Etikett: Norstedts

Publicerat

Antarktis

Jag tänker: Packis. nyis. Issörja. Fast is. Hopskjuten is. Pannkaksis. Isvallar. Drivis. Isflak. Iskristaller. Kärnis. Ett fint regn av is. Rimfrost. Sno. Krasande, frasande snö, nysnö, snöyra, skare. Vad var det som var så farligt med isen? Jag älskar isen.

20130922-213308.jpgJag tänker: isbrytare, snö och is har en mycket stor del i min litterära intressesfär – det började med Fröken Smillas känsla för snö och slutar aldrig. Att denna höst få två isberättelser är obegripligt. Obegripligt och bra. En om Arktis. En om Antarktis. Jag blandar alltid ihop dem: vänta, Antarktis är det där pingvinerna är?

Som litteraturvetare ansöker Gertrude om ett forskningsanslag för att få resa till Antarktis – Sydpolen. Hon ska följa i Robert Scotts fotspår och läser hans dagböcker om den misslyckade expeditionen där han så snöpligt hanns före av Amundsen. Med på resan finns ungdomsvännen Jonathan och mycket snart förstår jag att han är det egentliga skälet till redan. Något hände för länge sen. Något som också måste göras upp nu.

Kort och gott. Den här romanen har allt det bästa en roman kan ha. Isen. Det äventyrliga och historiska uppdraget. Språket. När berättelsen om Scott och Amundsen glider från något dokumentärt in i samtalen med Gertrude är det så snyggt att jag faktiskt läser om meningarna gång på gång. Någon gång kom det en älskling som kanske borde stannat kvar i pennan men det är så är otroligt lätt att överse med det.

För det här en är perfekt roman för Ann-Sofie Lindholm. Tack för det. Tack!

Diamantdammet, de små frostsfärerna, disstråken, den suddiga gränsen mellan natt och gryning. Snön går i koboltblått, violett och blek- eller laxrosa och den tunna vassa luften smakar metall och bensin.

Antarktis. Josefin Holmström. Utgiven av Norstedts 2013

____

*Och känslan att jag fortfarande läser nästa is-bok. Bea Uusmas.

Publicerat

Spridda solsken

solstolHälsningar från solstolen. Jag har just sträckläst Fjärde riket (recce-dag först i augusti). Solstolen är den skönaste av sköna. Kurvorna passar min kropp perfekt. Sova i, läsa i, titta på himlen i. Men inte att skriva i. Så jag släpar mig in och skriver en kortbloggy:

Léon & Louise av Alex  Capus. Historien om Léon som i ungdomen träffar Louise men kriget kommer (som alltid) plötsligt emellan och det dröjer många år innan de ses igen. Just som jag skriver den meningen tänker jag att det här låter ju som skittråkig förutsägbar historia om evig kärlek. Det är det inte. Det är 1918 när L&L ses första gången och 80-tal den sista. Under den tiden förändras hela Europa och det är ett helt avgörande skäl att jag gillar den här boken. En bra vanlig roman helt enkelt.

Innan floden tar oss av Helena Thorfinn. Bangladesh. Hit åker Sofia för att  arbeta som biståndschef på svenska ambassaden. Tillsammans med sin man Janne och de små barnen ska hon bo i landet under några år och ambitionerna är stora. Det intressanta med den här boken är att alla sidor visas. Ur olika berättarperspektiv smackas bilden upp av ett spännande land, av tveksamt näringsliv, av vardag och fest. Jag läser med vidöppna ögon och önskar att boken kunde vara 400 sidor till. Sträckläsningsbok kort och gott.

Publicerat

Flickan i Clèves

Solange. Det hon allra helst vill är att bli av med oskulden. Hon misslyckas gång på gång med det när hon träffar de jämnåriga killarna. När hon är kär blir det aldrig ömsesidigt. När hon är kåt bemöts hon bara med själviskhet. Men så… med den betydligt äldre grannen får Solange  exakt vad hon vill. Fantastiskt sex. Men på Monsieur själv ser Solange ned.

Jag blir så fylld av obehag när jag läser berättelsen om Solange. Det har  ingenting med detaljerade sexskildringar eller lust och längtan att göra. Tvärtom. De delarna är ofta vackra och fantastiskt berättade. Nej, det är Solange själv. Hennes tonårsångest och behov av bekräftelse gör att hon glider in i de mest destruktiva relationer. I början av boken är hon bara tio år men blir äldre. Men hon känns så mycket yngre, och gång på gång vill jag gripa in och säga nej i hennes ställe. Bli tydlig och kärleksfull vuxen och peka med hela handen säga att du är värd något helt annat, Solange.

Hon blir av med oskulden. Både sin kropps och sin barndoms. Jag läser med handen framför ögonen och kikar fram mellan två fingrar ibland. Men när jag slår igen boken tänker jag: Den här människan tar för sig. Det kommer att gå henne väl.

Det jag alltid tyckt om med Marie Darrieussecq är hennes fantastiska språk. Den första boken jag läste var Suggesstioner, boken där parfymförsäljerskan långsamt förvandlas till en gris i takt med att hon används av männen. Jag tänker på den när jag läser Flickan i Cléves. Helt olika är de inte i sitt ämne. När sedan White kom förenades det vackra språket med en vit kall ismiljö (som jag älskar) och en obehaglig historia. Nyskapande är ett litet säreget ord, men när det gäller Darrieussecq  och hennes språk kommer det väl till pass. Inte minst i den här romanen.

Flickan i Clèves. Marie Darrieussecq. Utgiven 2011. På svenska av Norstedts 2013.

___
Den här romanen ingick i min packning till Skåne. Jag placerade den efter läsningen på det fina biblioteket i Simrishamn. Mycket ordentligt i bokstavsordning.

 

Publicerat

Sörja för de sina

barnvagnOch nu är det beredskapstider och Tomas rycker in. Maj tar hand om dottern Anita med kärlek samsad med en trötthet på barnet som kräver kräver kväver, sa hon kväver? Hon menar det inte, eller jo. Tomas som är nykter, tar nu plats i romansviten med en egen röst. Han sliter med nykterheten, med den och med Maj som…

Vad är det med kvinnor och alla deras diffusa symptom?

Så föds sonen Lasse. Tomas kommer äntligen hem. Hem till matlagning, barnaskötsel, städning och hur skulle det se ut om man inte höll ordning!

Ibland tröttar jag på Maj som är för mycket och Tomas som är… för lite?  Jag vill öppna fönstret och hämta luft. Om den första romanen om dem, Att föda ett barn, skrev jag samma sak:

Det strömmande flödet gör att jag en bit in i boken tröttnar. Bestyren, kakorna, recepten, tillvägagångssätten blir frustrerande detaljer och jag stönar när ytterligare en sida med förberedelser inför julen forsar fram.

Men sättet att berätta deras historia – orden och tankarna i ett svep och att jag vet aldrig om jag är innanför eller utanför –  tar mig alltid tillbaka till berättelsen. Det här är något unikt.

Sörja för de sina. Kristina Sandberg. Utgiven av Norstedts 2012.