Etikett: Natur & Kultur

Publicerat

Meningen med jobbet

Att läsa om yrken och arbetsplatser är roligt tycket jag, såväl i skön- som facklitteratur. Vi ger arbetet så mycket tid åt både att vara på jobbet prata om det och att tänka på det när vi inte är det. Näe,  du vet jag jobbar. I går på jobbet så bla bla bla. Är helgen redan slut?

I Meningen med jobbet presenterar Stephan Mendel-Enk en rad yrkesberättelser. Kirurgen, kulturjournalisten, ingenjören. Varierade yrken. Men här skruvas det till rejält till för att bli roligt. I en mejlväxling mellan två personer om ett enkelt ämne som en presentationstext i en broschyr skruvas tonen och den återhållna aggressionen upp så att jag skrattar högt. Tjänstemannen som på Kod-  och kombinationsverket lyckas skapa den ultimata fyrsiffriga koden engagerar mig också eller varför inte recensioner av kirurgernas arbete.

Jag kan tänka mig boken som en presentbok. Vissa delar är roligare än andra förstås, men oavsett – alltid välformulerat.

Meningen med jobbet. Stephan Mendel-Enk. Utgiven av Natur & Kultur 2014

– – – – –
Jag räknar ut att detta är dag 87 i #blogg100.

Publicerat

Stoner

Ibland när något är riktigt bra har jag svårt att hitta orden för att förklara det. Som med Stoner. Välskriven roman, ja, men det räcker inte. Intressant berättelse, jo men många romaner är intressanta. Gripande, det är den absolut,  men gripande och berörande är ord som inte riktigt ligger för mig.

William Stoner är lantbrukssonen som förväntas fortsätta i föräldrarnas spår och arbeta på den lilla gården i Missouri. Förhoppningsvis gifta sig med en trevlig flicka och få ett eller kanske två barn. Men så träffar hans pappa en jordbrukskonsulent som slår ett slag för universitetet. Inte för att William har läshuvud. Pappa säger:

Var aldrig tal om skolning när jag var ung. Men nu vet jag inte. Verkar som om marken blir torrare och svårare att jobba med för varje år, den är inte bördig som när jag var pojke. Jordbrukskonsulenten säger att de har nya idéer, nya bruksmetoder som de lär ut på universitetet

 och William börjar på lantbrukslinjen på universitetet i Columbia.

Här förändras allt. Men det är inte de nya jordbruksmetoderna som får honom utan Shakespeare. Under en ganska torr föreläsning av en ganska torr föreläsare svindlar det till och inget blir nånsin detsamma. Det avsnittet i boken är helt fantastiskt. Jag läste det flera gånger därför att det beskriver en förändring, en insikt eller en förälskelse så starkt.

Jag tänker på gapet som uppstår mellan Stoner och föräldrarna. De som offrade så mycket i förhoppningen om att det skulle bli bättre för alla. Och så lämnar han gården för något så väsensskilt som litteratur. Onyttigt. Opraktiskt. Men trots tårar och förvåningen ser jag inte att föräldrarna lägger skuld på Stoner. Det blir bara det där, nog så avgörande, gapet.

Romanen är ingen lycklig historia. Stoner blir inte framgångsrik och världsberömd och omtalad. Redan på första sidan finns en summering:

För de äldre är hans namn en påminnelse om det slut som väntar dem alla, och för de yngre har det ingen koppling till det förflutna och ger inte heller några karriärmässiga associationer.

Det är då, precis där, som historien tar tag i mig och aldrig släpper.

Stoner. John Williams. Utgiven 1965 och återupptäckt (!)  2003 tror jag. På svenska 2014 av Natur & Kultur.

Publicerat

37 – Läsrapport Psyksnack

Det tar tid att läsa Psyksnack. Inte för att den är svårläst och att jag måste gå till ordlistan ideligen. Nej, det är det att jag måste grubbla, leta i andra böcker och gamla anteckningar från psykologiutbildningen jag gick på 90-talet. Psyksnack presenterar 22 myter om hur saker och ting påverkar oss och hur självhjälpsböcker inte alltid är särskilt hjälpsamma.

Myt 1. Roten till alla dina problem är dålig självkänsla. Okej, inte alla men nog är en god självkänsla något viktigt, svarar jag redan vid rubriken till första kapitlet och hötter med min Marta Cullberg Weston-bok. .

Men sedan för Stephen Briers ett stringent resonemang som är verkligen intressant. Han pekar på begreppet självaktning och sambandet mellan att göra bra och uppskatta/känna aktning för sig själv är mer relevant.

Men att förvänta sig att folk ska vara nöjda med sig själva utan att behöva anstränga sig, på det sätt som psyksnackets självkänslodoktrin hävdar, är som att ge någon en medalj innan personen ens har sprungit loppet. Det är meningslöst.

Intressant, stundtals provocerande och med en vetenskaplig hållning. Det här blir en bra och tankestimulerande läsning.

– – – – –

Det här är bloggy 37 i #blogg100

Publicerat

Egenmäktigt förfarande

IMG_0771 kopiaOch vi känner igen oss. Vi har varit både Ester och Hugo under våra liv. Kanske skäms vi lite men bara lite för det man gjort i livet, det får vara.

När skribenten Ester träffar konstnären Hugo blir hon förälskad och det blir han kanske också. Men gör vi känsloskalor och pratar mest och minst så är det Ester som är mest. Förälskad – kär – passionerad – besatt. Mest. Varje ton och nyans i det Hugo säger och gör ska analyseras. Tolkas. Visst ville han? Nog längtade han? Och visst var hans varannanhelgsresor egentligen inget att bli upprörd över.

Här hon hämtat sig tänkte hon att det var goda nyheter. Att han teg om sitt distansförhållande, för det måste vara ett sådant han hade i Malmö, tydde på att det var under avveckling och att chansen för ett byte var stort.

Varje handling Hugo gör – eller inte gör – får samma uppslukande engagemang, upprördhet och sedan förstående förlåtelse. Ibland vill vi bara vråla till henne: Men förfan Ester, släpp taget, skaffa dig ett liv! Ibland tittar vi generat åt sidan. Inte en gång till. Och vi förbannar Hugo, hur kan du gå där och inte se vad som händer? Eller se men inte avsluta.

Med en språklig precision blottlägger författaren detta med att vara den som vill mest, älskar mest. Blyertsstrecken i marginalen blir många vid meningar som är värda att samla på. Och vi är tagna.

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek. Lena Andersson. Utgiven av Natur&Kultur 2013.