Etikett: Norstedts

Publicerat

Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist

Bröd och mjölk handlar om kärlek och mat. Om en flickas uppväxt, berättad ur den vuxna kvinnans synvinkel. Kring henne finns mamman, ofta kommer mormor och morfar och hälsar på. I berättelsen står minnen av mat i centrum. Ätandet som är så förknippat med njutning, men också med måttlöshet. Läsandet av kokböcker. Ständiga tankar om vad som snart ska lagas. Till nästa måltid och nästa.

”När mormor sa ordet risgrynspudding lät det som om hon talade om en hemlighet som bara hon och jag och morfar kände till. […] Men mamma åt inte av den […]”

Det går inte att läsa boken utan att ständigt förlora mig i mitt eget. Det fanns en sillsallad som mormor gjorde. Potatis, rödbetor och inlagd sill. Små äppelbitar och ättiksgurka. Hos mormor serverades den med ovispad grädde och röran blev alldeles rosa och alldeles underbar att äta. Sillsalladen är min motsvarighet till den här berättelsens risgrynspudding.

Jag undrar varför romanens mamma inte åt den där puddingen. För att hon inte gillade den typen av mat, eller för att hon inte ville ha den intima kopplingen till sin egen mamma?

Karolina Ramqvist skriver bland de bästa böckerna jag vet och det här är inget undantag. Så otroligt bra. Detaljerat berättat utan att bli överflödigt. Jag fattar inte hur hon gör. Det är så perfekt avvägt. Boken kvalar in på årets topp fem-lista. Och det kan jag säga innan jag vet vad jag kommer att läsa resten av året.

Karolina Ramqvist. Bröd och mjölk. Utgiven hos Norstedts 2022.

Publicerat

1959: Ingrid och Georg- en kärlekshistoria av Helena von Zweigbergk

Ingrid gifter sig ung och får en son, bara ett par år senare avlider hennes make i en bilolycka. Ingrid klarar sig dock bra, hon är utbildad lärare och även om det är knapert ibland kan hon försörja sig och pojken på sin lön. Så träffar hon Georg eller, rättare sagt, blir hoptussad med Georg och blir trots försiktighetsåtgärder med barn. Det unga paret gör det rätta anno 1959, de gifter sig.

Var tid har sin prägel, 1959 drömmer människan om en ljus, modern och rättvisare framtid. Georg ser sig som en modern ung man, men hans kappsäck från uppväxten är tung och att han som man ska bestämma i äktenskapet är självklart. Ingrid längtar ibland tillbaka till sin tid som ensamstående då hon kunde rå sig själv.  Ingrids och Georgs ”inutiröster” tar stor plats och ger romanen djup och mörker. De är så unga, osäkra och vill så förtvivlat gärna bli älskade och sedda. Romanen är mörkare än jag kanske trodde, tänker att kanske det beror på att ”kärlekshistorien” dem emellan tar fasta på realismen, inte på romantiken.

Tyckte mycket om boken, skänker många tankar och växer efter avslutad läsning. Det var en annan tid 1959, hur man behandlade barnen är det som kanske gör mig mest bestört, Ingrid som ju faktiskt är lärare varför skuldbelägger hon sonen som hon gör? Kanske minns jag när min mormor förmanade mig på liknade sätt? 1959 är utan tvekan en lysande bokcirkelbok, finns massor att prata och ha olika åsikt om. Är den första romanen i en serie som jag ser framemot att följa.

Utgiven på Norstedts 2022.

Publicerat

Andarnas hus av Isabel Allende

Andarnas hus var mitt första möte med latinamerikansk ”magisk realism” och jag älskade boken från första sidan. Jag läste för första gången på 80-talet och omläsningen nu gjorde mig inte besviken, jag fångades åter av historien om patriarken Esteban Trueba och de starka och egensinniga kvinnorna i hans värld Férula, Clara, Blanca och Alba. Som ung blir Esteban djupt förälskad i den undersköna grönhåriga Rosa. Han blir utom sig av sorg när hon hastigt dör. Fylld av vanmakt ger sig Esteban av till det vanskötta och fallfärdiga familjegodset Las Tres Marías där han under många års hårt slit och våldsamt utnyttjande av fattiga arbetare skapar sig en förmögenhet. Berättelsen är vindlande, våldsam och ödesmättad, de övernaturliga inslagen helt logiska, jag tror fullt och fast på den klärvoajanta Claras kontakt med andevärlden.

Allende tvingades lämna sitt hemland Chile efter militärkuppen 1973, som släkting till den mördade presidenten Salvador och som politiskt engagerad fanns inget val. Andarnas hus skrevs i exil och bygger på de historier som Allendes morfar berättade för henne som barn och vävs samman med Chiles tragiska nutidshistoria. Jag har läst ett antal romaner av Allende under åren och visst är hon en bra författare, men inget av hennes senare alster griper tag i mig på samma sätt som Andarnas hus. 

Romanen gavs ut på nytt i Norstedts klassikerserie 2017 och finns även som ljudbok. Översättningen av Lena Anér Melin.

Publicerat

En kväll i juni av Anna Lönnqvist

Två unga hjärtan möts en vacker sommarkväll i Stockholm. Ella och Ben har gemensamt att de avskyr Gröna Lund där de båda befinner sig. De tar sällskap med varandra, rymmer därifrån och upplever en magisk romantisk kväll full av förtrollade ögonblick som man bara kan göra när man är riktigt ung. De bor på olika orter i landet och skiljs åt med en önskan att träffas igen. Av olika anledningar blir det inte så, men de glömmer aldrig varandra.

Ett tiotal år senare får Ella erbjudandet att spökskriva den framgångsrika affärskvinnan Fredrika Berghs memoarer. Under arbetet med boken kommer de båda kvinnorna nära varandra och den skygga Fredrika berättar till slut om de uppoffringar hon tvingats till för familjens och arbetets skull. Även hon minns en man hon aldrig fick. Fast Ella har mött Ben på nytt, båda arbetar de i sfären runt Fredrika Bergh, de minns varandra men deras vuxna etablerade jag, är någonting helt annat än ungdomarna den där sommarkvällen för länge sedan.

Jag är svag för det bitterljuva. Kärleksparet som aldrig fick varandra och som träffas många år senare. Har alltid älskat Hjalmar Gullbergs dikter, han skrev ofta om kvinnan som aldrig blev hans och så förstås Jane Austens Övertalning där Anne Elliot övertalas att slå upp förlovningen med Frederick Wentworth vilket hon bittert ångrar, när de möts igen ser han inte ens åt Anne, utan uppvaktar andra kvinnor. Austens sista och mest melankoliska bok.

Jag är blurbad på omslaget där jag säger följande vilket stämmer precis fortfarande:
”Någonting i Anna Lönnqvist böcker slår an en ton inom mig. Jag faller som en fura varje gång”

Utgiven på Norstedts 2021.