Etikett: Printz Publishing

Publicerat

Alla mina vänner är superhjältar

Först tänker jag på vilka citat jag ska ha med i min bloggy. Det eller det eller det? Jag hundöreviker sida efter sida. Sen kommer jag på att det bästa är ju att läsa hela boken. För att man ska fatta hur det fungerar med superhjältar.

Det är sant att de flesta superhjältar har lustiga namn. Men de måste komma på namnet själva. Tänk dig hur svårt det skulle vara. Prova själv: koka ner din personlighet och dina förmågor till ett enda uttryck eller en bild. Om du kan göra det, är du antagligen en superhjälte.

Jag grubblar som fan. Man vill ju att det ska vara något positivt. Som Mina Ögon Får Dig Att Smälta eller Gröna Fingrar eller kort och gott Trevlig. Inte vill jag ju vara Slöfocken eller Hör Vad Jag Säger eller Humörsvängaren.  Men det är så att det inte  nödvändigtvis är det positiva i personligheten som är ens superkraft. Det kan vara någon del som man hatar och vill amputera. Det är svårt. Kanske är jag ingen superhjälte?

Huvudpersonen i romanen, Tom,  är inte heller det. Det är däremot hans fru Perfektionisten. Av olika skäl har Tom blivit osynlig för just henne. Hon ser honom inte. Hon hör honom inte. Hon känner honom inte. Istället är hon helt övertygad om att han övergivit henne och bestämmer sig för att lämna Toronto och glömma Tom. Hans sista chans är här nu. Han måste hitta någon lösning och få henne att åter se honom. Han går vid hennes sida ombord på planet till Vancouver och förändringen måste ske innan planet landar.

Jag tycker om kärlekshistorien. Den är absurd och finstämd och påminner om känslan i The tiny wife. Och jag gillar superhjälte- idén supermycket. Men jag blir snurrig av alla superhjältar som i strid ström kliver fram och presenteras i boken. Ibland får det berättelsen att stanna av och jag tänker: Men inte en till!

Men det är klart. Toronto har 249 superhjältar som behöver få plats. Hur många finns i Stockholm?

Alla mina vänner är superhjältar. Andrew Kaufman. Utgiven 1999, tror jag. På svenska av Printz Publishing, 2012.

Publicerat

Jag tror jag älskar dig av Allison Pearson

Jag ser fotografiet framför mig. Publicerad i någon av kvällstidningarna dagen efter hans sverigebesöket i maj 1974. Hon är i bildens centrum, med handen framsträckt och ögonen tårfyllt riktade mot idolen som står ovanför på scenen.  Han är David Cassidy. Och hon är min klasskamrat i sjuan, som älskade sin idol lika intensivt som Petra i romanen Jag tror jag älskar dig.

Åh vad det är fint med idoler! Jag hade många under tidiga tonåren och kärleken till dem kombinerade jag med att dra upp riktlinjer för framtiden. Det vill säga: jag planerade bröllop. I detalj med bordsplacering och allt. Eftersom jag på tidigt sjuttiotal planerade att flytta till Fagersta på heltid var de flesta av mina bröllopsplaner förlagda till Västanfors kyrka, och med middag på Åvestbo slott. Till exempel var det där jag planerade att gifta mig med Björn Borg och i gästlistan hittar vi såväl Ralf Edström som kungen.

Sen la jag av den där bröllopsplaneringen och älskade bara besinningslöst ändå. Som David Byron i Uriah Heep. Ta en titt  på vad jag fick se när bandet var på Gröna Lund 1975. Man förstår ju att jag var madly in love!

Trots bröllopsplaneringen (vilket oss emellan handlade mer om lust till struktur och organisation) var jag aldrig i närheten av roman-Petras frenesi. Hennes förhållande till Cassidy är intensivt, svartsjukt och hett. Hon kan allt om honom, men så har hon också David Cassidy Magazine som kommer ut regelbundet och ger alla detaljer man någonsin behöver. David själv skriver där brev till sina fans. Väl?

Tjugofem år senare hittar Petra ett brev bland sin mammas kvarlåtenskap. Ett brev som är lika gammalt och som meddelar att Petra vunnit en tävling och där priset är att träffa David Cassidy himself. Tjugofem år försent, vem bryr sig, Petra bestämmer sig för att bringa in sitt pris.

En charmig berättelse där första halvan, tonårstiden,  blir alldeles för detaljerad och oallmängiltig om man inte idoldyrkat Cassidy själv. Men den andra halvan med den vuxna Petra är mer intressant att läsa och så där smågullig och mysvarm.

Jag tror jag älskar dig. Allison Pearson. Utgiven av Printz Publishing 2011.

_______

Bonus!