Tolv underhållande, hjärtskärande och egensinniga noveller kryddade med skräck. Jag blev sammanflätad med Enriquez Argentina som skildras med en intensitet som får mig att förflyttas dit. Jag förnimmer fukten, värmen, dofterna och det våld som präglar miljöerna där hennes historier utspelar sig. Varje novell är en väl berättad historia med mycket outtalat mellan raderna.
Det kryllar av karaktärer, många är kvinnor som av en eller annan orsak fått en fånigt självgod pojkvän eller äkta man på halsen. (Utan tvekan är Enriquez feminist). Den utomordentligt underhållande Spindelväv är ett exempel på detta så även, Inget kött på våra kroppar. Huvudpersonen ersätter sin pojkvän, vars begynnande fetma gör att hon tycker han börjar likna en napoletansk mastiff, med en dödskalle som hon klär i peruk. Fast det är mer raffinerat än så, dessa vanvördiga underhållande spökhistorier är nog egentligen skildringar om militärdiktatur, partriakala strukturer och anorexi.
Jag tror att denna novellsamling skulle passa alldeles utmärkt som ljudbok. Ping Storytel, jag menar spökhistorier och klassisk latinamerikansk magisk realism med feministisk utgångspunkt lockar utan tvekan många lyssnare!
Utgiven på Norstedts 2017. Översatt av Hanna Axén
Polyglott betyder flerspråkig och ordet var nytt för mig. Gillar hur det låter och skulle vilja använda det ofta, men misstänker att jag nog inte får så många tillfällen. Årets Augustprisvinnare blev för mig något av en bladvändare, jag läste fascinerat på och läste ut boken under loppet av en dag. Efteråt kände jag mig som ett frågetecken, vad var det egentligen jag hade läst? Styrkan i en klassiker sägs vara att författaren låter tillräckligt mycket vara osagt för att läsaren ska få skapa sig sin egen bok. Det är alldeles för tidigt att säga om De polyglotta älskarna kommer att bli en klassiker, men romanen är helt och hållet läsarens. Jag tror också den vinner på att läsas sakta och eftertänksamt eller för all del, två gånger.
Fyra böcker om livslång vänskap mellan två kvinnor. Elena och Lila växer upp i samma kvarter i en fattig del av Neapel. De sociala normerna är huggna i sten, våld och mindervärdeskomplex präglar invånarnas liv. Båda flickorna är studiebegåvade men endast Elena får möjlighet att läsa vidare. Jag absorberades in i Elenas huvud bara några sidor in i första romanen och jag är fortfarande kvar efter att ha avslutat tredje delen som på svenska heter Den som stannar, den som går.
90-talen. Men utan nutidsberättelsen om den unga mannen som letar efter andra män att älska, som så skarpt skildrar det nutida läget i Finland, skulle det inte vara lika intressant. Och inte minst – alla drömmar, var blev de av?