Annie Ernaux nobelpristagare 2022

Vilken enastående författare! Har i två dagar befunnit mig i ett Ernaux-maraton, rev av A womans story, Shame och A man´s place i ett sträck. (Jo, jag läslyssnade på engelska, var det som erbjöds via Storytel just nu). Har befunnit mig i 50-talets Normandie där Ernaux växer upp under små förhållanden som enda barnet till ett café-ägarpar som gör allt för att försäkra sig om att deras flicka ska få utbildning. Om Ernaux varit svensk skulle hon förmodligen betraktas som en arbetarförfattare.

Har haft Ernaux på min läslista i flera år men tvekat. Förmodligen för att hon beskrivits som autofiktionens moder och det är en genre som sällan tilltalar mig. Har förvisso läst en del men efter att ha kämpat mig igenom  Knausgårds Min kamp 1 fick jag nog. Tills fredags då, när Annie Ernaux kom in i mitt liv. Jag har aldrig läst något liknande, språket är återhållet och exakt, ändå går orden rakt ner i magen. De minnen som skrivs fram ligger många år tillbaka i tiden, tror kanske att det är hemligheten, Ernaux har fått perspektiv och kommit till insikt.  

Jag tror hon är en författare som tilltalar många. Hennes böcker är korta, de jag läste i helgen hade en lyssningstid på drygt två timmar. Skulle gärna fortsatt leva i Ernaux värld ett tag till men, men alla mina bokcirklar kallar på uppmärksamhet och kanske jag vill läsa henne på svenska trots allt. 

Annie Ernauxs böcker är utgivna på Norstedts.

Skilsmässan av Moa Herngren

Bea är helt utom sig, Niklas hennes man sedan många år vill skiljas. Hon förstår inte, de har det ju bra med sina fina tvillingdöttrar och den nära kontakten med Niklas familj där Bea har sin självklara roll. Bea är ömsom förtvivlad, ömsom ursinnig och förtrytsam. Hon som styr, organiserar och håller ihop familjen kastas bara åt sidan utan att ha något att säga till om. Första delen av Skilsmässan skildras helt ur Beas perspektiv, först senare i boken berättas Niklas historia som är en helt annan.   

Intelligent och insiktsfullt skildras familjedynamik och relationer. Hur långt ifrån varandra det synbart perfekta paret Bea och Niklas egentligen står. Bea lever i sin bekväma bubbla utan att någonsin höja blicken. Niklas har aldrig utmanat henne eller talat klarspråk om vare sig relationen eller deras ekonomi.

Jag hade helt missat Herngrens författarskap tills förra året då jag läste Svärmodern som jag också tyckte mycket om. Är framför allt väldigt förtjust i kvinnoporträtten som är både mångfacetterade och skoningslösa. Det mångbottnade gör dem till lysande bokcirkelböcker. Skilsmässan är nominerad till årets bok och det skulle vara väldigt roligt om den vann. 

Utgiven på Norstedts 2022.

Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist

Bröd och mjölk handlar om kärlek och mat. Om en flickas uppväxt, berättad ur den vuxna kvinnans synvinkel. Kring henne finns mamman, ofta kommer mormor och morfar och hälsar på. I berättelsen står minnen av mat i centrum. Ätandet som är så förknippat med njutning, men också med måttlöshet. Läsandet av kokböcker. Ständiga tankar om vad som snart ska lagas. Till nästa måltid och nästa.

”När mormor sa ordet risgrynspudding lät det som om hon talade om en hemlighet som bara hon och jag och morfar kände till. […] Men mamma åt inte av den […]”

Det går inte att läsa boken utan att ständigt förlora mig i mitt eget. Det fanns en sillsallad som mormor gjorde. Potatis, rödbetor och inlagd sill. Små äppelbitar och ättiksgurka. Hos mormor serverades den med ovispad grädde och röran blev alldeles rosa och alldeles underbar att äta. Sillsalladen är min motsvarighet till den här berättelsens risgrynspudding.

Jag undrar varför romanens mamma inte åt den där puddingen. För att hon inte gillade den typen av mat, eller för att hon inte ville ha den intima kopplingen till sin egen mamma?

Karolina Ramqvist skriver bland de bästa böckerna jag vet och det här är inget undantag. Så otroligt bra. Detaljerat berättat utan att bli överflödigt. Jag fattar inte hur hon gör. Det är så perfekt avvägt. Boken kvalar in på årets topp fem-lista. Och det kan jag säga innan jag vet vad jag kommer att läsa resten av året.

Karolina Ramqvist. Bröd och mjölk. Utgiven hos Norstedts 2022.

1959: Ingrid och Georg- en kärlekshistoria av Helena von Zweigbergk

Ingrid gifter sig ung och får en son, bara ett par år senare avlider hennes make i en bilolycka. Ingrid klarar sig dock bra, hon är utbildad lärare och även om det är knapert ibland kan hon försörja sig och pojken på sin lön. Så träffar hon Georg eller, rättare sagt, blir hoptussad med Georg och blir trots försiktighetsåtgärder med barn. Det unga paret gör det rätta anno 1959, de gifter sig.

Var tid har sin prägel, 1959 drömmer människan om en ljus, modern och rättvisare framtid. Georg ser sig som en modern ung man, men hans kappsäck från uppväxten är tung och att han som man ska bestämma i äktenskapet är självklart. Ingrid längtar ibland tillbaka till sin tid som ensamstående då hon kunde rå sig själv.  Ingrids och Georgs ”inutiröster” tar stor plats och ger romanen djup och mörker. De är så unga, osäkra och vill så förtvivlat gärna bli älskade och sedda. Romanen är mörkare än jag kanske trodde, tänker att kanske det beror på att ”kärlekshistorien” dem emellan tar fasta på realismen, inte på romantiken.

Tyckte mycket om boken, skänker många tankar och växer efter avslutad läsning. Det var en annan tid 1959, hur man behandlade barnen är det som kanske gör mig mest bestört, Ingrid som ju faktiskt är lärare varför skuldbelägger hon sonen som hon gör? Kanske minns jag när min mormor förmanade mig på liknade sätt? 1959 är utan tvekan en lysande bokcirkelbok, finns massor att prata och ha olika åsikt om. Är den första romanen i en serie som jag ser framemot att följa.

Utgiven på Norstedts 2022.