Jag rullar in på Oslo S när han handlöst faller från en scen i Paris. Hela hans liv borde passera revy. I stället: Ett fruset ögonblick och med ens ser han sig själv stående utanför Bruns Musikk & Noter på Bygdøy allé och längtar efter en Fender Stratocaster. Jag tar spårvagn nummer 12 åt samma håll. Något Musik & Noter finner jag inte. Inte heller Finsens blomsterbutikk som romanjaget i Saabyes Cirkus tar anställning hos när han vill finansiera den galet dyra och galet vackra gitarren. Blomsterbud med uppdrag att leverera blommor i hela Oslo. Snart fyller han sin anteckningsbok— Blomsterbudets bibel — med gatunamn efter gatunamn
Och det slog mig att de flesta gatorna i staden, i varje fall inom Oslo 2, hade namn efter generaler, kungar, biskopar, hovmarsalkar, gudar, präster, professorer, häradshövdingar, ståthållare och andra högdjur.
Längs spårvagnens fönster rinner regnet nu. Jag ser igenom allt, noterar gatunamnen, nickar igenkännande. Här levererade han blommor och här och här. Och där: Haxthausens gate 17 där den hemlighetsfulla Aurora Stern bodde! Som jag älskar att läsa romaner på den plats de utspelar sig.
Saabyes Cirkus är ändå långt mer än gatunamn i Oslo. Långt mer än en barndomsberättelse. Det vuxne berättaren är hela tiden närvarande och för mig med elegans fram och tillbaka i tid och rum. Som jag fascineras över sättet att berätta och hålla mig — läsaren — helt i sin hand. Språket och ordvändningarna, så välfunna och unika.
Tjugofyra timmar senare åker jag tillbaka mot Stockholm. Jag har hunnit att besöka operahuset två gånger, tittat på klassisk balett och förundrats över att tåspetsdans lever kvar 2012. I Saabyes cirkus är nästan tusen kronor intjänade och avgörandets punkt nås när expediten i Bruns Musikk & Noter säger:
Du kan få den på avbetalning. 965 konor idag. Och så hundra kronor i månaden från och med första januari. Vad sägs om det?
Fiestaröd strata eller morgonrodnadens gudinna? Valet är enkelt.
Saabyes Cirkus. Lars Saabye Christensen. Utgiven 2006. På svenska av Wahlström & Widstrand 2008.
_____
Det här var min februribok, vald av Hermia. Tack!
29 februari till 4 mars nästa år arrangeras för andra gången Finnmark internasjonale litteraturfestival. Den här gången i Kirkenes och jag lockas otroligt att åka dit såväl för platsens som innehållets skull. I år handlar det om ”Språkforhold i nord, språk som identitets- og kulturbærer, og ikke minst språket som råstoff for litteratur, i original og i oversettelse”