Novellixer i sommartappning

Jag tror jag ska ta och läsa en bok. Tänker jag och så gör jag det trots att Att-Göra-listan för dagen är ganska späckad. En novell hinner man alltid med och när de paketeras i  egna delikata omslag är det extrafint.

Av Inger Frimansson har jag aldrig läst. Förrän nu. Innan allt har blommat ut handlar om Claire Hon är söderut på semester, med sin syster. Lite sol, bad, avkoppling, värme. Hemma finns hennes älskare. Hennes gifta älskare som knappt kan träffa henne.

Det är så hon tänker när hon saknar honom. Hur hans ansikte ser ut när han smeker. Hur hon helt och hållet överlämnar sig. Saknaden är så sublim. Den är som våren, tidigt, innan allt har blommat ut.

Hon vill att han ska sakna henne. Längta efter henne. Som hon så ofta får göra med honom. Hon fingrar på mobilen, vill att han ska ringa.  Men så kommer hon på. Hon sa ju aldrig att hon skulle resa.

En finstämd och lagom lång berättelse som gör att jag gärna läser mer av författaren. Kan jag få ett tips på vad jag ska välja?

Inger Frimansson. Innan allt har blommat ut. Utgiven av Novellix 2012.

Noveller

I Berlin läser vi mest guideböcker och annonser och innehållsförteckningar av de korta slagen. Men så en kväll grabbar vi tag i varsin lagom tjock bok. Den skänkta timmen av Juli Zeh. Lära sig av Cilla Naumann. Vi planerar att byta när vi är klara. Men vi hinner aldrig.

Våra fina böcker är noveller från Novellix, delikat förpackade i bra format och snygg design. Och innehållet? Det är jag som läser Naumann, en författare jag skarpt gillar och har läst allt av. Den här novellen är en mycket obehaglig historia. Skolvärlden en av mina världar, lärarrollen en av mina roller och det kryper i mig när skådeplatsen målas upp som nattsvart och omöjlig. Till klassen kommer en dag Ingrid. Hon är alltid där i tid. Gör vad hon ska. Sticker inte ut. Egentligen. Ändå upprörs läraren så mycket av henne att han bara måste få henne att reagera.

Det gör hon.

Jag som inte riktigt vet hur man läser novellsamlingar utan ramberättelse känner starkt för de här små novellböckerna.* Man läser dem ju som en roman men snabbare.  De är som pixi-böcker för vuxna och jag vill gärna läsa flera. De kommer i en kvartett, fyra gånger om året meddelar Novellix på sin webbsida. Lagom till bokmässan presenterades en omgång tyska noveller, där Zeh ingår.

_______

* Utredning om novell-läsning: Jag läser mycket gärna noveller. Men jag har haft svårt att läsa en novellsamling eftersom jag  spontant läser från pärm till pärm. Är inte den första novellen bra tappar jag lusten på samma sätt som jag oftast lägger undan en roman efter 30 sidor om den inte verkar intressant. Men jag har lärt mig en taktik av Gun Ekroth. När hon tar sig an en novellsamling läser hon aldrig från pärm till pärm utan här och där. ”Novellen är som en dikt” säger hon. Och en diktsamling läser man ju just så. Här och där.

Vill ha!

Snubblade över en bok precis i min smak. I Noir Urbanisms: Dystopic Images of the Modern City, har redaktören Gyan Prakash samlat en rad noveller om staden.  Samhällen byggda med olika sociala,  kulturella, ekonomiska och geografiska förutsättningar, där vi lever, präglar och låter oss präglas. Väldigt intressant, och jag lägga vantarna på ett ex i detta nu!

Tease tease tease..

Har bara läst en novell av sju (tror jag) i Patricia Engels Vida och jag måste bara säga: Ni. har. verkligen. något. att. se. fram. emot! I min lilla (och nya) skrivbok har jag skrivit följande:  s. 6 –mening– Jag dör, ont i hjärta & själ! s. 15 meningen om mamman och shoppingen-lysande!  s. 22 som strålande kortfilm fast bättre- uttrycken+enkelheten, bild för bild.

Språket är enkelt, lätt, smart, karaktärerna är så mänskliga beskrivna utan minsta svårighet känns det som. Ska sätta igång med nästa lilla godbit nu. Och än en gång- novellen for the win!