En författare som jag ofta återkommer till är Ryszard Kapuściński och hans reportageböcker. Så här säger han:
Vill man utöva journalistik måste man först och främst vara en god människa. Onda människor kan inte vara goda journalister. Endast en god människa gör sig mödan att förstå de andra, deras intentioner,deras tro, deras intressen deras svårigheter, deras tragedier. Och hon vill omedelbart, från första stund, bli en del av deras öde.
Reporterns självporträtt är en samling texter och intervjuer av och med författaren. Materialet är strukturerat i fem olika områden. Från III (Skrivandet) kan jag till exempel läsa:
Jag fäster stor vikt vid språket. Att söka den språkliga nyckeln söka i ordböckerna efter fräscha, obegagnade ord upptar lejonparten av min tid i arbetet med varje bok. Om någon efter att ha läst ett kapitel skriver en recension och uteslutande tar upp de problem som behandlas där och inte uppmärksammar språket som jag har skrivit om dem på, uppfattar jag det som ett personligt nederlag.
Det här är en fantastisk liten bok och fantastiskt liten också. Som gjord att ha i väskan och ta upp och läsa någonting intressant ur då och då. En ständig kompanjon.
Reportens självporträtt. Ryszard Kapuściński. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2009