Nej, jag får inte ihop den här boken. Den är mörkare än tidigare böcker från Sarah Dessen, men det är inte det. Det är luckor i logiken som jag inte förstår. I den här romanen är det Ruby som är huvudperson, hon har bott tillsammans med sin mamma tills mamman en dag drar och inte kommer tillbaka. Ruby är 17 år och försöker leva vidare som vanligt. Morsan kommer säkert tillbaka. Men veckorna går. Elen stängs av när ingen betalar räkningen. Värmen försvinner av samma skäl. Matpengarna tar slut. Då blir Ruby upptäckt och de sociala myndigheterna letar upp en storasyster där nu Ruby förväntas bo. Systern Cora har studerat, skaffat sig ett bra jobb och gift sig med en trevlig man som tar emot Ruby med öppna armar.
Saker jag inte förstår: Ruby har tagit hand om sig själv så gott som hon har kunnat, men ställer tämligen enkelt om sig till att vara familjens lilla flicka som måste omhändertas. En liten rymning, men det är allt. Varför är hon inte mer självständig mot sin syster? Sedan kommer julen och då vill Coras man fira med buller och bång. ”Han är till skillnad mot oss van vid det”, säger Cora till Ruby. Något slags jul måste de ändå haft i barndomen. Visst, morsan deras söp och skapade oordning i deras liv, men ändå – julen måste ha funnits om än inte i gullegull-stil. Och pappan? Fanns det inte ett mer vardagligt liv när han bodde där? Brytningen mellan systrarna när storasyster försvann är knepig. Cora säger att hon sökte kontakt, men att mamman hindrade det genom att flytta. Det fanns väl tusen chanser att bara stega in på lillasysters skola, till exempel?
Ni kanske har bilden klar för er. Jag har det inte. Så jag tappar lite, hör och häpna, intresse för den här boken. Men ser fram mot nästa!
Du är aldrig ensam. Sarah Dessen. Utgiven 2014. På svenska av Rabén & Sjögren 2015, i översättning av Ylva Kempe.