Vilken enastående författare! Har i två dagar befunnit mig i ett Ernaux-maraton, rev av A womans story, Shame och A man´s place i ett sträck. (Jo, jag läslyssnade på engelska, var det som erbjöds via Storytel just nu). Har befunnit mig i 50-talets Normandie där Ernaux växer upp under små förhållanden som enda barnet till ett café-ägarpar som gör allt för att försäkra sig om att deras flicka ska få utbildning. Om Ernaux varit svensk skulle hon förmodligen betraktas som en arbetarförfattare.
Har haft Ernaux på min läslista i flera år men tvekat. Förmodligen för att hon beskrivits som autofiktionens moder och det är en genre som sällan tilltalar mig. Har förvisso läst en del men efter att ha kämpat mig igenom Knausgårds Min kamp 1 fick jag nog. Tills fredags då, när Annie Ernaux kom in i mitt liv. Jag har aldrig läst något liknande, språket är återhållet och exakt, ändå går orden rakt ner i magen. De minnen som skrivs fram ligger många år tillbaka i tiden, tror kanske att det är hemligheten, Ernaux har fått perspektiv och kommit till insikt.
Jag tror hon är en författare som tilltalar många. Hennes böcker är korta, de jag läste i helgen hade en lyssningstid på drygt två timmar. Skulle gärna fortsatt leva i Ernaux värld ett tag till men, men alla mina bokcirklar kallar på uppmärksamhet och kanske jag vill läsa henne på svenska trots allt.
Annie Ernauxs böcker är utgivna på Norstedts.