Etikett: Sarah Dessen

Nej, jag får inte ihop den här boken. Den är mörkare än tidigare böcker från Sarah Dessen, men det är inte det. Det är luckor i logiken som jag inte förstår. I den här romanen är det Ruby som är huvudperson, hon har bott tillsammans med sin mamma tills mamman en dag drar och inte kommer tillbaka. Ruby är 17 år och försöker leva vidare som vanligt. Morsan kommer säkert tillbaka. Men veckorna går. Elen stängs av när ingen betalar räkningen. Värmen försvinner av samma skäl. Matpengarna tar slut. Då blir Ruby upptäckt och de sociala myndigheterna letar upp en storasyster där nu Ruby förväntas bo. Systern Cora har studerat, skaffat sig ett bra jobb och gift sig med en trevlig man som tar emot Ruby med öppna armar.

Saker jag inte förstår: Ruby har tagit hand om sig själv så gott som hon har kunnat, men ställer tämligen enkelt om sig till att vara familjens lilla flicka som måste omhändertas. En liten rymning, men det är allt. Varför är hon inte mer självständig mot sin syster? Sedan kommer julen och då vill Coras man fira med buller och bång. ”Han är till skillnad mot oss van vid det”, säger Cora till Ruby. Något slags jul måste de ändå haft i barndomen. Visst, morsan deras söp och skapade oordning i deras liv, men ändå – julen måste ha funnits om än inte i gullegull-stil. Och pappan? Fanns det inte ett mer vardagligt liv när han bodde där? Brytningen mellan systrarna när storasyster försvann är knepig. Cora säger att hon sökte kontakt, men att mamman hindrade det genom att flytta. Det fanns väl tusen chanser att bara stega in på lillasysters skola, till exempel?

Ni kanske har bilden klar för er. Jag har det inte. Så jag tappar lite, hör och häpna, intresse för den här boken. Men ser fram mot nästa!

Du är aldrig ensam. Sarah Dessen. Utgiven 2014. På svenska av Rabén & Sjögren 2015, i översättning av Ylva Kempe.

Förra sommaren blev Sarah Dessens böcker mina vänner i solstolen. Nu har jag läst Allt och lite till, kanske mer under paraplyet än under solstrålarna faktiskt. Vi är tillbaka i kuststaden Colby där Mycket mer än så utspelade sig. Det förstod jag inte först, inte förrän Clydes kombinerade café och tvättomat dök upp pinglade det en liten klocka.

I Colby bor Emaline och det är den sista sommaren före college. Hon jobbar som vanligt på familjeföretaget som hyr ut hus till sommargäster. Hur länge som helst har hon varit ihop med Luke men förhållandet känns inte längre så självklart. Borde de bryta eller vad ska de göra? Innan Emaline hinner göra någonting, kommer Luke och säger samma sak och hastigt avslutas relationen. I samma veva dyker Theo upp som är assistent till den berömda dokumentärfilmaren Ivy. Dessutom kommer Emalines far till Colby, och deras förhållande är ganska frostigt.

Jag gillar Emaline mycket. Hon är smart, välorganiserad och trevlig. Gillar skolan och tänker på framtiden. Gullig mot lillebror. Och boken är fin att läsa. Om småstaden,  uppbrott och vilsenhet. Och viktigt på det sättet jag tycker om. Det betyder sådana problem som livet alltid innehåller. Och så tycker jag om mamman. De tidigare mammorna i Dessen-böckerna har stundtals stått för frostiga relationer, men den här mamman hon är en sådan som står och väntar på gårdsplanen när hon vet att Emaline kommer hem och är ledsen.

Allt i en välskriven prosa i svensk översättning av Johanna Lindbäck. Trots 450 sidor känns det en smula tomt att slå igen boken. Kanske ska jag läsa om Mycket mer än så?

Allt och lite till. Sarah Dessen. Utgiven 2013. På svenska av Rabén & Sjögren 2014.

När bordet i huset var fullt av arbete och papper. När jag ändå la mig i solstolen en varm förmiddag. När jag behövde något som snabbt tog mig ut ur verkligheten för två timmar. Då kom Dessen. Varje dag i en vecka, två timmar i taget.

Först var det Mitt perfekta liv med Macy som bor tillsammans med mamma.  Hon pluggar och pluggar har ordning och reda. De håller ihop och talar inte om Vissa Saker. Som att pappa är död och så. När så ett jobb på en cateringfirma kommer och gör att Macy träffar en helt annan sorts människor än annars,  hittar hon också nya och jävligt bra sidor hos sig själv. Plus Wes förstås. Mamman är rätt obegripligt okomunicerbar dock. Men jag bara tänker att på den cateringfirman vill jag också jobba och bli bästa kompis med Delia.

Sen fortsatte det med Du glömde säga hejdå där Mclean åker runt i olika städer och leker låtsasliv. Pappa är en Gordon Ramsey som styr upp restauranger på löpande band. Men så kommer de till staden där de vill stanna. Inte heller här begriper jag mig på mamman faktiskt. Dra in advokater i stället för att sätta sig ner och resonera hela familjen, vad är det? Men det tar sig. Här hackade jag dock en del i dialogen. Jag gillar inte när den känns onaturlig. Dialog, även översatt, ska bara rinna genom kroppen och inte låta konstruerad och skriftspråklig.

Till sist, när veckan började ta slut återstod Blunda och hoppa. Här fanns verkligen inget att klaga på när det kommer till översättning och dialog. Däremot gillade jag aldrig boken särskilt mycket. Remy och hennes kompisar har en egendomlig relation och jag skulle rymma från den där gruppen omedelbart. Hon är mest arg men Dexter fattar tycke för henne och sliter (helt obegripligt) som tusan för att de ska bli ett par. Du vet att du vill, Remy! Okej.

Så stort tack Sarah Dessen för god sommarläsning i rättan tid. Alla papper på bordet låg kvar men verkade på något vis enklare.

Mitt perfekta liv. Du glömde säga hejdå. Blunda och hoppa. Sarah Dessen. Utgivna av Rabén & Sjögren.