Det är Werner och allt börjar med händelsen på väg 23. Vildsvinen. Smällen. Hunden Boye som försvinner. Och pappa som skadas så svårt och hamnar i koma.
Livet som femtonåring är tillräckligt rörigt och svårt ändå. Och så detta. Skolkompisarna vet , men ingen förstår hur man ska vara mot Werner. Kanske bäst att vara som vanligt? Så att han inte börjar gråta kanske. Werners mamma som älskar poesi och döpt honom efter författare Aspenström oroar sig till bristningsgränsen. Är du deprimerad Werner?
Och så ser de filmsnutten på Youtube. Hunden som gör världens fångst. Den hunden, deras hund. Så han måste dra iväg och där är Zadie som vill vara med honom, som är knasig och rolig och inte kan en smack om poesi. De drar. Och det ordnar sig trots alla vedermödor och besvär.
Vänta på vind var en stor läsupplevelse för mig. Här får jag jobba mer för att engagera mig, kanske för att det går långsamt? Berättelsen är ju verkligen en fin skildring av saknaden efter en pappa, om oron och ångesten för vad som ska hända, så vad vet jag. Och att mitt i detta bli förälskad. Ömsint och inkännande. Språket vackert. Och så händelsen med hunden. Den får boken att vibrera och glänsa om du frågar mig.
Kärleken är att jag vill att du finns. Oskar Kroon. Utgiven på Brombergs 2021. Det väldigt fina omslaget är gjort av Josefin Sundqvist.