Etikett: Resor

Publicerat

Tokyo express

Three stops before Hakata, coming from Moji on the Kagoshima main line, there is a small station named Kashii.

I närheten av Kashii ligger en kvinna och en man, döda av cyanid som hittas i juiceflaskan intill dem. Inget annat misstänks än att det är vad man kallar ett Love suicide. Varför skulle de annars ligga där så nära varandra, döda av samma gift? Men ortens poliskommissarie fattar misstankar när han börjar sin undersökning. Det är något som inte stämmer, men vad?

Nu rullas en spännande historia upp. Detaljerad och långsamt berättad med nedslag i tidtabeller, kontrollerande av tåglinjer och perronger, kaffedrickande i Tokyo och tågåkande över hela Japan. Dessutom illustrerad med kartor, översikter och sammanfattande bullet points. Vad finns inte att tycka om?

Jag erkänner att jag kan ägna en hel del tid åt att titta på Youtube-filmer taggade som ”train in Japan”. Det japanska järnvägsnätet är fascinerande och omfattande mellan alla städer och områden. Jag har åkt en bråkdel av en bråkdel. I skrivböckerna klottrar jag ner nya rutter jag ska åka när jag skramlat ihop tillräckligt mycket pengar igen. Den här romanen gav mig fler linjer och punkter att undersöka.

1957 publicerades Seicho Matsumoto berättelse som följetong i resetidningen Tabi (som just betyder resa). Året därpå samlades delarna till roman Ten to sen. Jag tror att den översattes till engelska drygt tio år senare. Min utgåva är en nyöversättning av Jesse Kirkwood och utgiven av Penguin Classics 2022. Om man nu inte kan läsa japanska finns fler av Matsumotos romaner översatta till engelska, men Tokyo express är nog den mest kända. Rekommenderas starkt!

Publicerat

Fåtöljresor

Först tänkte vi skriva något om att välja mellan att sitta hemma och läsa om platser man vill besöka eller läsa en bok som utspelar sig på platsen där man befinner sig, diskutera vilket som var bäst. Men, det är ju inte ens en diskussion. Att resa är ju livsluften.

Nu när vi inte gör det vill vi leta rätt på böcker som vi läst och som handlar om resor eller resande. För det är ju också himla härligt.

Ann-Sofie: Jag kan ju aldrig låta bli att lovorda Nattåg till Lissabon (Pascal Mercier). En lärare som får nog, reser sig upp från stolen och kliver på nattåget till Lissabon. Romantiteln valsade runt som ett mantra ett tag och när jag under en vinterledighet började läsa dröjde det inte länge förrän jag letade jag upp tidtabellen hos SJ.

För att fortsätta på tågtemat är Kvinnor på tåg (Anita Nair) en riktig pangbok. Från Bangalore åker Akhila för att tänka över sin situation. 45 år och ogift. Är det bra eller dåligt? I sovkupén möter hon fem andra kvinnor som med sina erfarenheter bidrar till Akhilas beslut. Kvinnor som berättar sina liv i en tågkupé kan ju vara outhärdligt i bokform. Men de här indiska kvinnornas vardag och den här indiska författarens språk och berättarskicklighet gör att jag bara vill vråla Neeeeeeeeej när sista sidan, 393, bläddras fram. Inkännande, modernt och inte tillstymmelse till sentimentalitet. Bra, bra, bra!

En annan sorts tågresa är cirkusresan. Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow – varsågod och håll till godo! Av olika skäl ansluter sig Jacob till cirkusen. Han lär sig hierarkierna och taskspelen, vem man pratar med och inte. Och jodå, redan första dagen träffar han Marlena, cirkusprinsessan, och förälskar sig. Det här var en sådan intressant och oväntad bok att läsa och jag sträckläste den i solstolen på landet. Vill veta mera om tågcirkusar på 30-talet. Om djuren och artisterna och förhållandena. Hur ska det gå med allt?

Maggan: I Audur Ava Ólafsdóttirs Rosa Candida reser den unge mannen Lobbi från Island till ”någonstans i Europa”, för att odla rosor i en klosterträdgård. En underbar roman om kärlek till rosor och naturen samt till kvinna och ett litet barn. Om att finna sig själv på en plats långt hemifrån.

I den mångfacetterade Kattöga av Margret Atwood lever Elaines familj i Kanadas vildmark. varje sommar. Jag läste boken på 90-talet och har ända sedan dess velat åka till Kanada. Dels till vildmarken som skildras så hänförande, dels till Toronto där de annars bor. Den ultimata resan är ju trots allt när man både får uppleva storstad och oändlig natur.

(Den fina bilden är hämtad på Pixabay)

Publicerat

Jo, det är sommar fram till bokmässan

Sensommar några veckor till. Jag följer som bekant tidtabellen från Tivoli i Köpenhamn. Och även om bokmässan i år är annorlunda så är den just det tydliga skiftet mellan sommar och höst, om du frågar mig.

Förra året skrev jag att jag läser lite mindre på sommaren. Det var caféer som skulle fikas på, släktingar som skulle pratas med, utsikter som skulle tittas på. I år har släktingträffar fått stryka på foten och kanske är det därför som jag har läst så mycket. Mest i solstolar men stundtals under en filt när det ösregnat utanför. Lydia Sandgrens Samlade verk har hittills varit höjdpunkten. Det blev också roligt att läsa Åsa Beckmans irritation över kritikernas översvallande uppfattningar av Sandgrens bok. Jag tänker på Sandgrens nästa roman som förhoppningsvis kommer framöver. Går det att skaka av sig beröm och förväntningar och skriva på?

”För den som reser är världen vacker” är titeln på en av sommarens böcker. Skriven av Vagabond-journalisten Per J Andersson. Han skriver så initierat och inspirerande om resande. Det känns extra bra att läsa den just nu när soffresandet är och har varit så markant. Andersson utreder vad det där med resande är för något, den där pockande längtan ut till andra kulturer och vad som händer med en resande människa. Förändras man? Han tar utgångspunkt från alla sina egna resor och möten , andras underhållande reseberättelser och och vandrar vidare med bra reselektyr-tips.

Och jag hinner läsa flera böcker till innan sommaren är slut. Nu är det sensommar, och jag tycker allt det är den bästa delen. Julidagarna blir lätt slit- och slängdagar där det alltid kommer en sommarmorgon igen. Men i sensommardagarna finns ett slags memento mori, eller ett ”minns vintern” och varje dag blir värdefull. Inte minst för läsning.

Publicerat

Afoot and light-hearted I take to the open road

När jag reser med min mamma är jag den som har hand om tidtabellen. Jag funderar ut sträckor, räknar ut var vi ska byta och när det är lämpligt att övernatta. Mamma är den som kommer upp med idéer, alltid har plåster och snabbkaffe i fickan och kan klara sig på en hårdbrödmacka under hela dagen om jag inte lyckats pricka in någonstans att äta.

Jag är också specialisten på att läsa och titta på vacker omgivning samtidigt. Tämligen introvert ägnar jag mig åt läsning under förflyttningarna och tycker i övrigt mest om att prata med mamma. Min mamma är den som är växlar några ord med folk i tågvagnar och på perronger, samlar information och berättelser som man bara får om man pratar med andra. Det händer alltid att någon för mig okänd säger ”åh vilken trevlig mamma du har” när jag äntligen lyfter blicken från boken, ”det måste vara härligt att resa med henne!”

Och visst är det.

Utsökta böcker som handlar om resor: Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier. Allt man kan önska sig av Ulla-Lena Lundberg. Om en vinternatt en resande  av Italo Calvino.  Sista resan av Carsten Jensen.

Böcker jag läst med behållning på resor: Simma med de drunknade av Lars Mytting. Om stjärnor i natten av Jenny Niven.  Världens väldighet av Colum McCann.

Talismanen kommer från Camilla