En sekund i taget

Kvällens diskussion: Vilket skulle vara värst:

  • Om en sjukdom eller motsvarande sprider sig i raketfart över jorden och vi vet att ena halvklotets befolkning redan är döda och det är bara är en tidsfråga innan vi dör. (Som Nevil Shute På stranden)
  • Om ett totalt haveri av el och teknik gör att allt rasar och enda chansen att klara sig är att ge sig iväg från stan och försöka försörja sig på egen gård. (Som ?)
  • Om en sjukdom hastigt dödar alla utom dig och du är ensam kvar på jorden.

Frågorna kommer efter att jag har läst En sekund i taget där 13-åriga Hedvig hamnar i scenario tre,  blir ensam kvar när alla hastigt insjuknar och dör i en mystisk feber. Mycket realism, sorg och spänning i denna första bok (av tre tror jag). Här hafsas inget snabbt igenom likt någon överlevnadsguide, utan läsaren får verkligen följa såväl strategier som den ångest en trettonåring får i en sån omöjlig situation. Jag får ångest  av att läsa. Scener som när hon går till skolan och tar sin namnlapp från bänken som bevis för att hon verkligen finns, det är så förfärligt!

Och bra.

En sekund i taget. Sofia Nordin. Utgiven av Rabén&Sjögren 2013.

Läsdag med Mademoiselle Oiseau

Fredag blev läsdag med tre avslutade böcker. Så skönt och semesterlikt att bara ligga i sängen och läsa bok efter bok. En av dem är Mademoiselle Oiseau. Den är tämligen stor, jag fick baxa upp den med hjälp av kuddar för att inte armarna skulle gå av.

29690064_O_1Fantastiskt vacker bok om den lika fantastiska Mademoiselle Oiseau som bor i en Paris-våning rakt ovanför Isabelle. Isabelle är en ung flicka som har det ganska tungt, men nu kommer sommaren och hon blir indragen i Mme Oiseaus liv och äventyr. Vad är sanning och fantasi? Allt blir möjligt. Längtan efter Paris slår snabbt klorna i mig när jag läser och jag vill sitta i parkerna, titta in i bagerierna och njuta av vackra hus . Bilderna är gjorda av Lovisa Burfitt och det är dem jag tycker allra bäst om.

 

 

Mademoiselle Oiseau. Andrea de La Barre de Nanteuil och Lovisa Burfitt. Utgiven av Rabén och Sjögren 2014.

– – – –

Bloggy nummer 43 i #blogg100

 

Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra

hellsingMed Alla Mina Barn utom synhåll är skype räddaren i nöden. Men hur förklarar man för bebisar att man är samma person i iPad som i verkligheten? Jag grubblade länge. Så kom jag på – signaturmelodi! Jag tog Herr Gurka för att den har en så trevlig takt och också för att det är en av de få sångtexter som jag inte byter ut ord i. Sången fick bli inledningsmelodin till samtliga bebismöten och har bara gett mig glada leenden tillbaka. Såpass att jag funderar över att prova taktiken i andra möten.

Lennart Hellsing har som bekant en sånglista som närmast kan betraktas som oändlig. Femtio av sångerna – kända och mindre kända – är samlade i en mycket fin utgåva med tillhörande musikspelare. Det är ju bra, eftersom man kanske inte kommer ihåg alla melodierna och inte heller kan läsa noter. Det är enkelt att bara knappa fram låtnumret och höra den spelas. Bortsett ifrån att alla sånger ligger in en tonart som inte är min tycker jag ändå att det är synd att det låter för burkigt. Ge mig musiken på spotify tack, för Klas Widén och Johanna Hellsing låter bättre än det här.

Bilderna är fina förstås. Om texten är ett, musiken två så är illustrationerna det tredje benet i det hela. Bebisen har fått röra boken mycket kort men i övrigt bara lyssnat till allas vår skönsång. För sjunger bokens sånger gör vi så det rungar. Och jag börjar såklart alltid med Herr Gurka som en gång dansade i dimmiga odlingar i Furusund.

Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra. Lennart Hellsing. Utgvien 2013 av Rabén & Sjögren

Dessen-sommar

dessenNär bordet i huset var fullt av arbete och papper. När jag ändå la mig i solstolen en varm förmiddag. När jag behövde något som snabbt tog mig ut ur verkligheten för två timmar. Då kom Dessen. Varje dag i en vecka, två timmar i taget.

Först var det Mitt perfekta liv med Macy som bor tillsammans med mamma.  Hon pluggar och pluggar har ordning och reda. De håller ihop och talar inte om Vissa Saker. Som att pappa är död och så. När så ett jobb på en cateringfirma kommer och gör att Macy träffar en helt annan sorts människor än annars,  hittar hon också nya och jävligt bra sidor hos sig själv. Plus Wes förstås. Mamman är rätt obegripligt okomunicerbar dock. Men jag bara tänker att på den cateringfirman vill jag också jobba och bli bästa kompis med Delia.

Sen fortsatte det med Du glömde säga hejdå där Mclean åker runt i olika städer och leker låtsasliv. Pappa är en Gordon Ramsey som styr upp restauranger på löpande band. Men så kommer de till staden där de vill stanna. Inte heller här begriper jag mig på mamman faktiskt. Dra in advokater i stället för att sätta sig ner och resonera hela familjen, vad är det? Men det tar sig. Här hackade jag dock en del i dialogen. Jag gillar inte när den känns onaturlig. Dialog, även översatt, ska bara rinna genom kroppen och inte låta konstruerad och skriftspråklig.

Till sist, när veckan började ta slut återstod Blunda och hoppa. Här fanns verkligen inget att klaga på när det kommer till översättning och dialog. Däremot gillade jag aldrig boken särskilt mycket. Remy och hennes kompisar har en egendomlig relation och jag skulle rymma från den där gruppen omedelbart. Hon är mest arg men Dexter fattar tycke för henne och sliter (helt obegripligt) som tusan för att de ska bli ett par. Du vet att du vill, Remy! Okej.

Så stort tack Sarah Dessen för god sommarläsning i rättan tid. Alla papper på bordet låg kvar men verkade på något vis enklare.

Mitt perfekta liv. Du glömde säga hejdå. Blunda och hoppa. Sarah Dessen. Utgivna av Rabén & Sjögren.