1. Titeln låter som en feel-good. Det är det inte.
2. Det tog en stund in i läsningen att få grepp om de båda jag-personerna: Alice och Daniel. Alice kommer hem för att hennes styvfar ligger för döden. Men vem är Daniel?
3. Berättelser i presens är inte min melodi.
4. Trots alla listor och ord är det inte Alice man lär känna utan Daniel. Tycker jag först.
5. Daniel är så väl gestaltad. En man att förstå. Hans värld är så utsatt.
6. Men sen ser jag det genomtänkta att jag precis om Daniel får lära känna Alice bit för bit eller sida för sida.
7. Jag ser inte om ord har färger som Daniel gör. Men jag skulle vilja.
8. Jag tycker mycket om de vindlande vägar boken tar. Den är inte förutsägbar.
9. Slutet är fulländat.
10. Jag undrar från var jag fick tips om den här boken? Tack i alla fall.
Tio saker jag lärt mig av kärlek. Sarah Butler. Utgiven 2012. På svenska 2013 hos Norstedts, i översättning av Eva Johansson. Omslagen här ovan – nog är väl Penguins snyggast?