Du är här av David Nicholls

Rapp dialog, det är det första jag måste säga om romanen! Och med mycket ömhet och humor. Här möter vi Marnie och Michael som via sin gemensamma vän Cleo uppmanas att göra en vandring i det vackra engelska landskapet tillsammans med några trevliga människor. Michael är en van vandrare som nu ska gå från kust till kust och är måttligt glad över Cleos idé att flera ska följa med. Marnie känner sig mest tvingad efter Cleos tjatande. Men en efter en troppar medvandrarna av, det är dåligt väder, mycket på jobbet, hemlängtan etc. Kvar är Marnie och Michael som kämpar på.

Vandringen blir prövande får man väl säga, men samtalen blir allt öppnare och hjärtan slits upp. Ensamheten. Längtan efter kärlek. Död. Allt kan avhandlas när regnet vräker ner.

Marnie är förresten frilansande förlagsredaktör. Det var också en rolig sak med boken. Nu jobbar jag själv blott och enbart med akademisk litteratur så väldigt sällan behöver jag rodna under redigering eller hålla reda på var människor är i förhållande till varandra i erotiska situationer. Men att läsa en gestaltning av det egna yrket är kul, och för min del händer det inte så ofta.

Nå, det blir en avgörande konflikt mot slutet av boken. Som ordnar sig. Och sammantaget är romanen en väldigt trevlig läsning! Och lite sugen på att vandra i deras fotspår blir jag allt.

Du är här. David Nicholls. Utgiven 2024 hos Printz Publishing på svenska i översättning av Cecilia Falk.

(PS, om jag får gnälla lite.: Fult omslag)

Frukostintervjun: Barbro Guaccero

Just nu läser vi Skuggan av pilträden av Barbro Guaccero, en spänningsroman som utspelar sig i Småland. Författaren själv bor i Italien sedan många år. Och vi är som vanligt nyfikna på frukostvanorna.

Hej! Vad äter du till frukost?
Te och en skiva rostat bröd, smör och hemgjord marmelad (av mina egna citrusfrukter) och en liten skål med två pärlor Omega 3 och en multivitamintablett. Alltid det samma. Jag är ingenting för stora frukostar, men de får gärna ta lång tid ändå.

Vad läser du helst till frukost, tidning eller bok?
Jag brukar läsa tidningarna på nätet, en italiensk och en svensk, men när jag arbetar som bäst med en bok, läser jag om det jag skrev dagen innan.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Oj, det jag för tillfället läser. Eller kanske en klassiker som en vidsidanombok att läsa ur då och då.

Vad läser du just nu?
I munkens skugga av Helena Thorfinn

Vilken bok är den första du minns?
Pricken av Margret Rey. Sönderläst älkslingsbok när jag var liten. Jag var nog själv en Pricken.

En bok som betytt mycket för dig?
Uppslukande läsning har varit Hundra år av ensamhet av Márquez och Leoparden av di Lampedusa. En läsning som jag ständigt kommer tillbaka till är Prousts På spaning.

Och så funderar vi över vad du använder som bokmärke?
Jag vet inte riktigt om jag vågar bekänna det här, men jag viker hundöron. De kan aldrig trilla ur.

Superbra ju. Hundöron gillar vi också. Skriver du på något nytt?
Ja, det gör jag faktiskt. Min bok nummer två i trilogin om poliserna i Vidstad är nästan klar och skall ut i oktober 2024. Trean är på synopsstadiet.  

Roligt! Vi gillar ju bokklubbar, är du med i någon?
Ja självklart, SWEA:s internationella bokklubb EMA som är öppen för  SWEA:s alla medlemmar runt om i världen och Svenska Kyrkans i Rom Bokklubb.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i
hyllan
?
Känsligt kapitel. Mina ambitioner är mycket bättre än utförandet. Tanken är att ha en bokhylla för facklitteratur: konst, trädgård, mat, historia mm och spridda bokhyllor med skönlitteratur som skall vara sorterade i strikt bokstavsordning efter författare, men i praktiken hamnar mina böcker ofta lite huller om buller för att de inte får plats. Det där är ett ständigt dåligt samvete.

Ändå ett härligt problem att ha. Tack för intervjun och ha en fin dag. Hälsa alla hundarna!

Bokfrukost om Allt jag önskar mig till jul

Höstens tema i frukostbokklubben är Naturen. Nu ville vi avsluta med en smällkaramell av juligt slag och högg på julgranen på omslaget till Allt jag önskar mig till jul. Natur!

Nick har blivit av med jobbet och har svårt att hitta ett nytt. Han bor tillsammans med sin bästa kompis Matt som verkligen ställer upp och är ett stöd. Så dyker det upp ett jobb som … jultomte på ett köpcenter! Inte drömjobbet precis men Nick gör vad han ska. Som av en händelse jobbar det en söt kvinna i caféet intill och när hennes son sätter sig i jultomtens knä och önskar att hans mamma ska bli glad igen vet Nick vad han ska göra. Tussa ihop henne med sin bästa kompis. De är ju som gjorda för varandra! Ett litet problem bara, Nick blir ju så kär i henne.

Vi sitter på Vetekatten med våra saffransbullar och nickar enstämmigt att det var en lättläst historia. Ord som ”söt” och ”gullig” använder vi flitigt. Vi uppskattar vänskapen mellan Nick och Matt och att lösningen på ”hela problemet” är trevlig. I sin genre är den här boken välberättad, säger vi. Författaren vet hur man skapar en tydlig historia med början, mitt och slut, tydliga konflikter och vändpunkter och en happy ending som crescendo.

Och därmed var höstens sista bokfrukost klar. Nästa säsong står roman-mannen i centrum.

Pendlarsällskapet av Clare Pooley

Förr pendlade jag från Stockholm söderort till jobbet. Femton minuter dit och femton minuter hem gav trettio sidor läsning varje dag. Åkte jag 08.01-vagnen satt i stort sett alltid en lika läsande kvinna snett mittemot. Vi pratade aldrig, men smygkikade på varandras bokomslag och det hände att jag bestämde nästa bok efter hennes bokval. Efter flytt blev det spårvagnen fem minuter, jag hann knappt få upp en bok och numera frilansar jag på hemmakontoret så ingen pendling alls.

När jag läser Pendlarsällskapet kanske jag inte direkt längtar efter pendlandet, men jag längtar efter en Iona som verkligen vet hur man förgyller resandet. Te-termos och macka på vägen till jobbet, en färdigblandad gin och tonic till hemresan. Enastående!

Iona är människokännare av rang. I sin ”hjärtespalt” på en tidning vägleder hon människor genom livet. (Ja, chefen på tidningen är förstås en skitstövel och tycker Iona är för dammig och gammal för det unga fräscha magasinet. Och ja, han får så småningom många sura äpplen att bita i. ) Bland Ionas pendlarresenärer finns en rad olika personligheter med blandade bekymmer. I olika kapitel får vi följa dem och lära känna dem, deras tillkortakommanden och drömmar. Kärlek och jobb. Skola och teater. Alla har de dörrar de borde öppna.

Trevlig, lite småputtrig läsning där allt ordnar sig på slutet. Vänskap när den är som bäst.

Pendlarsällskapet. Clare Pooley. Utgiven 2022. På svenska samma år av Printz Publishing, i översättning av Katarina Falk