Anna Francis jobbar som statstjänsteman i Protektoratet Sverige år 2037. Efter ett tufft uppdrag i ett fjärran land, (som hon mot alla odds rott i hamn), blir hon erbjuden vara observatör i ett projekt där man, (staten), ska studera deltagarnas stresstålighet. Hon tackar ja och placeras tillsammans med ett antal mer eller mindre prominenta personer på ön Isola i Stockholms skärgård. Hon har tydliga, om än inte speciellt behagliga instruktioner, och hon gör som hon blivit tillsagd. Det är bara det att ingenting tycks stämma och hon börjar ana att någonting är fel, fruktansvärt fel.
Isola är en ny variant av den moderna spänningsromanen. En pusseldeckare och dystopi, med inslag av klassiska framtidsskildringar som 1984 och Kallocain, men jag kommer osökt även att tänka på Maria Langs debut Mördaren ljuger inte ensam. Jag inser att min beskrivning låter märklig och i vanliga fall avskyr jag att jämföra romaner med andra romaner, men jag får inte riktigt till någon annan adekvat beskrivning. Romanen är ett nytänk och ett balsam för den deckartrötta läsarens själ.
Jag tänker inte avslöja mer än så, bered er på smart spänning och en elegant intrig. Jag, för min del, kommer i fortsättningen att betrakta alla gamla frysboxar med helt andra ögon…
Isola har nyligen kommit i pocket och är översatt till flera språk. Den engelska titeln känns läskig, The dying game
Utgiven på Natur & Kultur 2016.
Herbariet är Elin Unnes bok om växter där hon bokstavligen vill kliva under skinnet på dem (skinn? skal?) Att växter har känslor betyder inte att vi ska tillskriva dem mänskliga egenskaper, men däremot förhålla oss lite annorlunda kanske. Boken är som en sagobok i sitt livfulla berättande om hur vi kan använda växternas läkande egenskaper och kanske också försöka tränga i deras musiksmak. Till de lockande texterna, inkluderat tydliga instruktioner och odlingsråd, nota bene, finns helt fantastiska bilder där växterna får ett uttryck som jag aldrig tidigare skådat. Jag lovar, det här en bladvändare!
Vildplockat av Niki Sjölund är en handfast bok med intressant läsning. Här sorteras boken i årstider där vi för varje årstid får redogörelser av växter som vi kan hitta just då och vad vi kan använda dem till i matlagningen. Sjölund är kock och det finns en intensiv och engagerande ton i boken som gör att jag hela tiden vrider på örten i min näve: Nog är det väl en Lomme i alla fall? (Det var det inte…)
Årets bokresa gick till Madrid. Boken vi läst var Ben Lerners Vägen från Atocha Station i dagarna utgiven på svenska av 
Boken överraskade mig positivt, jag trodde den skulle vara mer Bergmansk med uppslitande uppgörelser utan överseende eller tillgivenhet. Trots starka känslor och konflikter var den mjuk, hoppfull och känslomässigt intelligent. Man skulle rentav kunna kalla den för en feelgood, fast relationsroman går ju bra det med. Det är tydligt att Lena Ackebo känner ömhet inför sina karaktärer. Alla känner vi en Mona eller en Barbro, de två systrarna i boken. Det skiljer 9 år mellan dem och deras upplevelse av föräldrarna och uppväxten går stick i stäv. De träffas sällan och när de någon gång gör det, går de varandra på nerverna. Trots detta får Barbro snilleblixten att hon ska ta med sig Mona på en gemensam semesterresa till Mallorca för att de ska lära känna varandra bättre. Hon tror att Monas min är förtjust när hon på julafton öppnar kuvertet med biljetterna, i själva verket är Mona förfärad över att behöva tillbringa en hel vecka ensam med lillasystern.