Etikett: Modernista

Publicerat

Oktober månads frukostbok – En pojkes historia av Edmund White.

Stockholm Literature 2014 går av stapeln på Moderna Museet nu i helgen. En av författarna är Edmund White, här beskrivs han i festivalens program på Moderna Museets hemsida:

En av engelska språkets stora författare av självbiografiska romaner och den kanske främsta skildraren av den manliga homosexualitetens moderna historia i Västvärlden. Han är mest känd för den autofiktiva tetralogin som inleds med En pojkes egen historia och fortsätter med The Beautiful Room Is Empty, The Farewell Symphony och The Married Man. Han har skrivit biografier över Genet, Proust och Rimbaud och medverkar regelbundet i bland annat New York Review of Books. En pojkes egen historia är den enda boken som finns översatt till svenska.

white_en_pojkes_egen_historia_omslag[1]Spännande tyckte Marie och Ann-Sofie, dessutom är det en klar bonus att ha möjlighet att lyssna till författaren bara ett par dagar efter bokcirkeln.
Men var ingen av oss var faktisk så jätte-begeistrade av En Pojkes Historia. Visst det finns guldkorn men det var svårt att bli berörd på djupet. Texten kändes överlastad och ibland högtravande, vilket gjorde att berättelsen tappade fart. Vi funderade på betydelsen av att White beskriver pojkens upplevelser från en vuxen mans perspektiv, kan ha bidragit till vårt oengagemang i vad som faktiskt var hjärteknipande. Dock, det skulle vara intressant att fortsätta följa pojken  i de två följande delarna, kanske vi då får ett annat perspektiv. En av oss sammanfattade boken i mitt tycke nästan löjligt träffsäkert:

Edmund White är nog för intellektuell för sin egen historia.

Fast vet ni, vi var ju en ganska homogen grupp denna kyliga oktobermorgon. Kanske vi skulle bli helt motsagda av en annan bokcirkelgrupp.
Edmund White är på Auditoriet på lördag klockan 14:15, han signerar klockan 15:05 och läser klockan 16:50.

En pojkes historia är utgiven på Modernista 2013, översättare är Thomas Preis.

Publicerat

Tre dagar – tre böcker

solstolAck, solstolsläsningen! Det måste vara den bästa sortens läsning.  Jag lägger mig tillrätta, solskenet gör hjärnan seg mellan varven och jag slumrar tjugo minuter och fortsätter sen att läsa. Jag har svårt att tänka mig något skönare. Tre dagars semester har jag haft och tre böcker har jag läst.

Sommaren före mörkret av Doris Lessing.  I alla år har Kate Brown varit familjens mittpunkt. Hon har citat. Nu är alla barnen vuxna och upptagna på olika håll i världen. Hennes make, som är läkare ska arbeta i USA under tre månader.  Huset behöver inte vara en samlingsplats. Kate behöver inte vara den som sköter om alltsammans. När hon får frågan om att vara tolk på en större konferens tackar hon ja. Inte för att hon särskilt vill, utan för att hon inte vet vad alternativet för den här sommaren skulle kunna vara. Sommaren blir en övergång till något annat. Först tänker jag mig att det är en frigörelse, ”hipp hopp hurra jag kan försörja mig själv, leva självständigt och inte alltid ha fokus på alla andra”. Men det handlar snarare om förändringen och ångesten över att bli medelålders. Gammal, obehövd, ful. En som människor inte tittar på, en som är en gammal kärring. Det är det som är mörkret.

Ibland, om man har tur, får en process eller ett stadium verkligen ett koncentrerat förlopp. Kate skulle få erfara att denna sommar blev en sådan där förkortad, intensifierad, koncentrerad period. Vad skulle hon få uppleva? Inte stort mer än hon helt enkelt blev gammal,

Intressant tema, men jag tycker boken är ganska trist. Jag läser med ett höjt ögonbryn och somnar faktiskt rätt ofta. Trots att det är Lessing.

(Tips från DNs Lotta Olsson)

Patient av Ben Watt. Jag följer Linda Skugges tumblr där hon just läst Patient. Känner igen Watt på bilden, men har nog inte hört talas om. Hursomhelst är han sångare i Everything but the Girl . Under tidigt 90-tal blir han svårt svårt sjuk. Boken följer honom under de där veckorna på sjukhuset där man försöker hitta vad som är fel på honom.  Så bra bok! Jag tycker i och för sig om sjukdomsskildringar (i böcker där de är hanterbara) men det räcker såklart inte med det. Här är det välskrivet och intressant, med memoariska utblickar och poetisk konkretion.

Jag googlar runt och får hos bokhora låttips av Helena Dahlgren.

978-91-27-08887-0_DSpellmans arkiv av Lisa Lutz. Att plocka böcker som en bibliotekarie ställt fram för exponering på hyllorna är roligt. Den här boken är en sådan. Eftersom jag aldrig läser baksidestexter är det omslag och inledningssidan som får avgöra om det blir något eller ej. Så här ser den ut.

Spellmans är en familj som driver detektivbyrå med lyckade resultat. Spaningsmetoderna använder de tveklöst inom familjen också för att hålla koll på varandra, vilket stundtals behövs. Berättaren är dottern Izzy. Romanen är rolig på ett sätt som passar mig på pricken och allt är synnerligen underhållande.  Jag sträckläste och somnade inte en enda gång.

Det var det. Nu är det regn.

 

Publicerat

En fördämning mot Stilla havet

Till Franska Indokina kommer hon med sin man, lockad av upprop som  ”Ungdomar, res till kolonierna, där väntar er rikedomen”. De etablerar sig som lärare i kolonin, barnen föds.

Men när vi kommer in i handlingen har åren gått. Maken är död. Barnen, Suzanne och Joseph är snart vuxna. Varje år svämmar jordlotten över av högvattnet. Huset blev aldrig klart. Projekt med fördämningarna mot havet har havererat. De är skuldsatta upp över öronen.  Deras triangeldramatik är obehaglig och livet vid havets kant har blivit en misär.

DSCN0903Här känner jag ångesten lägga sig runt halsen och jag får svårt att andras. Duras kan gestalta en stämning så effektivt och också jag går där i leran vid havet och väntar på något obestämt. Att det ska hända.

Det händer. Herr Jo kommer, förälskar sig i Suzanne men utnyttjas, avfärdas och förnedras.  Joseph träffar en kvinna som vill rädda honom. Men vill han? Modern går under.

Och obevekligt lider alla vidare. Jag sväljer,  sväljer.

En fördämning mot Stilla havet. Marguerite Duras. Utgiven 1950. På svenska 1985, tror jag. Min utgåva är utgiven av Modernista 2012,

– – – – –

Set in another country i SLB

Publicerat

Mörk jord

Varje dag står mormor i fönstret och tittar. Kan det vara i dag som han kommer tillbaka? Kan det vara idag? Eller ska det bli en sådan dag där insikten om att Billy försvunnit återigen slår till med förödande kraft och ångest. Troligen. På övervåningen står Billys rum exakt som när han lämnade det för 18 år sedan. Legobygget är inte helt klart. Saker ligger utströdda på golvet. Ett museum över en pojke som försvann.

Steven, 12 år, önskar att mormor skulle få ett svar på var Billy tog vägen. Blev han offer för seriemördaren Avery eller vad hände? Steven kan inte mycket, tycker han, men en sak har han ändå fått beröm för: att skriva välformulerade brev. Han bestämmer sig för att skriva till Avery och fråga: Var finns Billy?

bokfrukostjan13Det hugger till i hjärtat att läsa om utsatta barn som vill ställa till rätta. Vi är rörande eniga på bokfrukosten att personporträtten i Mörk jord i allmänhet är bra. Och att berättelsen om Steven är fantastisk. Det här blir en barndomsskildring som verkligen berör.

Priset som ”Årets bästa kriminalroman” undrar vi lite över. Visst finns en historia om ett brott, men trots att det är ohyggligt är det inte lösningen av dåden som är centrala. Handlingen är långsam och suggestiv. Hur kan en pojke, en familj, en by leva i traumat av ett mördat men aldrig återfunnet barn?

Mörk jord. Belinda Bauer. Utgiven 2010 (Blacklands) . På svenska av Modernista 2011.