Etikett: Norge

Publicerat

Rikitikitavi

Träbryggan är varm. För trots att luften har knappa tio grader här i Lofoten värmer solen ordentlig där jag ligger i lä och läser. På andra sidan sundet har stora kolonier av måsar invaderat hustaken som häckningsplats. De skriker oavbrutet för att varna och skydda mot inkräktare. Men jag hör dem knappt. Jag är helt och hållet försjunken i Rikard Wolffs biografi.Rikitikitavi – hans mammas smeknamn på honom.

Men låt oss börja från början. Min början.

Pojken på månen kommer 1995 och min syster och jag börjar älska RW. Hon kanske lite mer än mig. Bind en duk blir min tröstesång när hon dör ett par år senare och jag dubblar min kärlek till RW. En gång för min syster och en gång för mig. Nästan allt tycker jag om. Callastolkningar, midsommarnattsdrömmar , Barbara och de egna sångerna.

Ändå var jag tveksam till att läsa den självbiografiska berättelsen. Vad ska det vara bra för, tänkte jag. Jag vill inte rubba min egen RW-bild (ganska romantisk…) När jag senare lyssnar till RW och han presenterar bok och musik tänker jag om – tänker: ”Ja!”

Jag börjar läsa där på den solvarma bryggan på Røst. Om barndomen, om ångest och oro – svarta hunden som hugger när man minst anar det. Mamma och pappa och mamma igen. Intressanta och mångfacetterade människor, så fint skildrade. En resa genom tiden, om folkhem och tidsanda, om D-Ö-D-S-viruset som kom.  Mycket om skådespeleriet och lusten, musiken och glädjen, Piaf och Barbara.

Och kärleken strömmar så intensivt och passionerat över boksidorna.

Rikitikitavi. Rikard Wolff. Utgiven av Wahlström&Widstrand 2011. Min pocket kommer från Bonnier Pocket och är utgiven 2012.

____

Mer den här Lofoten-resan.

 

 

Publicerat

Jag packar min väska för Norge igen

Det är dags för långtripp. Nordnorge igen! Vi flyger upp till Bodø och tar sedan färjan över till Røst, ö-gruppen som ligger långt ut i Norskehavet. Ser ni den? Längst ner till vänster på bilden här bredvid. Där blir vi några dagar för att läsa och titta på havsfåglar vi aldrig sett och cykla. Härligt!

Vi fortsätter sedan med färjan över till Lofoten och tar bussen upp till Svolvaer. Där stormade det i vintras så vårt hus som vi brukar bo i har blåst bort – bokstavligen. Vi tar oss vidare norrut ända till Andenes som ligger längst upp till höger på bilden. När vi varit där i några dagar åker vi bussen tillbaka till fastlandet och Narvik. Jag kollade just tidtabellen. Det tar sju timmar. Det betyder åtminstone en bok. Jag är specialist på att läsa och titta på vacker omgivning samtidigt. I Narvik har det byggts ett nytt högt hotell sedan vi var där senast. Högt upp och med utsikt över havet önskar vi, skrev jag i beställningen.  Därifrån tar vi slutligen tåget tillbaka till Stockholm.

Röstlandet är max 11 m.ö.h

Det gäller att packa rätt. Sol, vind, regn och hagel. Jag är beredd på allt. Och så böckerna förstås, roligt som tusan att välja ut den perfekta mixen. Jag tänker iPad och jag tänker pocket. För tjockböckerna orkar jag inte släpa runt här. Och jag tänker böcker jag inte läste när jag gjorde förra Norgeresan.

Så här blev det nu:

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg, Rikitikitavi av Rikard Wolff . Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink. Det bästa av allt av Rona Jaffe. Brev från en bruten horisont av Calle Brunell. Ru av Kim Thúy.  Stål av Silvia Avallone. Paris, chérie : så där säger folk, alltså av Ida Pyk. Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky

Borde funka va?

_____
Kartan är lånad från här

Publicerat

Jag packar min väska för Norge

Jag älskar som ni vet att packa min väska. Redan när jag lyfter ner den från hyllan är jag på väg. Jag är dessutom en sådan som har packlistor. Förr för att det var roligt att skriva sådana. Numera för att jag glömmer åtminstone en sak annars.

Det jag dock aldrig glömmer förstås är att packa böcker. Om jag inte har med mig iPad är iPhone en bra vän har det visat sig. Litterär text om än minimalistiskt exponerad.

Nu gör jag en helgresa till Norge. Lite Pre-sommarlovsresa men inte så mycket flygtid. Det blir

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg, Rikitikitavi av Rikard Wolff och Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink.

Publicerat

Tjugofyra timmar Oslo

Jag rullar in på Oslo S när han handlöst faller från en scen i Paris. Hela hans liv borde passera revy. I stället: Ett fruset ögonblick och med ens ser han sig själv stående utanför Bruns Musikk & Noter på Bygdøy allé och längtar efter en Fender Stratocaster. Jag tar spårvagn nummer 12 åt samma håll. Något Musik & Noter finner jag inte. Inte heller Finsens blomsterbutikk som romanjaget i Saabyes Cirkus tar anställning hos när han vill finansiera den galet dyra och galet vackra gitarren. Blomsterbud med uppdrag att leverera blommor i hela Oslo. Snart fyller han sin anteckningsbok— Blomsterbudets bibel — med gatunamn efter gatunamn

Och det slog mig att de flesta gatorna i staden, i varje fall inom Oslo 2, hade namn efter generaler, kungar, biskopar, hovmarsalkar, gudar, präster, professorer, häradshövdingar, ståthållare och andra högdjur.

Längs spårvagnens fönster rinner regnet nu. Jag ser igenom allt, noterar gatunamnen, nickar igenkännande. Här levererade han blommor och här och här. Och där:  Haxthausens gate 17 där den hemlighetsfulla Aurora Stern bodde! Som jag älskar att läsa romaner på den plats de utspelar sig.

Saabyes Cirkus är ändå långt mer än gatunamn i Oslo. Långt mer än en barndomsberättelse. Det vuxne berättaren är hela tiden närvarande och för mig med elegans fram och tillbaka i tid och rum. Som jag fascineras över sättet att berätta och hålla mig — läsaren — helt i sin hand. Språket och ordvändningarna, så välfunna och unika.

Tjugofyra timmar senare åker jag tillbaka mot Stockholm. Jag har hunnit att besöka operahuset två gånger, tittat på klassisk balett och förundrats över att tåspetsdans lever kvar 2012. I Saabyes cirkus är nästan tusen kronor intjänade och avgörandets punkt nås när expediten i Bruns Musikk & Noter säger:

Du kan få den på avbetalning. 965 konor idag. Och så hundra kronor i månaden från och med första januari. Vad sägs om det?

Fiestaröd strata eller morgonrodnadens gudinna? Valet är enkelt.

Saabyes Cirkus. Lars Saabye Christensen. Utgiven 2006. På svenska av Wahlström & Widstrand 2008.

_____

Det här var min februribok, vald av Hermia. Tack!