Min storslagna död av Jenny Jägerfeld

Idag gästas vi av en storläsare, Adrian 12 år. Han har läst Min storslagna död och säger så här:

Boken handlar om Sigge som får en inbjudan till att gå med i bröderna Six Ten (Sixten) Mushroom (Karl-Johan) rap-grupp. Sedan inser han att det inte var en bra idé, för att han inte ville stå på scenen och rappa. Därför blir han dragen på massa äventyr med dem, som till exempel att han blir medtvingad till en skatebutik som är i en annan stad och han får massa skäll för det.

Det finns också ett element i boken som gör att man vill bara läsa vidare. Handlingen är bra och inte så rörig eftersom den baserar på de tidigare böckerna. Jag har läst de tidigare böckerna i serien och tycker att det passar väldigt bra med tanke på storyn, som nu fortsätter i denna bok. Det är ju saken med att man har en nedräknare i början av kapitlen till hur långt tid det är kvar tills att det smäller liksom. Sedan att Sigge också skriver de där raptexterna helt själv är också väldigt strongt av han. Sedan när det kommer till själva framträdanden och att han är med där och rappar.

Jag tyckte den här boken var bra eftersom att den innehöll bra textuppbyggnad, bra historia. Överlag tycker jag att det är en bra bok.

Ordbrodösen

Det händer mig inte ofta. Det där att jag öppnar en bok och (så gott som) läser den utan att avbryta. Men med Ordbrodösen var det så. Jag hade inte ens funderat på att läsa den. Men så såg jag en presentation med författaren Anna Arvidsson och troligen är hon ordbrodös för jag gick omedelbart och skaffade boken när hon var klar. En ordbrodös kan ju med skrift styra sin omvärld.

Jag öppnade romanen och läste den i ett svep. Välskriven, spännande, annorlunda om den 18-åriga Alba som ska axla manteln som ordbrodös. Den uppgiften har gått i arv i flera generationer och nu är det hennes tur. Men det uppstår förstås problem och nu måste de redas ut.

Det går att läsa boken som en spännande driven berättelse om kampen om makt. Eller också kan man läsa om en ung kvinna som levt ganska isolerat på landsbygden och som börjar vidga sina vyer . En klassisk utvecklingsroman.

Men oavsett. Lyd mig. Läs den.

Ordbrodösen. Anna Arvidsson. Utgiven 2017 på Rabén & Sjögren

Berlin på tre böcker – den andra

Berättelsen om hur jag läser den andra boken är mycket tråkig. Jag ligger i sängen på hotell Circus och läser ut den på två timmar. Kurragömma av Petrus Dahlin. Själva boken är dock mer spännande. Men jag tror att jag är för gammal för den, för jag irriterade mig omedelbart på förutsättningen för händelseutvecklingen, nämligen att den hårt arbetande mamman blir tvungen att lämna sin 13-åriga dotter, Astrid, i ett ödsligt beläget hus i Spanien. Den ursprungliga planen hade varit att vara där hela familjen, men så drunknade pappan . I sorg åker mamma och Astrid dit för att göra den där vandringen som planerats. Nu hopar sig kriserna på mammas jobb så hon kan inte åka tillbaka till Astrid i Spanien. Well… Men köper man det, vilket säkert yngre människor gör, får man sig en spännande spökhistoria till livs.

circusPå platsen har det nämligen skett en olycka med barn som drunknat. Nu kommer de tillbaka som spökbarn och närmar sig Astrid. Först lekfullt, sen alltmer hotfullt, elakt och otäckt. Vatten och drunkning är två starka element och utmaningar både för boken och för Astrid.  Vore jag tio skulle jag få ideliga maghugg av rädsla.

Men jag ligger i sängen och det är ljust utanför fönstret.

Kurragömma. Petrus Dahlin. Utgiven av Rabén&Sjögren 2015.

M varken mer eller mindre

Maj är en sådan tjej som jag både var rädd för och samtidigt beundrade i tonåren. Lite svart och svår, alltid beredd med en cigg, ganska lätt att få killar. När jag läser om henne som vuxen gör jag det med samma blandade känslor. Men av andra skäl. Eller kanske för att jag inte riktigt begriper mig på henne. Jag tycker om att läsa om någon som just har lämnat gymnasiet, som är lite vill och inte vet vad nästa steg är. Jobb? Utomlands? Universitetet? Hon bor hos sin pappa och hans tjej. Varje månad flyter det in en rejäl summa pengar från mamman. (Är hon död? Jag fattar inte. Plats i Majs liv har hon inte alls.)

Läget på kärleksfronten är blandad. Av de fyra män hon träffar är det en hon slutligen bestämmer sig för. Inte den jag först trodde. Idén om att dela upp bokstäverna i bra och dåliga bokstäver ställer till det när Marcus kommer. K är ju en dålig bokstav, hon borde ju passa sig här. I tankarna byter hon ut mot ett C och se där,  då funkar det bättre.

I övrigt då? Smart berättelse, välformulerad med oväntade vändningar och med en dialog som funkar bra. Ser fram mot att läsa mer av författaren helt enkelt.

M  varken mer eller mindre. Petra Backström. Utgiven av Rabén & Sjögren 2015