för den traditionella sommarveckan i ”hipstertorpet” som Svante kallar den ombyggda skånelängan. Stället hyrs av parets nära vänner Henning och Karen och tidigare somrars samvaro har präglats av harmoni, vänskap och okomplicerat umgänge. Men denna sommar kommer att bli annorlunda. Redan första kvällen avslöjar Karen och Henning att de ska genomgå konstgjord befruktning och att de gärna ser Svante som spermadonator. Cecilia känner sig direkt obekväm medan Svante skämtar bort allvaret. Han är smärtsamt medveten om den åtrå som länge funnits mellan honom och Karen.

Bokens berättare är Svante, impulsiv och känslostyrd, men också i all sin ofullkomlighet älskansvärd och sympatisk. Hans repliker är obetalbara!  Faktum är att jag under läsningen ibland kände mig ångerfull gentemot karaktärerna bara för att jag skrattade så mycket. Deras sommarvecka är så förtvivlat Bergmansk, de är alla människor jag gillar och jag lider med dem. Varför skrattar jag egentligen? Kanske jag kan skylla på Peo Bengtsson som skrivit en så underbart humoristisk text? Nog om humorn, boken är även en insiktsfull relationsroman, framförallt tror jag många läsare kan känna igen sig i Svantes och Cecilias parrelation. Cecilia säger till Svante att hon får det sämsta av honom, att han är mycket enklare och trevligare att ha som vän än som partner, en sanning som är sorgligt allmängiltig.

Texten är sparsmakad och flyter lätt, mycket finns att ana mellan raderna. Jag gillar språket och lägger speciellt märke till frasen ” vad mig anbelangar” och att Svante beskrivs som ”stingslig”. Dessa ord används allt för sällan i det moderna svenska språket. Min bästa väns fru är perfekt bokcirkelbok, det finns tillräckligt många tolkningsmöjligheter för att diskussionens vågor ska gå höga. Det skulle också vara en höjdare att skratta i grupp åt skildringen av loppisbesöket, åt hipstertorpet ägare; den ständigt påtände hampabonden och när Svante förirrar sig in till en spågumma på Kiviks marknad.
Så gillar jag slutet, det går inte att lista ut i förväg och det är bra, rentav väldigt bra.

Utgiven på Lavender Lit 2017.