Bästa Juristen. Jag har ärvt min mors sommarhus i skärgården. Det är jag som har varit där med mamma de senaste åren och skött om allt. Tyvärr har mina två syskon också arvsrätt trots att de inte brytt sig om vare sig huset eller mamma. Min fråga till dig är om det inte finns någon klausul i lagen som gör att jag, som verkligen tagit ansvaret, borde ha störst rätt till huset? Svar till ”Eva”
Där har ni utgångspunkten i romanen Sommarhuset. Syskonens relation är mer eller mindre kraschad sedan många år, men nu är mamma död. Nu måste de komma överens. Om huset, om mammas saker, om framtiden.
Ett måhända bekant ämne men Anna Fredriksson kan dramatiken och berättandet. Hon är en driven författare även om hon är debutant i just romanformen. Det här är en välskriven roman och jag sträckläser den för att jag vill veta hur det går.
Det jag också tycker om är beskrivningen av relationen mellan Eva och hennes vuxna son Elias. Den är så ömsint och rolig och inkännande.
Men det jag undrar över är syskonens hävdade kärlek till mamman. De bränner hennes anteckningar och böcker, det som verkligen definierade mamman och reducerar henne till en doft i en sommarklänning. Älskade syskonen verkligen den hon var? Eller i stället den de ville att hon skulle vara? Kanske är det själva frågan.
Sommarhuset. Anna Fredriksson. Utgiven av Forum 2011. Finns som ljudbok också från A nice noise