Dramatisk Dessen

Nej, jag får inte ihop den här boken. Den är mörkare än tidigare böcker från Sarah Dessen, men det är inte det. Det är luckor i logiken som jag inte förstår. I den här romanen är det Ruby som är huvudperson, hon har bott tillsammans med sin mamma tills mamman en dag drar och inte kommer tillbaka. Ruby är 17 år och försöker leva vidare som vanligt. Morsan kommer säkert tillbaka. Men veckorna går. Elen stängs av när ingen betalar räkningen. Värmen försvinner av samma skäl. Matpengarna tar slut. Då blir Ruby upptäckt och de sociala myndigheterna letar upp en storasyster där nu Ruby förväntas bo. Systern Cora har studerat, skaffat sig ett bra jobb och gift sig med en trevlig man som tar emot Ruby med öppna armar.

Saker jag inte förstår: Ruby har tagit hand om sig själv så gott som hon har kunnat, men ställer tämligen enkelt om sig till att vara familjens lilla flicka som måste omhändertas. En liten rymning, men det är allt. Varför är hon inte mer självständig mot sin syster? Sedan kommer julen och då vill Coras man fira med buller och bång. ”Han är till skillnad mot oss van vid det”, säger Cora till Ruby. Något slags jul måste de ändå haft i barndomen. Visst, morsan deras söp och skapade oordning i deras liv, men ändå – julen måste ha funnits om än inte i gullegull-stil. Och pappan? Fanns det inte ett mer vardagligt liv när han bodde där? Brytningen mellan systrarna när storasyster försvann är knepig. Cora säger att hon sökte kontakt, men att mamman hindrade det genom att flytta. Det fanns väl tusen chanser att bara stega in på lillasysters skola, till exempel?

Ni kanske har bilden klar för er. Jag har det inte. Så jag tappar lite, hör och häpna, intresse för den här boken. Men ser fram mot nästa!

Du är aldrig ensam. Sarah Dessen. Utgiven 2014. På svenska av Rabén & Sjögren 2015, i översättning av Ylva Kempe.

Gengången av Ingelin Angerborn

8405185756_4a470484ea_nJag har ett litet smyckeskrin. När man fäller upp locket är där en spegel på insidan och så dansar en liten balettdansös en evighetsdans till speldosans musik. En liknande skrin hittar Ellinor på en loppis, och den mystiska loppisägarinnan säger att det är just hon, just Ellinor, som är den rätta för att ta hand om skrinet.

Speglarna i locket drar Ellinor in i en annan värld, där någon behöver hennes hjälp. Men hur ska det gå till? Då dyker Oliver upp, en fin kille som blir lika engagerad i ballerina-problemet och tillsammans, alltid tillsammans, kommer de på hur de ska göra.

En spännande och förtrollande historia, med övernaturlighet och skiftande tidsplan och magiska speglar. Fint berättat som vanligt av Angerborn och på en otäck-nivå lagom för 9-12-åringar. Och för mig.

Gengången. Ingelin Angerborn. Utgiven av Raben&Sjögren 2015

– – – – –

Den fina dansbilden är hämtad härifrån.

Otopia av Per Nilsson.

29691054_O_1[1]Fåglarna har återvänt till Otopia och Miqis mormor bestämt sig för att dö, romanen slår an en ödesmättad ton redan från början. Vi befinner oss i ett framtida land tillsammans med Miqi, en tonårstjej som inom sig funderar över de frågor man inte uttalar högt i den ideala mönsterstaten Otopia. Redan efter några sidor får jag Kallocain-vibbar, något i texten påminner mig om Karin Boyes klassiska roman från 1940. Texten är sparsmakad med en touch av lyrik, Miqi uttrycker få starka känslor, hennes funderingar är intellektuella och aningen tillrättalagda, lite som en 70-talsroman för tonåringar.

Människorna är ansiktslösa skuggor, ingen känner någon annan på djupet och alla familjeband är upplösta. Att ifrågasätta, tycka eller bete sig annorlunda straffas och medborgarna uppmanas att nogsamt dricka sitt vatten i annat fall kan något ödesdigert hända. Förutom att gå i skolan arbetar ungdomarna på olika arbetsplatser enligt ett schema med arbetsrotation.( Ännu en klar 70-talsvib.)

Otopia vänder sig till unga vuxna och är en ambitiös och välskriven roman som borde väcka tankar hos en ung människa. Dock funderar jag på om den inte är aningen för ambitiös? Jag har svårt att leva mig in i Miqis personlighet, hon känns inte om en människa av kött och blod utan mer som en metafor för att ställa de frågor som författaren vill ställa till läsaren. Fast jag vet inte, kanske jag blir för upptagen av att tolka de budskap som jag tror ska finnas? Otopia är utan tvekan en roman som kan uppfattas på många olika sätt. Tror därför den skulle passa utmärkt som bokcirkelbok, finns massor att diskutera!

Otopia är utgiven av Rabén & Sjögren 2014.

 

Allt och lite till

Förra sommaren blev Sarah Dessens böcker mina vänner i solstolen. Nu har jag läst Allt och lite till, kanske mer under paraplyet än under solstrålarna faktiskt. Vi är tillbaka i kuststaden Colby där Mycket mer än så utspelade sig. Det förstod jag inte först, inte förrän Clydes kombinerade café och tvättomat dök upp pinglade det en liten klocka.

I Colby bor Emaline och det är den sista sommaren före college. Hon jobbar som vanligt på familjeföretaget som hyr ut hus till sommargäster. Hur länge som helst har hon varit ihop med Luke men förhållandet känns inte längre så självklart. Borde de bryta eller vad ska de göra? Innan Emaline hinner göra någonting, kommer Luke och säger samma sak och hastigt avslutas relationen. I samma veva dyker Theo upp som är assistent till den berömda dokumentärfilmaren Ivy. Dessutom kommer Emalines far till Colby, och deras förhållande är ganska frostigt.

Jag gillar Emaline mycket. Hon är smart, välorganiserad och trevlig. Gillar skolan och tänker på framtiden. Gullig mot lillebror. Och boken är fin att läsa. Om småstaden,  uppbrott och vilsenhet. Och viktigt på det sättet jag tycker om. Det betyder sådana problem som livet alltid innehåller. Och så tycker jag om mamman. De tidigare mammorna i Dessen-böckerna har stundtals stått för frostiga relationer, men den här mamman hon är en sådan som står och väntar på gårdsplanen när hon vet att Emaline kommer hem och är ledsen.

Allt i en välskriven prosa i svensk översättning av Johanna Lindbäck. Trots 450 sidor känns det en smula tomt att slå igen boken. Kanske ska jag läsa om Mycket mer än så?

Allt och lite till. Sarah Dessen. Utgiven 2013. På svenska av Rabén & Sjögren 2014.