Stanna hos mig av Ayóbámi Adébáyó, årets bok?

En välskriven, smart, vacker och berörande roman som tar sin början i Nigeria på 80-talet. Yejide och Akide träffas och förälskar sig när de båda studerar vid universitetet. De är moderna unga människor i ett Nigeria som fortfarande präglas av äldre seder och bruk, vilket blir extra tydligt då deras äktenskap blir barnlöst. Trots att Akide lovat Yejide att aldrig någonsin ta en andra hustru övertalas han av sin mor att göra just detta. Yejide är förkrossad både över makens svek och sin innerliga längtan efter barn.

Jag blev djupt gripen av Stanna hos mig. Yejides hudlöshet i sorgen och hennes oförmåga att förstå vad Akide döljer för henne, (och läsaren), är hjärtskärande. Romanen har många nyanser och är helt oförutsägbar inte minst genom sitt överraskande slut. Jag berättar alltså inte mer än så, vill inte förstöra läsningen för er. Stanna hos mig nominerades till det brittiska prestigefyllda bokpriset Baileys Woman´s Prize for Fiction och är nu nominerad till svenska Årets bok 2018. En av mina personliga favoriter till priset.

Utgiven av Piratförlaget 2017. Översättare: Erik MacQueen. Rösta på Årets bok här.

Hilma af Klint

Så här var det. Först var jag på Moderna museets utställning av Hilma af Klints konst. Det var väl 2013. Min goda vän Katarina och jag gick där och oh-ade och åh-ade och tystnade till sist inför dessa storverk. Fantastiskt är ett futtigt ord i sammanhanget. Vi fördjupade oss så småningom och undrade vad konstnären skulle säga om våra reaktioner. Konst överväldigar men vi såg eller kände aldrig andligheten eller något bortom konsten i sig. Skulle hon ha tyckt att den var bortkastad på oss?

Hilma af Klint var uppslukad av att berätta något för oss andra. Hon stod i sin målning i förbindelse med en annan värld där en sanning skulle presenteras och förmedlas. Det var viktigt att förstå vad målningarna stod för. Det var inte konst och skönhet som var det primära.

Jag har ägnat så mycket tid i mitt liv att försöka förstå religion och framförallt religiositet – det är mitt yrke, och också drivkraften till det yrkesvalet. Jag beundrar verkligen människor som Hilma af Klint som ville nå ett medel att förmedla. (Jag föredrar folk som predikar om sin övertygelse, framför de som sluter sig samman i mindre grupper där kunskapen bara kan fås genom invigningar och vägledningar inom gruppen.) Det måste vara en sådan frustrerande känsla hos Hilma af Klint, den att veta att man har en annan viktig kunskap om världsordningen men som omvärlden inte vill ta emot.

Att läsa romanen Hilma gör att det går att se den frustrationen, att förstå och närma sig henne. Inte minst är det också intressant att läsa om den konstvärld hon verkade i. Att vara kvinna i såväl den som i samtiden skildras av författaren Anna Laestadius Larsson så skarpt, kunnigt och spännande. Jag tror att Moderna museet presenterade af Klints tavlor som om de legat undangömda, oupptäckta i årtionden. Men i efterordet till romanen framgår att man fått erbjudande tidigare men inte varit intresserad. Bara en sådan sak.

Ja ni, sammantaget är det här en av de bättre böckerna jag har läst på länge. Och Hilma af Klint fortsätter att fascinera.

Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint. Anna Laestadius Larsson. Utgiven hos Piratförlaget 2017.

Björnstad av Fredrik Backman

I den lilla svenska staden Björnstad, minskar arbetstillfällen och invånarantal stadigt, men kärleken till stadens hockeyklubb är orubblig. När vi kommer in i handlingen står juniorlaget inför att spela en av klubbens viktigaste matcher någonsin och drömmen om att Björnstad åter ska bli ett namn att räkna med inom sporten glöder i invånarnas hjärtan.

Med en sportklubb som utgångspunkt har Fredrik Backman skrivit en djupt allvarlig roman om tonåringar, familjerelationer och sociala strukturer i ett Sverige av idag. Den läsare som förväntar sig texten ska genomsyras av Backmans humoristiska underfundigheter kan bli aningen förskräckt. Björnstad gräver djupare än så och när texten lockar till skratt fastnar fnisset i halsen. Kvar från tidigare böcker finns dock värmen, den ömsinta tonen, kärleken till den ofullkomliga människan och Backmans alldeles egna språkdräkt. Det är en roman med många nyanser och vältecknade karaktärer. Jag tycker Björnstad är en utmärkt bok, men jag ska inte sticka under stol med att jag inte är någon hockeyfantast. Jag ler sarkastiskt när sportklubbens direktör eller sponsorer öser ur sig sportfloskler, men jag blir också varm i hjärtat av tonåringen Amats succé på isen. Jag blir rasande över den machokultur som hockeyn skapar och jag hyllar Backmans sätt att åskådliggöra tonårsflickors utsatthet i en ung manlig värld.

Persongalleriet är mångfacetterat, sympatiskt och ”på pricken”. Alla typer finns liksom med! Jag tänker att det utan problem skulle gå att flytta karaktärerna till ett helt annat sammanhang. De är så skickligt tecknade att de skulle kunna befolka en annan del och en helt annan sorts Sverige och ändå vara lika trovärdiga. Fast till syvende och sist är förstås Björnstad en roman för alla som älskar idrott!

Utgiven på Piratförlaget 2016.

Brev från Europa: Bryssel och Gent och Göteborg

Sådana där blixtresor, jo de kan vara bra, men när man är hemma igen är det nästan som om de aldrig har hänt. Men jag var verkligen i Bryssel, i Gent och i Göteborg. Tjopp tjopp.

I Bryssel kunde jag mest tänka på att flygplatsen bara ett par månader tidigare varit utsatt för attentat. Jag hatar att jag fått de tankarna. Närvaron av militärer och vaktpersonal var påfallande. Och jag läser för att ta mig någonannanstans.

Sanning med modifikation, om Kouplan, en flykting som försörjer sig på att ta detektivuppdrag. Med ett skärpt sinne och lågmäld logik kan iakttagelser göras och gåtor lösas. Här är det ett barn som försvinner och att det inte visar sig vara som man kunde tro gör den här berättelsen så hemsk och sorglig. Kouplan var en bra bekantskap att göra och jag kan knappt vänta på att få läsa mer.

GentI Gent åker vi ut på landsbygden och tittar på slott och äter god glass. Jag kan inte nog understryka att Gent är en sådan bra plats att vara på. Åk dit! På kvällarna läser jag  Det nionde brevet och vilken överraskning! Jag hade ärligt talat ingen annan aning om vad den handlade om, bara hört att den är läsvärd.

Det är Lea, den allra rikaste markägaren på Gräsö som dör och till begravningen dyker det upp en mystisk man och bådar olycka. Och visst är det familjehemligheter som rullas upp här i nutid och tillbakablickar till då när resandefolket kom med sitt tivoli. Men det jag tycker mest om är berättelsen om Gräsö och förändringen från en blomstrande landsbygd med kor och mjölkproduktion, till dagens läge när den sista mjölkbonden, Leas son Walter, bestämmer sig för att sälja korna. Det är också Walter som jag tycker så himla mycket om. Sonen som blev kvar på gården, trots att mötet med en romsk flicka på tivolit skulle kunna ha förändrat så mycket. Till sin dotter Julia som kommit hem för sin farmors begravning säger han:

Men jag ska inte klaga. Jag har haft det bättre än många andra. Det har varit hårt arbete förstås och jag har ingen bildning att tala om och inte har jag sett världen, som du. Men jag vet vem jag är och varför jag stiger upp om morgnarna.

Värt att tänka på. Romanens upplösningen blir sådär, helt enkelt för att det är för många trådar som ska klaras ut på kort tid. Men i övrigt är det är sannerligen en fin roman att vara i.

Upplösningen i den här bloggyn är Göteborg, min bästa stad, som omfattas av det absolut blixtsnabbaste blixtbesöket. Tåg, taxi, göromål, taxi och tåg igen. Jag vevar ner fönstret och lyssnar till Hellström-repetition och känner doften av sommarblommor. Så kan det också vara.

Sanning med modifikation. Sara Lövestam. Utgiven 2014 av Piratförlaget.
Det nionde brevet. Catrin Ormestad. Utgiven 2016 av Wahlström & Widstrand.