Miss Jean Brodies bästa år

För mig betyder uppfostran att dra fram det som redan finns i elevens själ. Miss Mackeys metod består i att proppa i eleven en massa upplysningar, min består i att dra fram kunskaper och det är sann uppfostran.

edinburghVi är i Edinburgh och Miss Brodie är lärare på flickskolan Marcia Blaine. Det här är år nittonhundratrettiosex. Ridderlighetens tid är förbi. Miss Brodie vill att flickorna ska lära sig helt andra saker än vad skolämnena ger. Hon lär sina flickor att konst är passion, religion står högt över naturvetenskapen och filosofin är livets luft. Hon förser dem med delikata berättelser från sin ungdom, om mannen hon älskade så hett men som dog i kriget. Hon vårdar och tuktar sin flickor som rosor men oroar sig för att de kom alltför sent i hennes omvårdnad.

Om ni hade varit mina när ni var sju år, skulle ni ha varit la crème de la crème.

Flickorna slickar i sig hennes berättelser och skriver fan fiction i smyg och när Miss Brodie börjar umgås allt intimare med en av lärarna briserar lust och längtan i dem. Skolledning fasar och vet inte hur de ska göra för att få iväg Miss Brodie från skolan.

Romanen utspelar sig på flera tidplan och vi får reda på vad hur det går med alla, inte minst vilken enorm påverkan Miss Brodie har på flickorna. Den är skriven tidigt 60-tal och jag tänker ganska snart på Robin Williams som John Keating i  i Dead Poet Society. Men där Keating uppmuntrar sina elever till självständigt tänkande vill Miss Brodie ha kopior av sig själv. Hon manipulerar dem in i sina fållor och förnedrar den som inte ställer upp på hennes regler och ideal. Boken  känns lätt och luftig att läsa, ganska rolig bitvis. Språket är likadant. Spirituell är ett ord jag sällan använder, men för den här romanen passar det.

Är den bra då? Tja, aka-porr är alltid roligt och trots Brodie-gängets rätt puckade medlemmar och Miss Brodies förkärlek för Mussolinis mål och metoder är det underhållande läsning.

Miss Jean Brodies bästa år. Muriel Spark. Utgiven 1961. Min svenska utgåva är en e-bok utgiven av Modernista 2012.

____

Missa inte Lyrans härliga kreativa bakgrundsteckning av Miss Brodie!

Mörka platser

Mörka platser.  Boken med det rostiga låset på omslaget är omgärdat av mina förväntningar och rädsla. Gillian Flynn har en alldeles särskild plats i bokbloggarnas hjärta.  Sådant kan locka och skrämma. Men nu så. Jag har läst.

Jag var alldeles matt redan efter första kapitlet och tänkte att det här kommer bara att ta mig genom misär och elände och sluta i större katastrof än där det börjar. Romanen börjar i ett Nu. Det är Libby Day som berättar. Hon är den enda överlevande i den massaker som hennes familj utsattes för tjugofem år sedan.  Hon och så Ben, hennes 15-åriga bror som fick skulden och livstids fängelse. Vad hände egentligen? Libby var bara sju år då och hon har ingen större lust att börja grotta i det förflutna. Författaren varvar nuet med berättelser från det sista dygnet innan mordet. Jag imponeras av berättelser jag aldrig hört, detaljexakta miljöer, inlevelse i personskildringar.

Visst är det misär och elände. Men inte alltid där jag kunde förvänta mig. Jag tänker gång på gång att vad är det MED folk! Jo, jag vet. En bloggy full av reaktion bara, men det är så jag känner mig. Jag vill rycka ut till då och där för 25 år sedan och hjälpa till och ställa tillrätta och kicka en massa asses därtill. Och slutet, folks, slutet. Jag blir alldeles matt där också.

Mörka platser. Gillian Flynn. Utgiven 2009. På svenska av Modernista 2012.

De fyra första i Edition Maglio~Sundh

Nu släpper Modernista special- och samlarutgåvor med serienamn Edition Maglio-Sundh efter grundarna Lars Sundh och Pietro Maglio. Det är också Lars Sundh som formgivit böckerna. De fyra första titlarna i den nya serien är Lars Gustavssons Tennisspelarna, Stig Larssons Autisterna, Sara Lidmans Bära mistel och Beppe Wolgers Memoarer. Jag har inte läst någon av dem, och blir genast mest sugen på Bära mistel, eftersom jag tyckte mycket om Lidmans Lifsens rot.
ps. Tack Alex för tipset ds.