Etikett: Printz Publishing

Publicerat

Pendlarsällskapet av Clare Pooley

Förr pendlade jag från Stockholm söderort till jobbet. Femton minuter dit och femton minuter hem gav trettio sidor läsning varje dag. Åkte jag 08.01-vagnen satt i stort sett alltid en lika läsande kvinna snett mittemot. Vi pratade aldrig, men smygkikade på varandras bokomslag och det hände att jag bestämde nästa bok efter hennes bokval. Efter flytt blev det spårvagnen fem minuter, jag hann knappt få upp en bok och numera frilansar jag på hemmakontoret så ingen pendling alls.

När jag läser Pendlarsällskapet kanske jag inte direkt längtar efter pendlandet, men jag längtar efter en Iona som verkligen vet hur man förgyller resandet. Te-termos och macka på vägen till jobbet, en färdigblandad gin och tonic till hemresan. Enastående!

Iona är människokännare av rang. I sin ”hjärtespalt” på en tidning vägleder hon människor genom livet. (Ja, chefen på tidningen är förstås en skitstövel och tycker Iona är för dammig och gammal för det unga fräscha magasinet. Och ja, han får så småningom många sura äpplen att bita i. ) Bland Ionas pendlarresenärer finns en rad olika personligheter med blandade bekymmer. I olika kapitel får vi följa dem och lära känna dem, deras tillkortakommanden och drömmar. Kärlek och jobb. Skola och teater. Alla har de dörrar de borde öppna.

Trevlig, lite småputtrig läsning där allt ordnar sig på slutet. Vänskap när den är som bäst.

Pendlarsällskapet. Clare Pooley. Utgiven 2022. På svenska samma år av Printz Publishing, i översättning av Katarina Falk

Publicerat

Snäcksamlarna av Rosamunde Pilcher

Före bokbloggandet med recensionsexemplar, Storytel och snabblånade e-böcker brukade jag ofta läsa om mina favoritböcker. Något jag saknat även om jag älskar att all ny litteratur ligger för mina fötter och att jag bara kan läsa och läsa. Jag har i alla fall bestämt att 2022 ska bli ett omläsningsår och först ut blev brittiska Rosamunde Pilchers Snäcksamlarna som jag läste på 90-talet.

Det finns alltid en risk med att läsa om böcker man tyckt mycket om, man vet aldrig om de fortfarande håller, men det tycker jag att Snäcksamlarna gör. Valde förstås att inte läsa om mitt gamla svenska pocketexemplar utan lyssnade till boken på engelska via ljudbokstjänsten Audible. Det handlar om 64-åriga Penelope Keeling som håller på att återhämta sig från en hjärtinfarkt, hon har 3 vuxna barn varav två är riktigt odrägliga och giriga. Penelopes far, Lawrence Stern, som var en berömd brittisk konstnär har börjat komma i ropet igen och barnen vill därför att Penelope ska sälja sin älskade målning ”Snäcksamlarna”, vilket utlöser en familjekris. Som tur är har Penelope kraft att stå emot och handla enligt sina egna önskningar.

Snäcksamlarna utspelas både under 40-tal och 80-tal och det var 40-talsskildringen som jag mindes bäst. Jag blev även denna gång djupt gripen av Penelopes liv i Port Kerris, Cornwall under kriget. En tid som formade henne för all framtid med minnen hon bevarar djupt inom sig och som hon aldrig anförtror någon. Hon har heller aldrig återvänt till Port Kerris, det gör för ont. Om ni är svaga för det brittiska ska ni definitivt läsa Snäcksamlarna, välskriven, varm och aningen bitterljuv. (Jag är väldigt svag för det bitterljuva, men tala inte om det för någon.)

 Feelgood-förlaget Printz Publishing gav 2021 ut tre av Pilchers romaner på nytt, Vägen hem, När stormen kom och September. Min bloggy om Vägen hem hittar ni här och läs mer om Rosamunde Pilcher här. 

Publicerat

Vägen hem av Rosamunde Pilcher

Vid en gigantisk bokhylle-rensning i höstas hamnade många av mina gamla pocketböcker i pappersåtervinningen. Fanns förstås några som jag inte kunde skiljas ifrån trots deras tufsiga yttre och bruna blad. Två av dessa dyrgripar var böcker av Rosamunde Pilcher, Vägen hem och Snäcksamlarna.  I år ges Vägen hem och två andra av Pilchers romaner ut på nytt av Printz Publishing.

Det var med en viss oro jag tog mig an omläsning av Vägen hem. Jag vet att jag älskade boken när jag läste på 90-talet, jag var dock inte riktigt säker på om den fortfarande skulle hålla måttet.  Jag tycker att den gör det. Visst är den oavlåtligt brittisk, käck och glättig, karaktärerna, (nästan alla), är både glada, snälla och empatiska, men det funkar. Det fungerar nästan löjligt bra! (Om vi levde i en värld med människor som Rosamunde Pilcher skapat skulle livet vara lättare).

Vägen hem utspelas mellan 1935 – 1945 och boken hjältinna Judith Dunbar är 14 år när romanen börjar. Hon ska börja på internatskola i Cornwall medan hennes familj bor i Singapore där hennes far arbetar. Judith trivs på skolan och blir vän med Loveday en flicka ur societeten och snart har Judith tagits upp i kamratens familjekrets på godset Nancherrow i Cornwall där man före kriget lever ett glatt och bekymmerslöst liv. Kriget smyger sig dock närmare med sitt oundvikliga mörker och de som är unga måste acceptera att sätta sitt liv på vänt. Egentligen är nog Vägen hem en uppväxtskildring och kanske också en generationsroman eftersom boken är tillägnad ”alla som var unga då”. Jag gav förresten boken till min dotter när hon var 13 och hon älskade den.

Gillar ni feelgood ska ni absolut läsa, låt er inte avskräckas av att boken är 700 sidor lång eller att den på Storytel har en speltid på 38 timmar och 52 minuter. Det finns inga onödiga ord eller kapitel i romanen och den har ett fantastiskt driv. Jag lyssnade klart under 4 lediga dagar trots att jag sysslade med mycket annat. Nu ser jag fram emot att läsa om Snäcksamlarna.

Utgiven på Printz publishing 2021. 

Publicerat

Juni, juli, halva augusti av Marie-Louise Marc

Jag har alltid uppskattat de svenska feelgoodförfattarna mer än de brittiska som jag tycker får oförtjänt mycket cred ibland. En av mina favoriter är Marie-Louise Marc som skrev den humoristiska och varma trilogin om Betty. Om ni inte har läst, gör det!

Marcs senaste roman Juni, juli och halva augusti handlar om läraren Hanna som planerar en sommarsemester i Frankrike med väninnorna, men som istället hamnar i Jämtland hos sin mormor. Olyckan har varit framme och mormor behöver hjälp. I närheten av byn bor Hannas stora ungdomskärlek Mattias, mannen hon aldrig fick. Han har gård, en liten dotter och är inte alls vad Hanna söker, (även om han är singel). Naturligtvis slår det gnistor om paret direkt, även om de gör sitt bästa för att kväva elden. Samtidigt gror en vänskap mellan hans 9-åriga dotter Felicia och Hanna.

Jag är väldigt svag för det bitterljuva temat ”Vi som aldrig fick varandra”. Kanske det beror detta på mitt idoga läsande av Hjalmar Gullbergs dikter i tonåren, han byggde mycket av sitt diktande på melankoliskt betraktande av kvinnan han älskade djupt, men aldrig fick.

Jag skriver inte mer än så, det finns tragik, humor och oväntad vändning som läsaren inte ska veta något om. ( Inga spoilers här alltså). Vi gjorde en frukostintervju med Marie Louise Marc för ett par år sedan, den hittar du här.

Juni, juli och halva augusti är utgiven på Printz Publishing 2020.