Etikett: Printz Publishing

Publicerat

Nu är det vår tur i julkalenderbloggstafetten

London 6 december 2015 – Bell&Crown

– Vill du ha lite mer glögg, Maggan? Eller glögg är det ju inte, varmt vin kanske. Gud vad du fick bråka för att få in det. Engelsmännen kanske tycker det är äckligt. Eller konstigt.
– Britterna behöver varmt vin i sin råkalla kyla, de vet bara inte om det än!
– Det är ett ett mycket fint ställe, roligt att vi kan prata om Sista brevet från min älskade här i London. On location så att säga. Men faktum är att jag läste boken i Paris. Sträckläste. Det var min första Jojo Moyes. En intressant och verkligen välberättad historia.
– Jag är ytterst svag för bitterljuva kärlekshistorier och här levererar Jojo Moyes alltid! Sedan gillar jag hennes manliga hjältar, lite Jane Austen-rekorderliga och detta är enligt mig ett mycket högt betyg!
– Ja! Vi får väl säga att det handlar om Jennifer som är gift (med en träbock, om du frågar mig) men träffar sin love of her life. Genom en serie förvecklingar skiljs de åt men de underbara brev de hann skicka dyker upp många år senare. Och Anthony, han är en riktig underbar människa. Lite bufflig, lite känslig, mycket charmig.
– Jag gillar att upprinnelsen till dramat är nedläggningen av en ”gammaldags” tidningsredaktion där den unga journalisten Ellie hittar kärleksbreven när man städar ur arkivet. Anthony var en gammaldags tidningsmurvel, så naturligtvis återfinns hans gamla kärleksbrev i ett tidningsarkiv. Jag gillar Ellie! Jag slås också av hur annorlunda det var för en ung kvinna i början av 60-talet mot hur det är idag. Men jag gillar skildringen från 60 talet, jag tänker på Elisabeth Draper i tv-serien Mad men, att Jennifer måste sett ut ungefär så, skörstark liksom
– Ellie, jo jag gillar henne också och framförallt hur hon och Jennifer kontrasteras. Det blir som du säger tydligt vilken utveckling som har skett. Att vi sitter så här, i den här miljön, det skulle inte varit aktuellt på 60-talet. Jag är glad att det är 2015. Tycker du att London kommer till sin rätt
– Nja, London finns mer i bakgrunden än som huvudperson. Fast det är en väldigt brittisk roman, jag tycker alltid Jojo Moyes är väldigt brittisk i det hon skriver även när hon skriver om Frankrike under kriget som hon gör i Sophies historiaFast vad som är brittiskt eller Londonskt är kanske mer en känsla som säger mer om mig än om Jojo Moyes böcker.
– Jag har ingen Londonkänsla alls, men det beror helt och hållet på min miljö för själva läsningen. Kanske skulle vi gå och titta på någon adress?
– Vi kanske ska  uppsöka Fleet Street denna ärevördiga tidningsgata? Fast jag har fina bilder i ”my minds eye” vill nog ha kvar dessa precis som de är. Men du, vad jag gillar bra skrivna bladvändarkärleksromaner! Mycket mer än bladvändardeckare!
– Men jag håller med dig! Jag blir lika förvånad varje gång jag upptäcker det. En bladvändarkärleksroman. Underbart ord. Så skål då, för det och för  Jojo Moyes.

– – –

Julkalenderbloggstafetten kommer från Sofies bokblogg. Vi fick pinnen av Bokdivisionen och efter oss kommer vår vän Den läsande Kaninen.

 

Publicerat

Brev från Europa: Bryssel, Gent och Paris

Jag vill resa lätt. 10 dagar resa, men inte checka in något bagage. Ett litet urval kläder som kan tvättas i ett handfat. Ett block för de uppgifter jag ska genomföra. Inga böcker i pappersform, helst.  Då sätter ångesten in: Räcker det med att ta med bara läsplattan? Tänk om den går sönder! (Lugnande ord: det finns väldigt många ställen att handla böcker i Europa) Tänk om den går sönder på flygplanet! (Lugnande ord: du kan läsa tidningen, eller på mobilen).

Jag slutläser den Blå tråden på planet ner till Bryssel. Anne Tyler är en författare jag uppskattar mycket. Någon gång har jag försökt läsa hennes allra tidigaste böcker, men är det inte lite för ofta väl skruvade karaktärer och lite putslustigt? Men nu är det bara bra. En dramatisk vanlig vardag utan den dramaturgiska kurvan. Man läser på ändå. Här är det en familj i fokus, där den näst yngsta – men vuxna – sonen alltid tenderar att inte komma att inte vara tillgänglig. Hans frånvaro präglar de andra och när han kommer blir det stort hallå. Men berättelsen tar helt andra vägar, vi får kliva tillbaka i historien och får andra berättelser som kanske kan förklara varför en familj blir det den blir. Jag noterar att romanen har mycket dialog, är det därför det känns som jag är en del av den här familjen?

I Gent skiner solen nästan varje dag och jag hittar nya stråk och intressanta områden att besöka, Inte minst biblioteket det gamla och det nya, men det får bli en egen bloggy. Jag jobbar mycket och huvudet är upptaget av arbete. Läsningen får bli anpassad till det. En liten lättläst karamell om en biograf i Paris. DEN följer den dramaturgiska kurvan exakt. Förhoppningen är att boken ska ge mig några nya gator att besöka i Paris. Men så är det inte.

hostJag fortsätter med Jenny Colgans Det lilla bageriet vid strandpromenaden. Jag älskar Jenny Colgan. Stundtals också hennes böcker. Den här får mig att vilja flytta dit tidvattnet är avgörande och längtan efter lunnefåglar blir stark. Här är det Polly som, efter att hennes företag kraschat och relationen med pojkvännen likaså, flyttar ut till Cornwall någonstans för att slicka sina spår. Det visar sig att hon är helt grym på att baka. En rar bok, trots död och skilsmässor, tänker jag när jag lördagsledigt sitter i Jardin Luxembourg i strålande solsken. Allt ordnar sig.

Jag avslutar med Jojo Moyes Sista brevet från min älskade. En sträckläsningsbok (som de övriga i den här bloggyn) om Jennifer som träffar sin stora kärlek. Genom en serie händelser, som jag brukar sammanfatta 2000 år i föreläsningar om religion, kommer de ifrån varandra. Ramberättelsen är journalisten som av en slump råkar hitta deras kärleksbrev och blir en viktig länk i kedjan. Om de träffar varandra? Men läs nu boken. Det är den sannerligen värd.

Läsplattan har 69 % batteri när jag landar på Arlanda. Puh.

Publicerat

Bara en boknörd kan vara hjälplöst förälskad i sin läsplatta.

2014-11-21 22.16.00Den ser inte mycket ut för världen, 15 cm hög och 11 cm bred. Den väger heller inte mer än 259 gram och då har jag vägt den med det  vackra röda läderfodralet på. Jag talar om min nya läsplatta Kobo Aura.

Namnet Kobo är ett anagram för  book, (engelskans bok), och en Kobo stödjer epub-formatet för E-böcker som vi använder oss av i Sverige. Trots att läsplattan gjord i Kanada med japansk teknik är det enkelt att låna böcker på svenska bibliotek och att köpa böcker från svenska nätbokhandlare, ingen format-omvandling behövs. Kobon har bakgrundsbelysning med dimmer och om man investerar i ett magnetfodral kan man enkelt starta och stänga av. Det finns många fiffiga och enkla lösningar och plattan svarar direkt.  Nej, jag får inte provision från Kobo, jag är bara så utomordentligt nöjd med mitt köp.

Jag har tidigare haft en svensk läsplatta, men efter att ha uppdaterat till en ny, (råkade trampa ihjäl den första), har det bara varit krångel. Synd, för jag tror att många som köper en svensk läsplatta är lite osäkra på tekniken och om plattan då är av sämre kvalitet ger man gärna upp.

Via Kobo läsplatta kan man köpa böcker från Kobo e-bokhandel direkt till plattan. Främst på engelska men även andra språk finns representerade. Till min förvåning hittade jag också några svenska böcker. Mest ”håret på armarna reste sig” var att jag hittade Printz Publishings E-böcker på svenska. Jag hade således nöjet att genom ett enkelt klick köpa Lisa Jewells Fågelburen. För det är det där med ett enkelt klick är det enda som eventuellt skulle kunna vara negativt med en läsplatta, man har en tendens att köpa väldigt många böcker.

Fast vad gör det att man har för många E-böcker, de kräver ju inga bokhyllor eller hur? ( Säger hon med omkring ett femtiotal olästa analoga böcker i klädkammaren.)

Publicerat

Kvinnan som gick till sängs ett år av Sue Townsend.

sue_svartvit[1]Sommarens impulslån på biblioteket visade sig vara makalöst rolig, välskriven och skruvad. Lägg till att boken klassas som en feelgood och att den utan tvekan är den är den roligaste bok jag läst på flera år.

Eva visste redan innan hon gifte sig med Brian att det var alldeles fel, ändå gjorde hon det. Hon blev mor till tvillingar och livet fortsatte rulla på. När tvillingarna flyttar hemifrån behöver hon inte härda ut och låtsas längre, hon går till sängs och stannar där ett år. Ett mycket händelserikt år för hennes närstående, vilket Townsend skildrar på knivskarp prosa.

Jag måste ju fråga mig hur jag kunnat missa hela Sue Townsends författarskap?  Townsend som dog 68 år gammal tidigare i år var älskad för sina böcker om Adrian Mole, men har även skrivit annat. Visst har jag hört talas om henne, men har som sagt inte läst en enda rad.

En makalöst rolig bok således, men någonting bubblar under ytan. Den lätt flytande texten är skriven av någon som levt i denna världen ett tag, någon som känner sorg och pessimism över människans totala självupptagenhet. Någon som precis som huvudkaraktären Eva söker efter äkta godhet. Under läsningen kommer det plötsligt över mig att trots att jag skrattar mig hes, också läser en mörk satir över vår samtid. Fast vet ni, jag är ju en sån´ som ibland har svårt att skratta åt Patsy och Edina i ” Helt Hysteriskt” bara för att jag sympatiserar så med Edinas dotter Saffrons öde att ha en kvinna som Edina till mor. Så  strunta i mig och läs!

För jag lovar att ni kommer att skratta och bland annat  läsa den roligaste begravningsakts-skildring som någonsin nedtecknats i ett ordbehandlingsprogram.

Kvinnan som gick till sängs ett år är mycket förtjänstfull översatt från engelskan av Pia Printz, utgiven av Printz Publishing 2013.