Altanen på mitt sommarhus står i skogen. En skog som jag tycker om att titta på, men som jag helt ärligt inte promenerar särskilt mycket i. Det är snår och sly och rasade träd. En urskog är det och den är skyddad med olika lagar och tänk om jag klev fel?
Men så kom två böcker i min väg. Vildplockat och Herbariet som från olika håll pratar om och berättar om växter på ett sådant sätt att jag drog på mig stövlarna och tänkte att ja, jag ska gå så försiktigt.
Herbariet är Elin Unnes bok om växter där hon bokstavligen vill kliva under skinnet på dem (skinn? skal?) Att växter har känslor betyder inte att vi ska tillskriva dem mänskliga egenskaper, men däremot förhålla oss lite annorlunda kanske. Boken är som en sagobok i sitt livfulla berättande om hur vi kan använda växternas läkande egenskaper och kanske också försöka tränga i deras musiksmak. Till de lockande texterna, inkluderat tydliga instruktioner och odlingsråd, nota bene, finns helt fantastiska bilder där växterna får ett uttryck som jag aldrig tidigare skådat. Jag lovar, det här en bladvändare!
Vildplockat av Niki Sjölund är en handfast bok med intressant läsning. Här sorteras boken i årstider där vi för varje årstid får redogörelser av växter som vi kan hitta just då och vad vi kan använda dem till i matlagningen. Sjölund är kock och det finns en intensiv och engagerande ton i boken som gör att jag hela tiden vrider på örten i min näve: Nog är det väl en Lomme i alla fall? (Det var det inte…)
Unnes skriver i sin bok att redan insamlandet av växter är läkande för själen och när jag sitter där med två (ja ja!) växter i näven efter att räddhågset ratat många andra så känns det så. Bra helt enkelt!
Herbariet. Elin Unnes. Utgiven 2016 av Natur & Kultur. Vildplockat. Niki Sjölund. Utgiven 2017 av Natur & Kultur