Etikett: Schildts & Söderströms

Publicerat

Tre läsningar sen sist

Häromveckan lyssnade jag till min favoritförfattare Maggie O’Farrell som var på besök i Stockholm. Hon berättade att Lucretias porträtt var hennes tionde bok. Hm, tänkte jag. Vilka har jag inte läst? Jo, till exempel Du visste aldrig att jag fanns. Iris får en dag kännedom om att hennes dementa farmor har en syster. Esme, som större delen av sitt liv varit på ett mentalsjukhus. I romanen rullas hela historien upp med perspektiv och tidslinjer som sömlöst löper i varandra. Underbar bok!

En av de böcker som nominerades till Augustprisets ungdomsdel var Yani. Att inte totalt omfamna den här berättelsen om ungdomarna i orten är omöjligt. Här finns en skjutning med, och en god vän som ska utvisas, allt det vi läser om i tidningarna. Men det finns också ett vanligt kämpande med skola, kompisar och vänner. Fantastiskt välskrivet och jag längtar till fler böcker av Nora Khalil.

Mitt arbetsrum är belamrat. Och då handlar det inte om Viktiga Papper och Böcker i huvudsak (de finns också) utan saker som små tavlor jag fått, en nallebjörn från 50-talet eller en skål jag spontanköpt på en loppis. Jag är ganska hård när jag rensar, men nu verkar det ha gått över styr. Jag läser, och läser om, Tingen av Ulrika Nielsen som får mig att tänka på min relation till alla de här sakerna. En nätt bok som på olika sätt närmar sig frågan om det vi omger oss med. Tingen. Så bra och intressant!

Publicerat

Hem av Karin Erlandsson

Jag läser Hem av Karin Erlandsson, historien om Åland i tio sammanhållna berättelser från olika tider. Det är en tidslinje som visar människans skilda livsvillkor genom historien, men också hur banden mellan förälder och barn är så lika och oföränderliga. Det är därför jag känner en sådan samhörighet med kvinnorna jag möter i berättelserna, trots tiden och platsen som skiljer oss åt.

I berättelserna möter jag kvinnorna som skyddar de sina, är starka för sina barn. ”De såg på henne som om hon var granen och väggarna, allt det som var stadigt att luta sig mot”, tänker Berta efter att hon och barnen suttit ute i skogen, för att undkomma svenskarna som skulle bränna ner ön för att försvåra för ryssen att ta sig till Sverige.

Alla berättelser är fulla av väntan. Väntan på båtar som ska gå eller komma, på att vinden ska lägga sig eller öka i styrka. Väntan på att någon ska komma hem. Havet har sin plats i en berättelse om ett örike, men hemmet är mittpunkten. Allt sammantaget ger mig en stark läsning där det är så lätt och enkelt att kliva in i och vara de här kvinnorna. Trots avstånd i tid eller rum.

Hem. Karin Erlandsson. Utgiven på Schildts & Söderström och Forum 2021.

Publicerat

Jag tänker på nötskrikor

Helsingfors är en fantastisk stad. Nästan var man än går finns intressanta hus, parker och stråk att undersöka. Arkitektur. Restauranger. Caféer. Människor. Det är det ena.

Det andra är att jag tycker om anteckningar av dagbokskaraktär där författaren upplever och reflekterar över vardagen.

Det är därför jag tycker om att läsa Jag tänker på nötskrikor. I anteckningar från 2013 till slutet av 2018 möter jag texter där författaren tänker klokt, filosoferar intressant och kommenterar sina betraktelser. Ibland med humoristisk underton, ibland med svart allvar. Här resoneras om konsten, litteraturen och stundtals blir läsningen tidskrävande eftersom jag googlar efter bilder och författare som jag vill veta mer om.

Nötskrikorna då? När jag själv promenerar, vare sig det är i staden eller på landet, kan jag inga namn på fåglarna jag ser, och jag strävar ständigt att lära mig. Men det är som om namnen aldrig fastnar. Ett svart hål i hjärnan. Svart fågel, spräcklig fågel och aldrig någonsin sitter de stilla tillräckligt länge för att jag ska hinna tänka efter. Det är antagligen därför jag extra mycket uppskattar vardagsskildringar där betraktaren verkligen kan sina fåglar. Och Helsingfors är full av dem.

Någonstans läser jag en recension som klagar något på vikten och menar att det blir lite för mycket mataffärer på bekostnad av samhällsbetraktelser. Som att det skulle göra det tråkigare eller mindre intressant. Så tycker inte jag. Det här är skarp skrivning som dessutom gör mig beredd att beredd att sätta mig på båten igen för att vara i staden igen

Det är sannerligen inte många som kan göra konst av sin vardag. Vill man räkna så går det nog fort. Michel Ekman är en av dem.

Jag tänker på nötskrikor. Michel Ekman. Utgiven av Schildts & Söderströms 2019.

Publicerat

Frukostintervjun: Anna Lindholm

Anna Lindholm har skrivit boken Projekt Ines, som handlar om det finska inbördeskriget 1918, sett ur fem kvinnors perspektiv. Med utgångspunkt från sin morfars mamma Ines brevväxling med sin make ger hon ett nytt och feministiskt perspektiv av den här tiden. Det är forskning, analys och egna reflektioner. Jo, Anna är en vän. Men strunt i om du misstänker jäv-situation här – det här är en skitintressant bok!

Godmorgon Anna! Vad äter du till frukost?

På bilden äter jag en sådan där svulstig frulle på Paludan Bokcafé i Köpenhamn!
På bilden äter jag en sådan där svulstig frulle på Paludan Bokcafé i Köpenhamn!

Godmorgon! Kaffe med mjölk är dödsviktigt. Till vardags blir det oftast en smörgås med ost och tomat. Men jag älskar svulstiga frukostar på lediga dagar då det finns tid för frukost och lunch att falla samman.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Prenumererar på papperstidning. Det blir ledarsidan och kulturbilagan innan arbetet kallar.

Men, en  bra morgonroman då, vad kan det vara?
Bea Uusmas ”Expeditionen: min kärlekshistoria” var så bra att papperstidningen rök. Men den är ju ingen roman. ”Hägring 38”! Av Kjell Westö. Då fick dagsnyheterna också vänta.

Vad läser du just nu?
Fuck the Law av Rouzbeh Masarrat Agah, i hopp om att den kan funka att läsa tillsammans med mina gymnasieelever. Parallellt med den är jag på slutrakan med Vi och de, en roman om Finlands inbördeskrig 1918 av Christina Falck.

Vad använder du som bokmärke?
Allt från hederliga hundöron till kvitton eller en ruta toapapper. Men helst av allt ett fint bokmärke från Paris som jag fick av min syster.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
En ämneskategoriseringen som inte är helt hundra. Krigs- och Finlandslitteraturen står tillsammans, feministlitt-hyllan och så religionshyllan. Efter det en sortering på känsla.

Sortering på känsla! Det tror jag ska bli min nästa sortering. Tack så mycket och ha en fin dag!