Med jämna mellanrum vill jag vara en odlare. Jag vill kunna gnugga jorden mellan fingrarna och uttala mig om ph-värde och balansen med mull. Tror jag att jag skulle säga. För saken är den att jag inte kan ett skit om jord och att mina trädgårdsambitioner oftast stannar i tanken. Men ändå. Att kunna odla lite av sin egen mat, det vore fint.
Jag är verkligen inte ensam om tanken. Runt om i stadsdelen där jag bor står numera små avgränsade ytor med pallkragar där det växer grönkål och gurka och rabarber och annat jag inte vet namnet på. Det påtas och skördas som det inte gjordes för tio år sedan. De nya husen har alltid platser för odling.
Min nya kompis är Peter Streijfert. Eller i alla fall hans nya bok Odla i stan. I den berättar han just om hur (och varför) man ska odla på liten yta varhelst den finns. I sitt brandtal om stadsodling säger han: ”I alla stadscentra finns gott om platta tak, synnerligen lämpade för odling”.
Boken berättar i ord och helt fantastiska bilder om hur man kan odla på nya och klimatsmarta sätt. På fönsterbrädan, på balkongen, i odlingslådor och på tak. Författaren håller läsaren i handen och visar att så här kan du göra, så här kan alla göra! Entusiastiskt, ekologiskt, nyskapande. Och görbart tänker jag och glömmer bort att min koriander i köksfönstret just dött för att den blev utan vatten i två dagar. (Koriander är känsliga har jag förstått) .
Nu har jag en liten tomatplanta och jag planerar för en liten liten självvattnade odling på balkongen. Håll tummarna för mig!
Odla i stan av Peter Streijffert. Utgiven 2019 av Blue Publishing.