Bokfrukost – Vattnet drar av Madeleine Bäck

Vi är i Ovansjö kyrka, Gästrikland. Traktens ligister är också där för att stjäla kyrksilver och den medeltida trämadonnan. Men här finns också en mystisk sten som Viktor lockas att ta med sig. Och med den vrids verkligheten om och lockar folktrons varelser till liv.

Men egentligen sitter vi på Karlavägen och äter frukost tillsammans med Madeleine Bäck. Vi diskuterar hennes bok Vattnet drar som utspelar sig i en liten stad i Gästrikland med bruksdöd och avfolkning. Hur  påverkar det människor som bor kvar? Det leder oss in i samtal kring utanförskap och känslor av meningslöshet, men också framtidstro och jävlaranamma. Allt det finns i Vattnet drar. Vi tycker om Krister, tjänstemannen från Länsstyrelsen som ansvarar för djurvård i länet. Vi menar att journalisten från lokalbladet är en karaktär som växer i berättelsen. Men framförallt finns det otäcka om vad som händer med världen när en annan verklighet vaknar till liv. Jag tittar på min macka och konstaterar att de välgestaltade skräckfenomenen i boken är lätt att visualisera och finns det inte en svag doft att mull och torv här egentligen?

vattnetdrarVattnet drar är den första delen i en trilogi. Både trots och på grund av skräcken ser vi fram mot att läsa vidare. Det fanns rykten i frukostboklubben om att trycka upp författaren mot väggen och tvinga ur henne hur det kommer att gå, men jag vet inte om det realiserades. Tittar jag på bilden här intill är det tveksamt, har faktiskt aldrig sett något så gulligt.

Avd. för grubblerier av Jenny Offill

9789127145733[1]Fragment av huvudpersonens grubblerier driver handlingen framåt. Hustruns äktenskap är i gungning efter makens otrohet och boken är, trots sin annorlunda form, en relationsroman. Hustrun genomgår en livskris och hon bjuder in oss läsare i sitt huvud och till sin tankevärld där vi stannar boken igenom.

Tillsammans krälar hustrun och läsaren fram i ett gungfly av raseri och sorg. Vi delar hennes ursinne över makens svek och hennes tillkortakommanden som konstnär, men också den ovillkorliga kärleken till dottern.

Hennes galghumor är knivskarp och skoningslös, hennes desperation likaså. Hon har totalt tappat fotfästet inom sig, men lyckas ändå fortsätta fungera i sin omvärld. Trots bråddjupet skrattar jag ofta och jag blir förhoppningsvis aningen mer insiktsfull av de smarta grubblerierna.

Jag gillar förresten ordet grubblerier skarpt! Jag tror ordet har potential att bli den nya lilla svarta bland eftertänksamma, fundersamma personer som inte känner sig tillräckligt akademiska för att kalla sina tankar om livets gåtor för filosofi. Jag kommer att återvända till Jenny Offills grubblerier många gånger än, dess struktur gör den till den perfekta omläsningsboken:

Du är en sanningsbomb, sa en söt kille en gång till henne på en fest. Innan han ursäktade sig och hittade någon annan att flirta med.

Buddisterna säger att det finns 121 sinnestillstånd. Av dessa är det bara tre som innehåller olycka och lidande. De flesta av oss ägnar vår tid åt att röra oss fram och tillbaka mellan dessa tre.

Alltid när hustrun känner för att ta droger, tänker hon på Sartre. En enda snedtändning och så förföljdes han av en gigantisk hummer under återstoden av sitt liv.

Utgiven på Natur & Kultur 2016. Översättningen är gjord av Alva Dahl.

 

Så många platser där man frikostigt har spenderat sin tid, som om den var någon devalverad valuta

Jag gillar kontorsmiljöer. Skrivbordet där man kan ordna sina kontorsattiraljer som häftapparat och färgglada pennor. Blocken i hög. Kanske en kalender. Datorn på lämplig plats. Ergonomisk stol. Ergonomisk lampa. Ergonomisk organisation. Jag har varit i många varianter. Ibland i eget enormt rum där jag valde ut de vita väggfasta hyllorna och den röda soffan på egen hand och l-e-v-d-e fler timmar i det rummet än hemma. Ibland påvert i en liten hörna, delat bord med någon som var så slarvig och lämnade äppelskrott kvar efter sig.

I Linjen är kontoret det säkra kortet. Stället att vara på. Långt mer än en miljö. Den är en organism och en dag öppnar sig skjutdörrarna och vår huvudperson Emma sugs äntligen in. En osmos. Inne! Och härifrån kommer hon inte gå ut frivilligt.

Jag jobbar på, det första året på en arbetsplats är ett slags smekmånad. Jag jobbar mig uppåt och inåt, lär mig smälta in i byggnaden.

Beskrivningarna är så träffsäkra. Språket så exakt och elegant. När vi samtalar om den är vi rörande överens om just det. Lika överens är vi om att vi lämnas oberörda. Vi längtar efter Berättelsen om arbetet. Men det är kyligt, avskalat och utan gestaltning. Efter det pratar vi om kontoren och organisationerna i fem timmar.

Linjen. Elise Karlsson. Utgiven hos Natur & Kultur 2015

 

 

 

Hyresgästerna av Sara Waters.

London i efterdyningarna av första världskriget. Frances Wray lever tillsammans med sin mor i ett större hus i en välbeställd förort. Kvinnorna Wray är ensamma kvar sedan familjens tre män, Frances bröder och far, dött under kriget. En sluten värld och ett ensligt liv fyllt av sorg, förenad med skammen över att familjens förmögenhet gått förlorad.

9789127141094[1]Frances är fångad i melankolins bojor, hon sköter hus, hushållssysslor och ekonomi och är oändligt mycket mer kapabel än sin mor som står handfallen inför deras nya livssituation. Utanpå är Frances lugn och behärskad, inuti är hon hjälplöst ursinnig. Hon har förlorat sina bröder, sin älskade och sin livslust.
Så flyttar hyresgästerna in, det unga gifta paret Barber och den nya tiden börja sakta smyga sig in Frances liv, hon börjar minnas vem hon en gång var. Hon börjar återigen älska och leva men ingenting är okomplicerat och jag sugs med kraft in i berättelsen och virvlar runt med Frances berättelsen igenom.

Sarah_Waters_-c-_Charlie_Hopkinson_hires[1]Sarah Waters är en rasande skicklig författare. Hon tar oss med in i Frances medvetande och spelar ut varje tanke, varje känsla till fulländning. Kärlekssorg, passion, lögner och bråd död ryms i den lilla värld av brustna drömmar som är Frances Wrays. Romanen spänner över genrer och är i sina många mänskliga insikter ett lysande verk.

Översättningen är gjord av Ylva Mörk, utgiven 2015 på Natur & Kultur.