Etikett: Rabén & Sjögren

Publicerat

0–3 år

bebislasningI takt med att skaran av Alla Mina Barn växer får jag återerövra nya världar inom litteraturen. Jag är nu målgrupp 0-3 år. Ett fullkomligt gigantiskt litteraturområde kan man tycka då skillnaden mellan att vara 0 år och 3 år är enorm. Redan skillnaden mellan 0 månader och 3 månader är ofattbar.

Vi läser. Min läsröst är en högläsningsröst och något annat än när jag pratar i största allmänhet. Med den rösten och med boken i händerna blir vi Läsarna tillsammans. Det är väldigt trevlig! De senaste dagarna har vi läst:

Hej, sa Petronella och Det var så roligt.  De välbekanta låttexterna av Lennart Hellsing blir här väldigt tydliga och roliga när de i lugn takt kombineras med Charlotte Ramels bilder. Petronella-sången är dessutom positiv och uppbygglig för att bättre hantera somliga sommardagar. Allt blir faktiskt bättre med paraply, regnkappa och stövlar i samma färg.

Alla kläder på av Lotta Olsson och Charlotte Ramel är en berättelse på rim om en unge som ska få på sig alla sina kläder för att gå ut. Korta strofer och med humor och knorr i kombination med roligt oväntade bilder. Samma sak med Bilen säger brum som är en berättelse där ljuden tar plats. Poesins musik när den är som bäst. Dessutom är jag fascinerad när en sådan bebisbok också innehåller en blinkning till oss vuxna.

Utöver detta, hälsar bebisen, är boksidorna goda att slicka på. En nog så viktig litterär kvalitet.

Publicerat

Grooming

För tusen år sedan: Jag har just laddat ner ett spejsat visuellt chattprogram som går ut på att vi alla befinner oss på ett slags rymdstation. Man väljer en avatar och ett namn,  och sen går man runt och pratar med folk i triljarders olika rum. Ovanför alla avatarer står namnet de har valt. Jag kan välja att prata publikt eller viska specifikt till någon. Jag minns det som roligt, knasigt och tidsslukande. En dag går jag in ett litet rum där en avatar redan befinner sig. Hon börjar prata om diverse allmänna saker ”var är du från”, jag är från Illinois” och så vidare. Sen frågar hon mig vilken färg jag har på mina trosor. Jag är 30 år då, blir inte särskilt chockad men irriterad över denna jävla fråga vilket jag säger och går därifrån.

För en tid sedan pratade jag med ett gäng unga kvinnor som berättade att det inte är ovanligt och att man kunde vara glad om någon bara frågade om trosfärgen. Det kunde vara trevliga människor som chattade lite allmänt först och sedan ganska snart kom in på frågor om sex. Vad gör ni då? undrade jag och de här tjejerna menade att de bara fräste ifrån och också ibland berättade för föräldrarna.

I Jag kände mig speciell skriver Ulrika Rogland och Sven Å Christianson om flickor som inte fräste ifrån. Boken berättar om groomingprocessen och gör det med utgångspunkt från den så kallade Alexandra-fallet. Unga kvinnor kontaktades av en kvinna som kallade sig Alexandra, men som visade sig vara en man. Han nästlade in sig med tjejerna, lurade dem och utnyttjade dem sexuellt.  Välskriven och viktig läsning och jag vill att boken ska användas i skolorna för att diskutera. Polisen skriver på sin webbsida om hur man kan göra om man blir kontaktad.

Men också riktigt unga sitter vid datorernas chattprogram. Hur kan man prata med tio-elvaåringar om så svåra saker? Sofia Malmberg har tecknat och skrivit en grafisk roman om Elin, i den åldern,  som känner sig ensam och osedd. Hon vill hålla på med kampsport och blir kontaktad av en en man som är tränare  i staden. Han bygger enligt grooming-modell upp en känslomässig relation till henne som leder till ett övergrepp. Den skuld och det förakt som den lilla flickan känner gestaltas starkt i de svartvita bilderna. Hon tar sin tillflykt i fantasin, bilderna är fantastiska. Trots det svarta finns en väg ut i den här romanen vilket är viktigt.

Jag kände mig speciell. Ulrika Rogland. Sven Å Christanson. Utgiven av Kalla kulor förlag 2012.

Elin under havet. Sofia Malmberg. Utgiven av Rabén&Sjögren 2012.

Publicerat

Paris, Chérie

I Sverige delar hon sin tid mellan mamma och pappa. Mamma som träffat en ny kille och som kanske mest vill att hon ska vara borta.

”Alva, vad gör du hemma? Ska inte du vara hos pappa?”
Hjälp, så besviken hon såg ut.

Pappa, som dricker

”och nu kände jag tydligt att han luktade sprit.

Först tänker jag snarrrk för jag långtråkas av ungdomsböcker vars huvudspår är att någon av föräldrarna har problem. Men boken blir något mer och jag läser snart med iver och intresse. För med händelserna i Stockholm varvas Parisberättelser vilket gör boken till något nytt och fräscht.  Alva upptäcks på gatan hemma i Stockholm av en modellagentur. Vilken dröm för en sjuttonåring! Hon får åka ner till Paris, får dela lägenhet med en annan modell och får jobba en del. Modelljobbet känns nytt och nervöst. Hon behandlas som en barbiedocka och kläs av och på för olika visningar. Först är Alva distanserad och närmast rädd men så känner hon ett självförtroende som reser ryggraden. Och så kärleken då. Sebastién, världsvan i sin ungdom. Bor och arbetar i Paris och Alva blir förälskad. När hon till sist vågar språnget är det så fint berättat.

Jag tycker om den här boken och jag gillar Alva. Samtidigt är det lite som författaren berättar med ryggen mot mig, läsaren. Alva är aldrig riktigt glad trots att hon fått sitt drömjobb, trots att hon träffar sin fina kille och jag förstår faktiskt inte varför. Åtminstone någon dag skiner väl solen även om det är jobbigt att vara ung och ensam i en storstad.  Var fanns kompisarna hemma i Sverige? Inte heller får jag riktigt lära känna Sebastién så mycket som jag vill.  Liam, en annan kille som figurerar, blir bara ett irrbloss. Här hade jag gärna sett att författaren tagit ut svängarna mer och fördjupat sin berättelse.

Ett stort plus för vackert omslag och de fina vinjetterna som inleder kapitlen. Mer bild i böcker önskar jag mig! Och mer Paris (och andra platser utanför Sverige) i ungdomslitteraturen vore också fint.

Paris, chérie: så där säger folk, alltså. Ida Pyk. Utgiven av Rabén&Sjögren 2012.

_____

Jag läste boken i Svolvær. Grannrummets tonåring tittade en extra gång på boken för att se vad jag läste. Så när jag var klar lämnade jag boken vidare. Han blev jätteglad!

Mer om den här Lofoten-resan.

Publicerat

Frukostträff hos Rabén & Sjögren

Imorse äntrade vi Rabén & Sjögrens ungdomsboksfrukost för att lyssna på lite nyheter som kommer på ungdomsbokssidan. Maffig frukost och massor av folk, men vi kände inte igen några andra bloggare! Vilka var alla dessa människor?

Grymt duktiga var alla författare, särskilt Lisa Bjärbo och Thomas Fröling som bara rakt upp och ner själva gick upp och pratade om sina böcker. Thomas Fröling rappade till och med. Otroligt underhållande.

Avslutade gjorde Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren som intervjuades om nya Eld, uppföljaren till Cirkeln, som släpps 26 april. Vi har äran att avslöja att imorgon besöker dom även Breakfast Book Clubs frukost som också fyller två år imorgon.

Här är lite bilder från imorse:

Lisa Bjärbo pratade om sin bok om Alicia som är så långt ifrån henne själv. Hon läste högt ur boken för oss och avslutade med en cliffhanger. Boken kickstartar nämligen med att huvudpersonen blir inlåst på toaletten. Jag blev superglad när jag såg att boken låg i påsen vi fick med oss för jag blev väldigt sugen på att läsa.

Sofia Malmberg har gjort en grafisk roman om grooming, det vill säga när vuxna tar kontakt med barn i sexuellt syfte på nätet. Boken handlar om Elin och är en enormt viktig bok som riktar sig till 10-12-åringar. Den åldern då många barn börjar vistas på nätet själva utan en vuxens sällskap. Den här boken borde vara obligatorisk föräldraläsning.

Thomas Fröling berättar om sin nya bok Alex i koma, men rappade också som Steve från Salem (Steve som rimmar på Teve, inte Steve som rimmar på liv) som är huvudperson i sina tidigare böcker.


Avslutade gjorde Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg som gjorde allt för att varken spoilra något från Eld eller från Cirkeln. Imorgon träffar vi dom på Breakfast Book Club.