Natur & Kultur – Sida 14 – Breakfast Book Club

2015/02/012015/02/07

Bokfrukost: Förtvivlade människor

Jag älskar när vi går första lilla varvet runt på bokfrukosten. Då när alla säger någonting kort om boken vi ska diskutera.

Som att vara i en Woody Allen-film. Katten symboliserar hotet som hela tiden lurar utanför dörren. En underbar bok, jag kunde inte släppa den. Jag känner att jaha? Var det inte mer?

Under de fem år som Breakfast Book Club har haft sina bokfrukostar tror jag aldrig att det har hänt att alla varit överens om bokens behållning. Alltid några som älskat mycket mer än andra. Alltid några som uttrycker tvivel och frågetecken över läsningen. Det är det fina med boksamtal. De andras iakttagelser och synpunkter ger nya dimensioner i den egna förståelsen av boken.

När det kommer till samtalet om Paula Fox Förtvivlade människor var det ingen skillnad. De flesta tyckte om, andra var mer ljumma (jag). Jo, jag uppskattar det sparsmakade språket. Ett destillat av det vackraste orden, sa någon. Kammarspelets underliggande hot som ligger och darrar men aldrig briserar är skickligt framställt. Men jag blir aldrig tillräckligt intresserad. Jag ger sista ordet till Katarina som var med i torsdags och pratade om boken. Hon säger i stället: ”Läs den. Den berör. En klar favorit! En klassiker! ”

2015/01/182015/01/17

September av Kristoffer Leandoer

Hon dör ung bara 42 år gammal. Hon växer upp på Södermalm i Stockholm som enda barnet. Fadern är präst, modern hemmafru, hon är ett ensamt barn ofta utlämnat till de vuxnas nycker. Hon ger sig av för att söka efter sig själv, finner kärleken och blir mor.

Berättelsen får en speciell nerv av att vi vet att hon ska dö ung. Det är sorgset och vackert att Kristoffer Leandoer skapat en historia till sin mor som 1978 dog i tarmcancer. Han berättar om hennes talanger och tillkortakommanden, hennes drömmar och slutligen accepterandet av att hon inte längre kommer att finnas kvar.
Hon drömde om att skriva en bok, Kristoffer skriver den åt henne.

Han berättar om ett liv som förvisso är fiction men som hade kunnat vara hennes. Under hennes sista tid ligger Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset bredvid henne på sjukhusets sterila nattduksbord. Boken är för tung för att hon ska kunna läsa, men symboliken är tydlig. Två porträtt av nordiska kvinnoliv i olika tidsåldrar, båda skildrade med insikt och kärlek.

September är utgiven av Natur&Kultur 2013.

2015/01/082015/01/06

Twist av Klas Östergren

Som murgröna på en husvägg slingrar sig berättelsen fram utan att en enda gång tappa fokus. Bokens berättare, en manlig skribent runt de 50 inte helt olik Östergren själv, berättar om kvinnan vars mysterium har präglat väsentliga delar av hans liv. Amis eller Ann-Maries gåta leder oss in i en berättelse om bedragare, maffiamedlemmar och hänsynslösa affärsmän från 60-talet fram till våra dagar.

Romanen skildrar ett till synes slumpartat skeende innehållande alla möjliga lösa trådar om båtar och fiske, ett teatersällskap, släktforskning, gamla vänner, spioner och inte minst män utan samvete. Störst intryck på mig gör ”The Lubricator, Smörjaren” en man med uppenbar våldspotential som kände Ami och som företräder ”det klassiska öst”. Smörjaren som kan dricka obegränsat med alkohol utan att bli påverkad eller tagen för rattfylleri och visar sig vara obehagligt skicklig på att oskadliggöra kamphundar. Allt skildras i den sparsmakat ordexakta stil som är Östergrens alldeles egna.

Det talas ofta om en boks första mening, mer sällan om dess sista. Jag minns inte den första meningen i Twist, den sista kommer jag däremot att minnas länge, den är så sällsamt perfekt. För de lösa trådarna binds samman till en smart ”twist” och sakernas tillstånd får sin förklaring, det till synes slumpartade skeendet var inte slumpartat alls. Fast en sak undrar jag över, researchern/släktforskaren som berättaren möter på ett café i Norrköping, är det en slump att hon är aningen lik Lisbet Salander?

Twist är utgiven av Natur&Kultur 2014, jag lyssnade på boken via Storytel, uppläsare är Reine Brynolfsson.

2014/11/092014/11/08

Syskonen Malaquias av Andréa Del Fuego.

Från denna roman minns jag få ord, däremot är min inre syn fylld av de bilder texten målar. Vi befinner oss i det oändliga Brasilien någon gång på 20-talet. De tre syskonen Nico, Antonio och Julia Malaquias föräldrar mister livet under ett våldsamt åskväder och syskonen blir för alltid beroende av sina medmänniskors välvilja. Nico tas som arbetare till den lokala plantagen och Antonio och Julia får en kort fristad på ett katolskt barnhem.

Låter det tungt? Inte alls, Andréa Del Fuego har skrivit en bladvändare och en skröna innehållande ett myller av karaktärer och magisk realism. Det är människorna som gör denna roman, både de levande och de döda. Alla är de underordnade livets nycker, men tar ändå skeendet som det kommer, gör det enda möjliga och fortsätter framåt. Pragmatism med ett modernt ord.

Så här flera veckor efter jag lagt ner boken spatserar karaktärerna runt i mitt huvud och jag ser den moderna tiden göra sitt intåg i dalen vid berget Serra Morenas fot. Ofta har personerna en kopp kaffe i handen för det dricks mycket kaffe i denna bok. Kanske en naturlig konsekvens av att vi befinner oss i Brasilien. Kaffesump spelar också en viktig roll för en av huvudkaraktärerna i boken. Och jag, jag tycker både om boken och om kaffe.

Utgiven på Natur&Kultur 2014, översatt av Irene Anderberg.