Kungar av Island av Einar Már Gudmundsson.

9789127137493[1]När livet dalar för Arnfinnur Knudsen har han nytta av ryktet om att han är den enda människan på Island som begriper relativitetsteorin. I denna humoristiskt burleska skröna gäller det att lägga alla kontrollfreaksfasoner på hyllan för det är stört omöjligt att ha full koll på de olika medlemmarna i den stora familjen Knudsen från Tangavik  på Island. Inte för att det gör någonting, man hänger med bra ändå, men tillhör man den skara av läsare som är noga med att ha koll på persongalleriet bör man vid läsningens inledning utrusta sig med lämpligt material för upprättandet av ett släktträd.

Orden och beskrivningarna bubblar över i en humor präglad av stilla vanvett. Ibland blir jag galen på den våldsamt slingrande texten som tycks hoppa både hit och dit, men oftare blir jag lockad till gapskratt.  Författaren bygger mustigt innehållsrika meningar för att avsluta med ett tankeskutt i sista satsen. Jag tror aldrig jag någonsin tidigare behövt läsa om så många stycken i någon humoristisk skönlitterär bok för att förstå syftningarna fullt ut. Gudmundsson är ”one of a kind” möjligen skulle man kunna jämföra honom med Mikael Niemi eller Arto Paasilinna, dock tycker jag att  Gudmundsons språk kräver mer av sin läsare. Så här långt kommen i att försöka förmedla min läsupplevelse avseende Kungar av Island märker jag att  jag inte är kapabel. Hur jag än funderar och formulerar om  låter hans prosa sig ej beskrivas. Jag bjuder i stället på ett litet utdrag. Gillar ni tankevurporna ska ni definitivt kasta er över boken.

Men Gréta Knudsen var en riktig skönhet när hon blomstrade som en ros hemma i Tangavik. Hon var dotter till Ásthildur Knudsen, en syster till Arnfinn Knudsen, och således barnbarn till Ástvaldur Knudsen. Det är också lite egendomligt att tänka sig att dottern till Gréta, tredje generationen efter Ástvaldur Knudsen, är en amerikansk överviktspatient som skjuter med gevär på en parkeringsvakt i Detroit. Det är grymt sjukt, som ungdomarna säger, men så snabbt går tiden.
”Tiden är ett jetplan som flyger för snabbt” sjunger Bob Dylan på plattan ”Blood on the tracks”. ” Time is a jet plane, it moves too fast”. Det har många utryckt på olika sätt, både nationaldiktare och mindre profeter.

Einar Már Gudmundsson räknas som en av Islands främsta författare och har bla. erhållit Svenska Akademins nordiska pris. Kungar av Island är utgiven av Natur&Kultur 2015. Översatt från Isländskan av Inge Knutsson.

Ps: När ni läst klart boken kommer ni att förstå varför det är aningen skojigt att översättaren heter Knutsson i efternamn. Man undrar om han som en sann kung av Island myllrat sig över till Sverige och låtit försvenska sitt namn?

Öppen stad av Teju Cole.

oppen-stad-roman[1]Det är en allmänt erkänd sanning att man tänker bättre när man promenerar. Jag gör det och så även Julius, bokens huvudperson. Han studerar till läkare i New York och börjar en höst ge sig ut på strövtåg på kvällarna för att motverka stressen från de intensiva dagarna på sjukhuset.

Likt en kamera registrerar han stadens karaktär och dess tillstånd åren efter 9/11. Hans tankar om politik och historia vävs in i ett större sammanhang, läsaren påminns att världshistorien är ett samspel av alla världens folk.Romanen är skriven i första person, men jag kommer inte Julius personlighet nära, han förmedlar sina tankar, han berättar inte. Det är djupt, intelligent och lysande formulerat, men jag känner ett avstånd. Det tar mig lång tid att läsa färdigt.

Mot slutet blir tonen aningen mer personligt färgad och läsaren erhåller ett överraskande avslöjande som i alla fall inte jag väntat mig. Eller hade jag kanske det?

Öppen stad är utgiven av Natur & Kultur 2013, översatt av Erik MacQueen.

 

 

Bokfrukost: Förtvivlade människor

Jag älskar när vi går första lilla varvet runt på bokfrukosten. Då när alla säger någonting kort om boken vi ska diskutera.

Som att vara i en Woody Allen-film. Katten symboliserar hotet som hela tiden lurar utanför dörren. En underbar bok, jag kunde inte släppa den. Jag känner att jaha? Var det inte mer?

Under de fem år som Breakfast Book Club har haft sina bokfrukostar tror jag aldrig att det har hänt att alla varit överens om bokens behållning. Alltid några som älskat mycket mer än andra. Alltid några som uttrycker tvivel och frågetecken över läsningen. Det är det fina med boksamtal. De andras iakttagelser och synpunkter ger nya dimensioner i den egna förståelsen av boken.

När det kommer till samtalet om Paula Fox Förtvivlade människor var det ingen skillnad. De flesta tyckte om, andra var mer ljumma (jag). Jo, jag uppskattar det sparsmakade språket. Ett destillat av det vackraste orden, sa någon. Kammarspelets underliggande hot som ligger och darrar men aldrig briserar är skickligt framställt. Men jag blir aldrig tillräckligt intresserad. Jag ger sista ordet till Katarina som var med i torsdags och pratade om boken. Hon säger i stället: ”Läs den. Den berör. En klar favorit! En klassiker!

September av Kristoffer Leandoer

9789127140745[1]Hon dör ung bara 42 år gammal. Hon växer upp på Södermalm i Stockholm som enda barnet. Fadern är präst, modern hemmafru, hon är ett ensamt barn ofta utlämnat till de vuxnas nycker. Hon ger sig av för att söka efter sig själv, finner kärleken och blir mor.

Berättelsen får en speciell nerv av att vi vet att hon ska dö ung. Det är sorgset och vackert att Kristoffer Leandoer skapat en historia till sin mor som 1978 dog i tarmcancer. Han berättar om hennes talanger och tillkortakommanden, hennes drömmar och slutligen accepterandet av att hon inte längre kommer att finnas kvar.
Hon drömde om att skriva en bok, Kristoffer skriver den åt henne.

Han berättar om ett liv som förvisso är fiction men som hade kunnat vara hennes. Under hennes sista tid ligger Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset bredvid henne på sjukhusets sterila nattduksbord. Boken är för tung för att hon ska kunna läsa, men symboliken är tydlig. Två porträtt av nordiska kvinnoliv i olika tidsåldrar, båda skildrade med insikt och kärlek.

September är utgiven av Natur&Kultur 2013.