Etikett: Norstedts

Publicerat

Liknelseboken

Bokfrukost med Liknelseboken av PO Enqvist. Under ”första rundan”  hör jag:

Jag känner igen den norrländska mentaliteten. Hur präglas han av den stränga uppfostran? Navelskådning. Inåtvänt och inte allmängiltigt. Kärlekshistoria – jag tänkte kom loss nu, gubbe! Det är ingen berättelse – det är en utfyllnad kring händelsen med kvinnan på det kvistfria furugolvet. Jag lyssnade till när författaren läste – gör det ni också! Fantastiskt språk. Jag fick slå upp ord. Kanske enklare att lyssna –  det blir som talat prat.

Nej, nu ljug du PO, man har inte kvistfria furugolv. Det kvistfria använder man till möbler.

Själv kastade jag mig in i boken men stannade med en tvärnit. Språket – det kräver sitt. Men i den långsamma läsningen (som inte är min bästa gren) kommer rytmen och då blir det enklare att följa med i strömmen, fragmenten och nedslagen. Jag tycker mycket om den. Men det är inte hans bästa om du frågar mig. Jag älskar ännu Kapten Nemos bibliotek så att jag nästan går sönder.

Anna på bloggen och dagarna går har skrivit den vackraste recension jag läst om Liknelseboken.

Liknelseboken. Per Olov Enquist. Utgiven 2013 av Norstedts.

Publicerat

40 – Expeditionen. Min kärlekshistoria

isBoken ligger på köksbordet (plats, ljus). Jag föll i kärlek nästan på en gång. Jo, på en gång. Is, snö. Det är enkelt att få mig på fall då. Nu ligger den där – uppslagen – och lockar och pockar med sina bilder, sin vetenskaplighet och sitt suggestiva berättande. Jag går dit med jämna mellanrum och läser som belöning för väl utfört arbete men jag får svårt att koncentrera mig på det som står överst på To-Do-listan.

Jag vill sms:a boken och höra lite hur det är: heeej, och vad gör du? Och så få ett meningsfullt sms tillbaka: Jag har klättrat på de hala klipporna på Sjuöarna, den nordligaste ögruppen på hela Svalbard. 

Vid fem-tiden har jag stått vid köksbordet många gånger och jag får jobba hårt för att klara min deadline. Men jag är effektiv. Snart är jag klar.  Har det ändå tagit för lång tid? Ligger Boken kvar där ute? Vill den fortfarande att jag ska komma och läsa? Borde jag duscha först?

Så sitter jag där. Vild i håret och bläddrar sida för sida för sida. Det är spännande och vackert.  Jag vill aldrig sluta läsa och se. Expeditionen. Min kärlekshistoria blir  MIN kärlekshistoria. Och jag blir inte svartsjuk om den blir din.

Expeditionen. Min kärlekshistoria. Bea Uusma. Utgiven av Norstedts 2013. Jag har den illustrerade utgåvan.

Publicerat

Antarktis

Jag tänker: Packis. nyis. Issörja. Fast is. Hopskjuten is. Pannkaksis. Isvallar. Drivis. Isflak. Iskristaller. Kärnis. Ett fint regn av is. Rimfrost. Sno. Krasande, frasande snö, nysnö, snöyra, skare. Vad var det som var så farligt med isen? Jag älskar isen.

20130922-213308.jpgJag tänker: isbrytare, snö och is har en mycket stor del i min litterära intressesfär – det började med Fröken Smillas känsla för snö och slutar aldrig. Att denna höst få två isberättelser är obegripligt. Obegripligt och bra. En om Arktis. En om Antarktis. Jag blandar alltid ihop dem: vänta, Antarktis är det där pingvinerna är?

Som litteraturvetare ansöker Gertrude om ett forskningsanslag för att få resa till Antarktis – Sydpolen. Hon ska följa i Robert Scotts fotspår och läser hans dagböcker om den misslyckade expeditionen där han så snöpligt hanns före av Amundsen. Med på resan finns ungdomsvännen Jonathan och mycket snart förstår jag att han är det egentliga skälet till redan. Något hände för länge sen. Något som också måste göras upp nu.

Kort och gott. Den här romanen har allt det bästa en roman kan ha. Isen. Det äventyrliga och historiska uppdraget. Språket. När berättelsen om Scott och Amundsen glider från något dokumentärt in i samtalen med Gertrude är det så snyggt att jag faktiskt läser om meningarna gång på gång. Någon gång kom det en älskling som kanske borde stannat kvar i pennan men det är så är otroligt lätt att överse med det.

För det här en är perfekt roman för Ann-Sofie Lindholm. Tack för det. Tack!

Diamantdammet, de små frostsfärerna, disstråken, den suddiga gränsen mellan natt och gryning. Snön går i koboltblått, violett och blek- eller laxrosa och den tunna vassa luften smakar metall och bensin.

Antarktis. Josefin Holmström. Utgiven av Norstedts 2013

____

*Och känslan att jag fortfarande läser nästa is-bok. Bea Uusmas.

Publicerat

Spridda solsken

solstolHälsningar från solstolen. Jag har just sträckläst Fjärde riket (recce-dag först i augusti). Solstolen är den skönaste av sköna. Kurvorna passar min kropp perfekt. Sova i, läsa i, titta på himlen i. Men inte att skriva i. Så jag släpar mig in och skriver en kortbloggy:

Léon & Louise av Alex  Capus. Historien om Léon som i ungdomen träffar Louise men kriget kommer (som alltid) plötsligt emellan och det dröjer många år innan de ses igen. Just som jag skriver den meningen tänker jag att det här låter ju som skittråkig förutsägbar historia om evig kärlek. Det är det inte. Det är 1918 när L&L ses första gången och 80-tal den sista. Under den tiden förändras hela Europa och det är ett helt avgörande skäl att jag gillar den här boken. En bra vanlig roman helt enkelt.

Innan floden tar oss av Helena Thorfinn. Bangladesh. Hit åker Sofia för att  arbeta som biståndschef på svenska ambassaden. Tillsammans med sin man Janne och de små barnen ska hon bo i landet under några år och ambitionerna är stora. Det intressanta med den här boken är att alla sidor visas. Ur olika berättarperspektiv smackas bilden upp av ett spännande land, av tveksamt näringsliv, av vardag och fest. Jag läser med vidöppna ögon och önskar att boken kunde vara 400 sidor till. Sträckläsningsbok kort och gott.