Middagsmörker. Ett vackert namn, en vacker företeelse. Det är när solen aldrig går upp och dagarna är alldeles blå. Till det ljuset, till mammas släkt i Idijärvi sameby tvingas Áili flytta då hennes pappa dör. Här ska hon bo hos sin morfar som hon inte känner, men här finns också gammelfarmor Rájjá som ömsint blir en krockkudde mellan Áili och det andra i byn.
Áili är en uddaafågel, men snart förstår hon att hon är utvald till något större. Det finns en annan värld och Àili blir den avgörande länken i ett krig som varit glömt men blossar igen. Det blir fantasy, portaler som öppnas och stängs, kraftmätningar, blod och död.
Det var den samiska magin som lockade in mig i den här boken, inte den samiska vardagen. Men trots att det är spännande att läsa om det magiska, blir det ändå det andra som håller mig kvar. Berättelsen om utsattheten för Sápmi och samerna, både då och nu är stark och berörande. Sann? Jag vet inte, men i allra högsta grad trovärdig.
Middagsmörker. Charlotte Cederlund. Utgiven av Opal 2015
Vi pratar om böckerna med alternativa världar. Varför måste det alltid vara # 1 i Ditten-serien (i värsta fall) eller #1 i Datten-trilogin (överkomligt)? För man tycker ju om idén. Alternativa världar är bra när det är bra, intressant när det är intressant. Men så många?