11.00 står jag i Svt:s foajé. Jag har redan frågat i receptionen om jag behöver skriva in mig (det behövde jag inte) och kändisspottat (Karin Hübinette). Jag är beredd nu.
11.10. En dörr öppnas och någon ropar: ”publik till babel hitåt” och jag är inte först. Jag är nästan sist. Av en vakt blir jag avprickad med ett tick på hans personräknare.
11.15 Jag stampar utanför studio 2. Om det heter studio. Jag ser Skavlans dekor och Bolibompa-draken. Jag känner att jag är mitt i smeten. En som är med där det händer.
11.18 Det börjar mullra. Det är de luttrade Svt-besökarna som börjar gå mot dörren, de som vet hur man gör för att hamna i de där scen-nära stolarna. I de stolar där inte jag alls hamnar. Jag är inte luttrad. Jag är ovan och dessutom respektfull mot andra människor. Jag knuffas inte. Jag sliter inte folk ur stolar. Men mitt bakhuvud kommer inte att synas, tänker jag med stänk av bitterhet.
11.20 Inspelningsledaren (? Jag är inte van vid tv-vokabulär) berättar allt hur vi ska göra och vara. Fantastisk människa. Och så kommer Jessica Gedin in. Ser ännu mer intagande ut live.
11.21 Jag grubblar över hur jag ändå ska kunna få min plats i solen. Inget bakhuvud, alltså. Porlande skratt? En– ack så – liten hostattack?
11.22. Allting börjar.
11.23. Jag kommer på det.
Gäster den här gången var John Irving och Bodil Malmsten. Han kommer med sin bok I en människa och hon med sin Så gör jag: Konsten att skriva.
Intressant var också att vi fick se de bandade inslagen om Nikolai Grozni som skrivit romanen Wunderkind och om Minecraft, skriven av Daniel Goldberg och Linus Larsson
13.00 Jag lämnar Babel-studion. Jag kommer inte få några 15 minuter i strålkastarljuset. Men om ni ikväll hör en liten sekund-kort extra klapp efter applåderna, så vet ni vem det är…
Den fina studiobilden är tagen av Kristina på din bokdröm.
